/Från min huvudblogg 17 juni 2010/
----------------------------------------------------------.--------------------------
Har just sett de tre programmen av Bo-Göran Bodin, om Elias och Anna.. Skickligt vinklade - milt sagt. Och hela tiden de upprepade orden om BRY:s "falska" anklagelser..
Och hur jag än vrider och vänder på det hittar jag inte ett enda bevis på att de är falska.
Det enda som kommer i närheten är påståendet att ca tio utredningar inte kunna finna några bevis för sexuella övergrepp.
Problemet med det är att vi lever i ett land där i sort sett alla rättegångar om sexuella övergrepp mot barn leder till ett friande - därför att beviskraven ställs så högt att det är omöjligt att får det bevisat "bortom rimligt tvivel". Eller också läggs, som i detta fall, redan förundersökningen ner av samma skäl..
Och soc brukar sedan nästan alltid utgå från frågan "fällande dom - eller inte". . Om inte en domstol sett det som bevisat till låt oss saga 95 procent rekommenderar mycket ofta soc att anklagade får vårdnad.. Soc är alltså mycket ofta för att förespråka vårdnad för en förälder, om det endast finns 90 procents risk för att de har begått övergrepp.
Typ.
Ungefär så är det. Även om mycket talar för att övergrepp har begåtts kan en anklagad lätt få vårdnaden om inte det gått till domstol eller om domstolen inte finner den anklagade skyldig bortom rimligt tvivel..
Det är ett rent hasardspel med barns liv.
Själv anser jag att barnens säkerhet i just vårdnadsfall l är viktigare än vuxnas rättssäkerhet. Även om domstolen kommer fram till "rimligt tvivel" och måste fria, eller inte ens låtit fallet gå till domstol, för att de inte tro att de kan uppnå en fällande dom "bortom rimligt tvivel" - och det ändå kvarstår starka misstankar bör den misstänkte inte få vårdnad - även om det inte rent juridiskt gått att får en fällande dom.
PS. Om man använder tekniken att låtsas stå på någons sida, och ha som det hemliga syftet att man vill krossa dem - och sedan under mer än ett år följer denne och får ständiga intervjuer och inspelningar - kan man genom ett urval lätt få dem att framstå som skumma. Det skulle med all säkerhet ha varit hur lätt som helst att få samma resultat om reportrarna istället hade ställt sig in hos det läger som stött pappan. Med syfte att "avslöja" dem.
Men då skulle det nog inte ha sänts av SVT.
Tuesday, July 14, 2020
Sunday, June 14, 2020
"Förlåt, sa han"- en mycket angelägen bok
För några månader sedan kom en bok ut som i hög grad förtjänar att bli uppmärksammad. Det är "Förlåt, sa han" av Eva Berglund. Det finns många orsaker att läsa den. För dess språk, för dess personskildring - men framför allt för att det är en viktig skildring av en människa som utsattes för sexuella övergrepp i barndomen och långt senare mindes dem. Och slutligen fick en övertygande bekräftelse på att det verkligen hänt - och inte var några "falska minnen".
Nej, det är inte en roman om ett fantiserat fall. Det är författaren som berättar om ett verkligt fall - sitt eget. Det inleds med personliga skildringar från både barndom och vuxet liv - och avslutas med mycket övertygande belägg för att minnena är sanna. Belägg som torde vara omöjliga att förneka.
Beskrivningen av funderingar och miljöer är nästan poetiskt skriven. Den ger en fin bild av både huvudpersonen och människor runt henne.
Så långt kan ju läsaren tänka att det är skrivet på ett gripande sätt, men att sådant ju ändå inte går att bevisa. Men i det hår fallet går det. Vilket man kan ta del av i slutat av boken.
Fadern var huvudförövaren - och dottern bröt inte alla kontakter med honom, vilket många troligen skulle ha gjort i en motsvarade situation
Minnena hade inte alltid varit där. De kom upp i vuxen ålder. Och det är ju den typen av minnen som konsekvent brukar förnekas av Dan Josefsson med anhang.
Men jag tror inte att dessa på något sätt vågar ta upp denna bok. Eftersom det är så oerhört svårt att förneka berättelsen i den
Som sagt - dottern bröt aldrig med fadern. Och flera gånger vände hon sig till honom för att få honom att själv erkänna vad han gjort.
Det gick inte med en gång. Det kom medgivanden som sedan togs tillbaka Men till sist kom en bekräftelse som knappast går att avvisa.
Dels i form av långa bandade intervjuer med fadern. Och dels i journalanteckningar från samtal med läkare som både fader och dotter deltog i.
I båda fallen börjar fadern med rutinmässiga förnekanden, men efter ett tag tar hans önskan att berätta om det överhanden. Det är bokens höjdpunkt. Läs gärna dessa avsnitt med omsorg. Bevisvärdet är starkt - och det förklarar nog varför det blivit så tyst om boken.
Det som är populärt idag är ju att ta upp påstått falska anklagelser. Av anledningar somt de själva bäst känner till, föredrar producenter och redaktörer att välja sådana artiklar och program . Om man på djupet funderar över varför väcker det nästan outhärdliga frågor.
Slutligen är författarens förmåga att förlåta nästan, jag höll på att säga, övernaturlig. Jag; kan inte ens fatta hur den är möjlig . Mm utan den hade det troligen vare sig kommit några erkännanden – eller någon bok.
Även detta är nog en anledning till att läsa boken och förundras.
Boken kan beställes här .
Nej, det är inte en roman om ett fantiserat fall. Det är författaren som berättar om ett verkligt fall - sitt eget. Det inleds med personliga skildringar från både barndom och vuxet liv - och avslutas med mycket övertygande belägg för att minnena är sanna. Belägg som torde vara omöjliga att förneka.
Beskrivningen av funderingar och miljöer är nästan poetiskt skriven. Den ger en fin bild av både huvudpersonen och människor runt henne.
Så långt kan ju läsaren tänka att det är skrivet på ett gripande sätt, men att sådant ju ändå inte går att bevisa. Men i det hår fallet går det. Vilket man kan ta del av i slutat av boken.
Fadern var huvudförövaren - och dottern bröt inte alla kontakter med honom, vilket många troligen skulle ha gjort i en motsvarade situation
Minnena hade inte alltid varit där. De kom upp i vuxen ålder. Och det är ju den typen av minnen som konsekvent brukar förnekas av Dan Josefsson med anhang.
Men jag tror inte att dessa på något sätt vågar ta upp denna bok. Eftersom det är så oerhört svårt att förneka berättelsen i den
Som sagt - dottern bröt aldrig med fadern. Och flera gånger vände hon sig till honom för att få honom att själv erkänna vad han gjort.
Det gick inte med en gång. Det kom medgivanden som sedan togs tillbaka Men till sist kom en bekräftelse som knappast går att avvisa.
Dels i form av långa bandade intervjuer med fadern. Och dels i journalanteckningar från samtal med läkare som både fader och dotter deltog i.
I båda fallen börjar fadern med rutinmässiga förnekanden, men efter ett tag tar hans önskan att berätta om det överhanden. Det är bokens höjdpunkt. Läs gärna dessa avsnitt med omsorg. Bevisvärdet är starkt - och det förklarar nog varför det blivit så tyst om boken.
Det som är populärt idag är ju att ta upp påstått falska anklagelser. Av anledningar somt de själva bäst känner till, föredrar producenter och redaktörer att välja sådana artiklar och program . Om man på djupet funderar över varför väcker det nästan outhärdliga frågor.
Slutligen är författarens förmåga att förlåta nästan, jag höll på att säga, övernaturlig. Jag; kan inte ens fatta hur den är möjlig . Mm utan den hade det troligen vare sig kommit några erkännanden – eller någon bok.
Även detta är nog en anledning till att läsa boken och förundras.
Boken kan beställes här .
Tuesday, June 2, 2020
Apropå en TV-"dokumentär"
Att tala om att "rättsväsendet påverkas av ett pedofilnätverk" kan ju låta extremt, i synnerhet om det formuleras EXAKT så.
Men det behöver ju inte handla om en grupp människor som har ett möte där det på dagordningen finns en punkt om att "Nu ska vi hjälpa andra pedofiler så att de slipper att bli dömda eller förlora vårdnaden trots att vi vet att de är skyldiga"
Däremot verkar "rättsväsendet" mycket ofta vilja titta åt andra hållet när det gäller frågor om sexuella övergrepp mot barn. Jag tror att det i många fall kan förklaras av att sexuella övergrepp mot barn inte endast utövas av en lätt avgränsbar och synlig grupp av "pedofiler", som alla kan enas om att ta avstånd från.
Redan på 1980-talet stod det klart att sexuella övergrepp mot barn är mycket vanligare än man förut trott, och att förövarna finns i alla samhällsklasser.
Detta faktum verkar till och från ofta vara en sannolik förklaring, till att "rättsväsendet" i många fall beter sig mycket märkligt inför även mycket välgrundade misstankar om sexuella övergrepp mot barn.
Förundersökningar som läggs ner, saker som inte kollas upp, nyckelvittnen som aldrig förhörs etc. Den typen av agerande är mycket vanligare än vad många vill tro.
Jag tror inte att det alltid enbart beror på inkompetens och lathet...
Men det behöver ju inte handla om en grupp människor som har ett möte där det på dagordningen finns en punkt om att "Nu ska vi hjälpa andra pedofiler så att de slipper att bli dömda eller förlora vårdnaden trots att vi vet att de är skyldiga"
Däremot verkar "rättsväsendet" mycket ofta vilja titta åt andra hållet när det gäller frågor om sexuella övergrepp mot barn. Jag tror att det i många fall kan förklaras av att sexuella övergrepp mot barn inte endast utövas av en lätt avgränsbar och synlig grupp av "pedofiler", som alla kan enas om att ta avstånd från.
Redan på 1980-talet stod det klart att sexuella övergrepp mot barn är mycket vanligare än man förut trott, och att förövarna finns i alla samhällsklasser.
Detta faktum verkar till och från ofta vara en sannolik förklaring, till att "rättsväsendet" i många fall beter sig mycket märkligt inför även mycket välgrundade misstankar om sexuella övergrepp mot barn.
Förundersökningar som läggs ner, saker som inte kollas upp, nyckelvittnen som aldrig förhörs etc. Den typen av agerande är mycket vanligare än vad många vill tro.
Jag tror inte att det alltid enbart beror på inkompetens och lathet...
Saturday, May 30, 2020
Claes Borgströms sista artikel
Strax före sin tragiska död skrev Claes Borgström denna debattartikel till Svenska Dagbladet. Nu har den tagits in.
Det är alltså hans sista inlägg i Quickdebatten. Det är faktiskt mycket läsvärt. Och än så länge olåst.
Läs den gärna.
Det är alltså hans sista inlägg i Quickdebatten. Det är faktiskt mycket läsvärt. Och än så länge olåst.
Läs den gärna.
Agneta Bravelius blogg
/Från min huvudblogg 25 maj 2010/
Det finns en blogg som de som är beredda att lyssna på barn, och respektera dess vilja, bör läsa.
Den finns redan på min blogglista, men eftersom kvinnan som driver bloggen på sistone har blivit ettrigt och osakligt angripen, har jag valt att också lägga ut den i detta inlägg.
De som angripit den är uppenbarligen den typ av personer, som med en sömngångaraktig säkerhet brukar liera sig med fäder, som anklagats för att göra barn illa.
Det vore väl inte så farligt om det endast var ett gäng bittra papparättsaktivister som satt och skrålade på en pub, men när SVT-journalister ansluter sig till denna illustra skara blir det verkligt otäckt.
Barnfientlighet frodas ju tyvärr hos de som har högt uppsatta positioner i samhället - alltifrån journalister till jurister och politiker.
Därför är varje motröst viktig.
För att komma tillbaks till bloggen heter den alltså Agneta Bravelius blogg och kan nås här.
-----------------------------------------------------------
TILLÄGG.
SVT:s agerande visade sig vara värre än jag kunde föreställa mig. Jag kommer inte att orka ta tag i det på allvar. Har varit med om sånt elände förut. Och jag blir tyvärr inte yngre. Min enda spontana kommentar just nu är nog: NoBoyToy, var är du när vi behöver dig? /suckar/
Det finns en blogg som de som är beredda att lyssna på barn, och respektera dess vilja, bör läsa.
Den finns redan på min blogglista, men eftersom kvinnan som driver bloggen på sistone har blivit ettrigt och osakligt angripen, har jag valt att också lägga ut den i detta inlägg.
De som angripit den är uppenbarligen den typ av personer, som med en sömngångaraktig säkerhet brukar liera sig med fäder, som anklagats för att göra barn illa.
Det vore väl inte så farligt om det endast var ett gäng bittra papparättsaktivister som satt och skrålade på en pub, men när SVT-journalister ansluter sig till denna illustra skara blir det verkligt otäckt.
Barnfientlighet frodas ju tyvärr hos de som har högt uppsatta positioner i samhället - alltifrån journalister till jurister och politiker.
Därför är varje motröst viktig.
För att komma tillbaks till bloggen heter den alltså Agneta Bravelius blogg och kan nås här.
-----------------------------------------------------------
TILLÄGG.
SVT:s agerande visade sig vara värre än jag kunde föreställa mig. Jag kommer inte att orka ta tag i det på allvar. Har varit med om sånt elände förut. Och jag blir tyvärr inte yngre. Min enda spontana kommentar just nu är nog: NoBoyToy, var är du när vi behöver dig? /suckar/
Saturday, May 16, 2020
Claes Bogrström in memorian
Claes Borgström är död, ett offer för covid-19. Jag kände honom inte personligen, men de senaste åren har jag fått mer och mer sympati med honom. Hans orädda försvar för det han trodde på i debatten om Quickmålet är en av de saker han kommer att minnas för. Liksom hans feministiska engagemang, bl.a som JämO. Att han bara för några år sedan tog steget från socialdemokratin till Vänsterpartiet ser jag förstås också som ett plus.
Jag uppfattade honom som väldigt ärlig. Och han var en av de som mest orättvist drabbades av lynch-drevet mot de som pekades ut av Råstam och Josefsson i Quickmålet Att Borgström hade försvarat den linje som hans klient drev, istället för att aktivt ifrågasätta denna, användes på det mest absurda sätt för att ta heder och ära av honom.
Det han gjorde där var ju vad varje advokat i hans situation borde - och måste! - göra. Vad de som tog heder och ära av honom verkar ha menat, är att han istället för att föra ut sin klients linje, borde ha blivit någon sorts märklig privatspanare, som skulle försöka bevisa att hans egen klient hade fel....
Om man bortser från att vi i oktober möttes på på ett offentligt möte om Quickmålet har jag alltså inte träffat honom IRL. Likväl sörjer jag honom. Han har gjort många viktiga insatser. Och han skulle med all säkerhet fortsatt ha stått upp för det han ansåg vara rätt, om inte detta lömska virus hade förkortat hans liv.
Vila i frid...
Jag uppfattade honom som väldigt ärlig. Och han var en av de som mest orättvist drabbades av lynch-drevet mot de som pekades ut av Råstam och Josefsson i Quickmålet Att Borgström hade försvarat den linje som hans klient drev, istället för att aktivt ifrågasätta denna, användes på det mest absurda sätt för att ta heder och ära av honom.
Det han gjorde där var ju vad varje advokat i hans situation borde - och måste! - göra. Vad de som tog heder och ära av honom verkar ha menat, är att han istället för att föra ut sin klients linje, borde ha blivit någon sorts märklig privatspanare, som skulle försöka bevisa att hans egen klient hade fel....
Om man bortser från att vi i oktober möttes på på ett offentligt möte om Quickmålet har jag alltså inte träffat honom IRL. Likväl sörjer jag honom. Han har gjort många viktiga insatser. Och han skulle med all säkerhet fortsatt ha stått upp för det han ansåg vara rätt, om inte detta lömska virus hade förkortat hans liv.
Vila i frid...
Saturday, May 9, 2020
Joe Biden är gränslös... eller vad ska man kalla detta?
/Från min huvudblogg 6 maj 2020./
Kommer Trump-sidan att offentligt gå ut med dessa scener, låt oss säga en vecka före valet?
Bilder som dessa har spridits, inte ofta, men tillräckligt mycket för att man ska kunna utgå från att strategerna på båda sidor i USA-valet torde känna till dem.
De är uppenbarligen autentiska och de visar en Joe Biden som är lika gränslös mot barn som han är mot kvinnor.
Gränslös är ett försiktigt uttryck, man borde faktiskt lägga till "sexualiserat" före ordet gränslös, så blir det mer adekvat.
Att kalla Biden för pedofil, som sägs i ovan länkade YouTube-videon,, är måhända lite oförsiktigt.. Men att inleda gränslösa episoder av kroppskontakt med barn, med ska vi ändå säga, någon forn av "sexuella undertoner", är faktiskt ett adekvat uttryck.
Dessutom är Biden här gränslös på mer än ett sätt. Dels mot barnen, men han ignorerar även det faktum att det är offentliga tillställningar och att han filmas hela tiden.
Det toppskikt som i praktiken styr det demokratiska partiet måste ju vara desperata. Hellre en man som Joe Biden, än Bernie Sanders... Jag tror de hellre ser en Trump-seger i valet, än att Bernie Sanders ska kunna bli Demokraternas presidentkandidat.
En Trump-seger i valet innebär fyra år till med en president som förnekar den globala uppvärmningen... Det är en mardröm. Men toppskiktet hos Demokraterna verkar vara mer intresserad av att stoppa vänstern i det egna partiet än de är av att vinna nästa val..
Kommer Trump-sidan att offentligt gå ut med dessa scener, låt oss säga en vecka före valet?
Bilder som dessa har spridits, inte ofta, men tillräckligt mycket för att man ska kunna utgå från att strategerna på båda sidor i USA-valet torde känna till dem.
De är uppenbarligen autentiska och de visar en Joe Biden som är lika gränslös mot barn som han är mot kvinnor.
Gränslös är ett försiktigt uttryck, man borde faktiskt lägga till "sexualiserat" före ordet gränslös, så blir det mer adekvat.
Att kalla Biden för pedofil, som sägs i ovan länkade YouTube-videon,, är måhända lite oförsiktigt.. Men att inleda gränslösa episoder av kroppskontakt med barn, med ska vi ändå säga, någon forn av "sexuella undertoner", är faktiskt ett adekvat uttryck.
Dessutom är Biden här gränslös på mer än ett sätt. Dels mot barnen, men han ignorerar även det faktum att det är offentliga tillställningar och att han filmas hela tiden.
Det toppskikt som i praktiken styr det demokratiska partiet måste ju vara desperata. Hellre en man som Joe Biden, än Bernie Sanders... Jag tror de hellre ser en Trump-seger i valet, än att Bernie Sanders ska kunna bli Demokraternas presidentkandidat.
En Trump-seger i valet innebär fyra år till med en president som förnekar den globala uppvärmningen... Det är en mardröm. Men toppskiktet hos Demokraterna verkar vara mer intresserad av att stoppa vänstern i det egna partiet än de är av att vinna nästa val..
Wednesday, April 15, 2020
Dirty Weekend på YouTube
Upptäckte just att filmen "Dirty Weekend" i sin helhet finns på YouTube.
Det bygger på en roman med samma namn av Helen Zahavti från 1992. Jag har läst boken (i dess svenska översättning) och även sett filmen, för flera år sedan.
Boken läste jag fredagen den 25 september 1992. Den gjorde ett förunderligt stort intryck på mig.
Den handlar om Bella, en kvinna som ”vaknade en dag och insåg att hon hade fått nog”. Hon har utsatts för grövre och grövre hot från en man som bor mittemot henne på samma gata. De tar aldrig slut, och när han till sist hotar henne att hälla syra i hennes ansikte, tar hon en hammare, går upp till hans lägenhet och slår ihjäl honom.
Sedan köper hon en pistol – och i den poetiskt förtätade handlingen möter hon över ett veckoslut den ena förövaren efter den andre och närmast tvingas att döda den ene efter den andre. Med det möjliga undantaget en våldsam och obehaglig psykolog, som ändå kanske hade någon antydan till försonande drag, är det faktiskt svårt att inte känslomässigt få sympati för vad Bella gör. .
Och vad gäller psykologen kan man ju glädja sig åt att Bella själv (i boken, inte i filmen) själv beklagar vad hon gjorde med honom...
I de tre följande fallen – en sadistisk våldtäktsman, en dito seriemördare, och några berusade manliga överklassungdomar som får för sig att hälla bensin på en kvinnlig uteliggare, för att sedan tända på, är sympatin för Bella närmast självklar...
Jag köpte den alltså på en fredag, på den numera nedlagda Kvinnobokhandeln Medusa. Jag läste den på samma kväll.
Boken hade alltså´börjat med att Bella vaknade en morgon och visste att hon fått nog. Bokens slut knyter direkt an till dess början.
Så här står det:
”Om du ser en kvinna på väg hem, en som går på lätta fötter, om du ser en kvinna flyta fram längs gatan. Om du vill bryta hennes sköra ben, och höra henne hopplöst vädja. Om du vill känna svedan i det skära skinnet och smaka blodet från den spända huden. Om du, med andra ord, får syn på henne och vill ha henne.
Tänk dig för. Rör henne inte. Låt henne bara gå förbi. Lägg inte din handflata över hennes mun och dra inte ned henne på marken. För utan att veta om det, utan att tänka dig för, utan att ha en aning om det, kan du ha lagt din hand på Bella. Och det kan hända att hon just den morgonen vaknade och visste att hon fått nog”..
När jag kom till dessa sista rader var det något dramatiskt som hände i mig. Och jag började storgråta.
Sedan skrev jag en recension till en vänsterridning, vars redaktör tyckte att den var för feministisk och därför skrev om väsentliga delar av den. Så här blev slutresultatet. .
Filmen är inte lika starkt gripande som boken men mycket av bokens grundstämning finns kvar.
Och bokens avslutande ovan citerade sensmoral utgör också filmens slut.
Nej, jag menar förstås inre att metoderna som Bella använder sig i boken är de bästa för att bekämpa sexualiserat våld...
Men de metoder som samhället tillåter har ju inte lett till några väsentliga förbättringar. Och så´länge det är så det är, kommer Dirty Weekend och dess sensmoral även i fortsättningen gripa tag i många – även om de inte nödvändigtvis gör som jag och börjar storgråta när de kommit till slutet
Det bygger på en roman med samma namn av Helen Zahavti från 1992. Jag har läst boken (i dess svenska översättning) och även sett filmen, för flera år sedan.
Boken läste jag fredagen den 25 september 1992. Den gjorde ett förunderligt stort intryck på mig.
Den handlar om Bella, en kvinna som ”vaknade en dag och insåg att hon hade fått nog”. Hon har utsatts för grövre och grövre hot från en man som bor mittemot henne på samma gata. De tar aldrig slut, och när han till sist hotar henne att hälla syra i hennes ansikte, tar hon en hammare, går upp till hans lägenhet och slår ihjäl honom.
Sedan köper hon en pistol – och i den poetiskt förtätade handlingen möter hon över ett veckoslut den ena förövaren efter den andre och närmast tvingas att döda den ene efter den andre. Med det möjliga undantaget en våldsam och obehaglig psykolog, som ändå kanske hade någon antydan till försonande drag, är det faktiskt svårt att inte känslomässigt få sympati för vad Bella gör. .
Och vad gäller psykologen kan man ju glädja sig åt att Bella själv (i boken, inte i filmen) själv beklagar vad hon gjorde med honom...
I de tre följande fallen – en sadistisk våldtäktsman, en dito seriemördare, och några berusade manliga överklassungdomar som får för sig att hälla bensin på en kvinnlig uteliggare, för att sedan tända på, är sympatin för Bella närmast självklar...
Jag köpte den alltså på en fredag, på den numera nedlagda Kvinnobokhandeln Medusa. Jag läste den på samma kväll.
Boken hade alltså´börjat med att Bella vaknade en morgon och visste att hon fått nog. Bokens slut knyter direkt an till dess början.
Så här står det:
”Om du ser en kvinna på väg hem, en som går på lätta fötter, om du ser en kvinna flyta fram längs gatan. Om du vill bryta hennes sköra ben, och höra henne hopplöst vädja. Om du vill känna svedan i det skära skinnet och smaka blodet från den spända huden. Om du, med andra ord, får syn på henne och vill ha henne.
Tänk dig för. Rör henne inte. Låt henne bara gå förbi. Lägg inte din handflata över hennes mun och dra inte ned henne på marken. För utan att veta om det, utan att tänka dig för, utan att ha en aning om det, kan du ha lagt din hand på Bella. Och det kan hända att hon just den morgonen vaknade och visste att hon fått nog”..
När jag kom till dessa sista rader var det något dramatiskt som hände i mig. Och jag började storgråta.
Sedan skrev jag en recension till en vänsterridning, vars redaktör tyckte att den var för feministisk och därför skrev om väsentliga delar av den. Så här blev slutresultatet. .
Filmen är inte lika starkt gripande som boken men mycket av bokens grundstämning finns kvar.
Och bokens avslutande ovan citerade sensmoral utgör också filmens slut.
Nej, jag menar förstås inre att metoderna som Bella använder sig i boken är de bästa för att bekämpa sexualiserat våld...
Men de metoder som samhället tillåter har ju inte lett till några väsentliga förbättringar. Och så´länge det är så det är, kommer Dirty Weekend och dess sensmoral även i fortsättningen gripa tag i många – även om de inte nödvändigtvis gör som jag och börjar storgråta när de kommit till slutet
Wednesday, March 11, 2020
Seminariet om Quick-fallet
24 oktober 2019 hade Cajsa Lindholm ett seminarium på teater Lederman om fallet Thomas Quick. Seminariet videofilmades och hon har nu lagt upp det på Youtube i tre delar. Avsikten är att ge en alternativ bild till den media och public service - och inte minst filmen "Quick" - försett oss med det senaste decenniet.
Del 1 kan ses här.
Del 2 kan ses här
Del 3 kan ses här
Jag deltog för övrigt i diskussionen på seminariet, och jag skrev om detta här.
Del 1 kan ses här.
Del 2 kan ses här
Del 3 kan ses här
Jag deltog för övrigt i diskussionen på seminariet, och jag skrev om detta här.
Tuesday, February 11, 2020
Tiden förändras, men mönstret går igen
I DN.se får vi idag se hur Dan Josefsson likt en modern variant på senator Joseph McCarthy försöker införa yrkesförbund för personer vars åsikter han inte gillar.
För McCarthy var det verkliga eller inbillade kommunister, för Josefsson verkliga eller inbillade anhängare av att traumatiska minnen kan trängas bort.
Såväl McCarthy som Josefsson har gjort stor skada.
Eftervärldens dom över senator McCarthy blev hård. Jag är djärv nog att betvivla att Dan Josefsson i framtiden kommer att få en så mycket bättre renommé...
Joseph McCarthy, 1908-1957
För McCarthy var det verkliga eller inbillade kommunister, för Josefsson verkliga eller inbillade anhängare av att traumatiska minnen kan trängas bort.
Såväl McCarthy som Josefsson har gjort stor skada.
Eftervärldens dom över senator McCarthy blev hård. Jag är djärv nog att betvivla att Dan Josefsson i framtiden kommer att få en så mycket bättre renommé...
Monday, January 6, 2020
False Memory Syndrome Foundation finns inte mer...
False Memory Syndrome Foundation (FMSF) upplöstes den 31 december 2019. . Ingen officiell förklaring till varför FMSF upplösts har lämnats.
Organisationen bildades 1992 i USA av föräldrarna till en kvinna som. anklagat sin fader för incest. .
De såg som sin uppgift att sprida idén att bortträngda minnen inte existerade, och om någon trodde sig få upp sådana minnen - var dessa alltid falska.
Följaktligen tog de emot alla (säger alla) personer som ville gå med och som anklagades av nu vuxna, som hävdade att de hade fått upp minnen av att de hade utsatts för övergrepp av dem när de var barn..
Organisationen gick igenom en rad kriser, bland annat när en av dess ledande medlemmar, Ralph Underwager, var oförsiktig nog att ge en intervju för pedofiltidningen Paidika där han sa att han ansåg att pedofiler med stolthet borde säga att de utförde Guds vilja (se länk nedan).
Underwager tvangs att lämna, men hans fru Hollida Wakefield, som också intervjuades i Paidika, men inte sa lika grova saker, fick vara kvar.
De senaste åren har FMSF haft en mycket låg aktivitet. Möjligen på grund av att de åsikter de velat sprida, obegripligt nog fått en stark ställning så väl i USA som andra länder i västvärlden.
Det skulle förklara nedläggningen - men min gissning är snarare att det handlar om att deras grundare (Peter och Pamela Freyd) som ser ut att ha styrt organisationen på ett mycket auktoritärt sett inte orkade fortsätta vid en så hög ålder...
Del ett av Paidika-itervjun med Underwager kan läsas här. Del två kan läsas här.
PS. Sida med länkar till kritisk information om FMSF kan man finna här.
Organisationen bildades 1992 i USA av föräldrarna till en kvinna som. anklagat sin fader för incest. .
De såg som sin uppgift att sprida idén att bortträngda minnen inte existerade, och om någon trodde sig få upp sådana minnen - var dessa alltid falska.
Följaktligen tog de emot alla (säger alla) personer som ville gå med och som anklagades av nu vuxna, som hävdade att de hade fått upp minnen av att de hade utsatts för övergrepp av dem när de var barn..
Organisationen gick igenom en rad kriser, bland annat när en av dess ledande medlemmar, Ralph Underwager, var oförsiktig nog att ge en intervju för pedofiltidningen Paidika där han sa att han ansåg att pedofiler med stolthet borde säga att de utförde Guds vilja (se länk nedan).
Underwager tvangs att lämna, men hans fru Hollida Wakefield, som också intervjuades i Paidika, men inte sa lika grova saker, fick vara kvar.
De senaste åren har FMSF haft en mycket låg aktivitet. Möjligen på grund av att de åsikter de velat sprida, obegripligt nog fått en stark ställning så väl i USA som andra länder i västvärlden.
Det skulle förklara nedläggningen - men min gissning är snarare att det handlar om att deras grundare (Peter och Pamela Freyd) som ser ut att ha styrt organisationen på ett mycket auktoritärt sett inte orkade fortsätta vid en så hög ålder...
Del ett av Paidika-itervjun med Underwager kan läsas här. Del två kan läsas här.
PS. Sida med länkar till kritisk information om FMSF kan man finna här.
Monday, December 16, 2019
Backlashen mot MeToo
I OfI Offensiv finns en informativ artikel om den nuvarande backslashen i Sverige, efter MeToo. Den rekommenderas.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
Jag kände ju till domen mot Cissi Wallin och fällandet av programmet om Josefin Nilsson. Men däremot inte att radioprogrammen om Hästgården fällts.
Och som resultat av Granskningsnämndens beslut har Sveriges Radio sedan tagit bort programmen om Hästgården.
Dessa händelser bildar tillsammans ett oroväckande mönster.
Väl att notera är att när SVT 1994 hade en "dokumentär" som tog heder och ära av de tjejer som anmält ridläraren blev den aldrig fälld för att bryta mot någon personlig integritet. Men när Sveriges Radio mer än 20 år senare går emot den tidigare "dokumentären" i SVT och ställer sig på flickornas sida och avslöjar hur falsk den tidigare förnekande dokumentären var, då fälls den för att ha kränkt ridlärarens personliga integritet.
Mycket upprörande, men inte alls förvånande..
Sensmoral - för den som inte redan visste det.. Förövare HAR en mycket stor makt i vårt samhälle...
....................................................................................
TILLÄGG
Se även Kajsa Ekis Ekmans debattartikel Domen mot Wallin är riktad mot hela MeToo.
Monday, November 18, 2019
Thomas Quick och bortträngda minnen
Var på ett seminarium om Thomas Quick på torsdag den 24 oktober. . Det kom nog fram mycket som alla som okritiskt svalt den idag förhärskande bilden borde ta del av. Mot slutet blev det en öppen diskussion och jag höll ett kort inlägg som inte alls handlade om Quick, utan mer allmänt om hur Josefsson och Råstam gett en förvrängd bild av debatten om bortträngda minnen.
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
I detta referat från Psykologtidningen.se nämns faktiskt mitt inlägg. Jag kallas för "en man i publiken".
Fotnoten i artikeln som säger att Elixabeth Loftus ska ha gått emot bortträngda minnen genom att experimentellt visa att det går att inplantera falska minnen, ser ut som ett logiskt tankefel. Även om Loftus har rätt i den frågan står det ena inte i motsättning till det andra. Om det går att inplantera falska minnen av olika (oftast mycket triviala) saker hindrar det inte att andra återkallade minnen (även traumatiska sådana!) absolut kan vara sanna.. Det är två helt olika saker.
Jag ser frågan om bortträngda minnen som en helt central, och närmast strategisk, fråga i kampen mot övergrepp - framförallt övergrepp mot barn!
Det inser även förövarförsvararna - och det är därför de lägger ner en så stor energi att förvränga vad debatten om bortträngda minnen handlar om.
Deras förvrängningar måste bemötas - var de än dyker upp...
Thursday, August 29, 2019
Åtalet mot Cissi Wallin - ett hot mot alla utsatta
Att Cissi Wallin åtalas är ett hot mot yttrandefriheten för alla som utsatts för övergrepp. Det handlar inte endast om henne; det handlar om mycket viktiga principfrågor.
Nej, jag tänker inte uttala mig om vad som hände eller inte hände mellan Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Jag var inte där.
Men om Virtanen segrar i förtalsmålet sänder det förvisso en signal till alla förövare. Om ni inte åtalas, och döms, har ni tystat ert offer för alltid.
Och en signal till alla utsatta. Berätta aldrig vad som hänt, om det inte finns en fällande dom att hänvisa till. För i så fall kan ni dömas till fängelse.
En gång i tiden trodde jag i min enfald att man endast kunde dömas för förtal om det hade bevisats att anklagelserna var falska, Och det är så jag faktiskt tycker det borde vara.
Nu kan man dömas även om det inte bevisats att det man säger är falskt, och för övrigt till och med om det har bevisats vara sant.
Det är fel. Mycket fel.
Här kan ni läsa Cissi Wallins kommentar om saken.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Nej, jag tänker inte uttala mig om vad som hände eller inte hände mellan Cissi Wallin och Fredrik Virtanen. Jag var inte där.
Men om Virtanen segrar i förtalsmålet sänder det förvisso en signal till alla förövare. Om ni inte åtalas, och döms, har ni tystat ert offer för alltid.
Och en signal till alla utsatta. Berätta aldrig vad som hänt, om det inte finns en fällande dom att hänvisa till. För i så fall kan ni dömas till fängelse.
En gång i tiden trodde jag i min enfald att man endast kunde dömas för förtal om det hade bevisats att anklagelserna var falska, Och det är så jag faktiskt tycker det borde vara.
Nu kan man dömas även om det inte bevisats att det man säger är falskt, och för övrigt till och med om det har bevisats vara sant.
Det är fel. Mycket fel.
Här kan ni läsa Cissi Wallins kommentar om saken.
Cissi Wallin. Bilden utlagd på Wikipedia av användaren Frankie F.
Wednesday, June 5, 2019
Skolplikt och dysfunktionella familjer
I Österlen har ett fall avslöjats, där föräldrarna lyckats hålla sina fem barn avskilda från yttervälden under arton år. De har inte fått gå ut, de har inte fått lära sig de mest elementära saker - och de har inte fått gå i skolan. Det går att läsa om fallet, bland annat här och här.
Den första frågan jag spontant ställde mig var - hur fungerar egentligen vår skolplikt? Denna är en viktig demokratisk landvinning, som funnits från och med folkskolestadgan från 1842. Hur kan man så flagrant bryta mot denna?
Att skolplikten i fallet i Österlen inte tillämpades har sedan fått någon form av förklaring. Föräldrarna har sagt att barnen gått på en webbaserad kurs i USA istället. Och skolan och de sociala myndigheterna gick på detta år efter år.
Eller rättare sagt, förklaring? För det första borde inte webbaserade distanskurser alls få ersätta grundskolan. För det andra kollades inte ens uppgifterna upp. När de till sist gjorde det visade sig de inte stämma.
Man förundras. Alla varningsklockor borde ha ringt. Hur skulle ex.vis första och andra klass i grundskolan ens i teorin kunna ersättas av mailundervisning från USA?
Det är ju för väl att det avslöjats nu, men skolplikten bör vara verklig, inte något som man så lätt kan slippa undan. Den är viktig, dels för kunskapernas skull, men också för att skolan öppnar ett fönster till yttervärlden för de barn som har oturen att leva i slutna och dysfunktionella familjer.
Man kan hoppas att det i fortsättningen kommer att dras några lärdomar av detta. Man ska inte kunna dra sig undan barnens skolplikt genom att hänvisa till mystiska alternativa utbildningar som inte ens kontrolleras.
---------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Nya fakta framkommer hela tiden. De som är bäst att följa det är Expressen och dess syskontidning Sydsvenskan medan övriga media är anmärkningsvärt tysta. Barnen satt isolerade i arton år, så när jag ovan först skrev "minst tio år" var det ett understatement.
I en artikel i Expressen av Fredrik Sjöshult krävs en haverikommission för att reda ut hur det kunde bli så. Jag kan bara instämma.
I hans inlägg får vi också reda på detta:
"Sveket mot barnen i Ystad är extra allvarligt med tanke på att kommunen redan för flera år sedan larmades om familjen. Politiker fick information om fallet men inget gjordes och det avfärdades som löst prat på bygden om en familj som valt att vara annorlunda" .
Det förvånar mig tyvärr inte.
Första sidan i folkskolestadgan från 1842.
Den första frågan jag spontant ställde mig var - hur fungerar egentligen vår skolplikt? Denna är en viktig demokratisk landvinning, som funnits från och med folkskolestadgan från 1842. Hur kan man så flagrant bryta mot denna?
Att skolplikten i fallet i Österlen inte tillämpades har sedan fått någon form av förklaring. Föräldrarna har sagt att barnen gått på en webbaserad kurs i USA istället. Och skolan och de sociala myndigheterna gick på detta år efter år.
Eller rättare sagt, förklaring? För det första borde inte webbaserade distanskurser alls få ersätta grundskolan. För det andra kollades inte ens uppgifterna upp. När de till sist gjorde det visade sig de inte stämma.
Man förundras. Alla varningsklockor borde ha ringt. Hur skulle ex.vis första och andra klass i grundskolan ens i teorin kunna ersättas av mailundervisning från USA?
Det är ju för väl att det avslöjats nu, men skolplikten bör vara verklig, inte något som man så lätt kan slippa undan. Den är viktig, dels för kunskapernas skull, men också för att skolan öppnar ett fönster till yttervärlden för de barn som har oturen att leva i slutna och dysfunktionella familjer.
Man kan hoppas att det i fortsättningen kommer att dras några lärdomar av detta. Man ska inte kunna dra sig undan barnens skolplikt genom att hänvisa till mystiska alternativa utbildningar som inte ens kontrolleras.
---------------------------------------------------------------
TILLÄGG
Nya fakta framkommer hela tiden. De som är bäst att följa det är Expressen och dess syskontidning Sydsvenskan medan övriga media är anmärkningsvärt tysta. Barnen satt isolerade i arton år, så när jag ovan först skrev "minst tio år" var det ett understatement.
I en artikel i Expressen av Fredrik Sjöshult krävs en haverikommission för att reda ut hur det kunde bli så. Jag kan bara instämma.
I hans inlägg får vi också reda på detta:
"Sveket mot barnen i Ystad är extra allvarligt med tanke på att kommunen redan för flera år sedan larmades om familjen. Politiker fick information om fallet men inget gjordes och det avfärdades som löst prat på bygden om en familj som valt att vara annorlunda" .
Det förvånar mig tyvärr inte.
Första sidan i folkskolestadgan från 1842.
Subscribe to:
Posts (Atom)