Ingrid Carlqvists helomvändning

Jag trodde att jag hade lämnat Ingrid Carlqvist för gott på denna blogg. Men nu har hon gjort en hundraåttio graders kullerbytta som jag inte vill undanhålla denna bloggs läsare. 

Jag minns ju mycket väl när hon i polemik mot mig, jag tror det var 2009,  länkade till Kenneth Lannings FBI-"rapport" och förklarade att den bevisar att det inte finns några  satanistiska övergrepp. 

Men nu har samma Ingrid Carlqvist kommenterar Facebooks åtgärder mot QAnon på sin tidslinje. Där skriver hon - "Det här bevisar med all tydlighet att Q är rätt på det. Annars skulle inte Facebook agera." 

Och vad säger nu QAnon? Deras grundtes är att "den djupa staten" i USA kontrolleras av...  ett  satanistiskt pedofilnätverk. 

2009 sade IC att satanistiska sexuella övergrepp var en vandringssägen. ,Detta hade FBI bevisat. Nu stöder hon uppenbarligen  en grupp som inte endast hävdar att det existerar satanistiska förövarnätverk men att dessa i princip kontrollerar USA - eller rättare sagt skulle göra det om inte Donald Trump fanns.

Och om Trump förlorar makten i detta val (vilket just nu verkar troligt)  torde satanistnätverkets  makt i så fall  på nytt bli oinskränkt.  

IC har nu under mer än tio år bevisat att hon aldrig upphör att  förvåna. Milt sagt.

Ingrid Carlqvist har sett ljuset

En man vid namn Claes Hedberg har presenterat en "teori" om Palmemordet, som i princip går ut på att Palme inte blev mördad,utan gömdes på hemlig ort i Frankrike för att dölja att han hade AIDS.

Den "teorin" skulle normalt sett inte intressera mig det minsta.  Om det inte vore för en sak.

En av de personer som jag ägnat en hel del tid åt att kritisera, nämligen Ingrid Carlqvist (IC), har deklarerat att hon uppskattar både teorin, och boken som den presenteras i.. Hon tycker att den får henne att se Palmemordet i ett helt nytt ljus.

Av princip ogillar jag att länka till IC, men det är lätt att hitta hennes synpunkter, som hon skrivit ner på sin blogg, i ett inlägg som hon också länkat till på ex.vis sin Facebook-sida.

Jag stötte först på IC 2009, då hon i sin nystartade blogg bland annat lade ut texten att de som anser att det finns organiserade nätverk som begår övergrepp mot barn lider av alldeles ovanligt fnoskiga  konspirationsteorier.  Liksom de som anser att det finns nätverk som mörkar övergrepp mot barn.

Detta skulle man förstås, lite naivt, kunna tolka som att IC principiellt ogillar allt som kan ses som "konspirationsteorier".

Så är inte fallet. Det här är väl endast det senaste – och kanske mest bisarra - exemplet  på att hon ofta entusiastiskt omfamnar en hel del sådana. Det är bara vissa "konspirationsteorier" som hon ogillar. Andra älskar hon.

För att visa karaktären av den teori som nu får IC att se Palmemordet i en sorts förklarat ljus tar jag mig friheten att citera en sammanfattning av denna, gjord av pseudonymen "Udda boktips":

"Olof och Lisbet Palme lämnar biografen Grand och promenerar hemåt längs Sveavägen. Utanför Skandia-huset (svenska Stay Behinds-högkvarter) byter de äkta Olof och Lisbet Palme plats med Olof Palme kopia 1 och Lisbet Palme kopia 1. Vid Dekorima står en "mördare" beredd och avlossar en startpistol mot Olof Palme kopia 1 som faller ihop på marken. Lisbet Palme kopia 1 spelar chockad och hindrar samtidigt omkringstående från att upptäcka att Olof Palme kopia 1 faktiskt lever.

"Mördaren" springer uppför Tunnelgatan. Hans Holmér med chaufför rullar sakta förbi "mordplatsen" för att se att allt fungerat.Samtidigt anländer ambulans 912 med Olof Palme kopia 2 och Lisbet Palme kopia 2 till Sabbatsbergs sjukhus. De äkta Olof och Lisbet Palme förs genom Skandia-huset till en väntande bil med mörka rutor och åker med den för att hämta upp ambassadör Carl Lidbom. Strax därefter lämnar den äkta Lisbet Palme bilen och hämtas upp av en polisbil.

Nu anländer ambulans 951 till "mordplatsen" och hämtar upp Olof Palme kopia 1 och Lisbet Palme kopia 1 och dessa försvinner ur historien. På Sabbatsberg byts nu Lisbet Palme kopia 2 ut mot den äkta Lisbet Palme samtidigt som Olof Palme kopia 2 byts ut mot Olof Palme kopia 3, en redan avliden person. Lisbet Palme kopia 2 lämnar sjukhuset och hämtas senare upp av Hans Holmér som skjutsar henne till Sundbyberg. Den äkta Olof Palme och Carl Lidbom skjutsas till Borlänge där de hämtas med ett franskt regeringsplan och flygs till Frankrike."

Jag tror nog inte att jag här behöver tillägga något mer.

  

Olof Palme talar vid kårhusockupationen 1968.

Ingrid Carlqvist ut i intet

Ända sedan jag först började följa Ingrid Carlqvists göranden och låtanden har jag gång på gång skrivit att hon nu passerat en avgörande gräns och undrat om hon nu inte kommit kommit till någon form av slutstation, till "vägs ände". .

Varenda gång har jag haft fel. För när man trott att hon har nått den absoluta slutpunkten visar det sig att hon kan gå ännu längre.

Vi bör hålla i minnet att hon 1992 startade som en ettrig propagandist mot den så kallade "incestpaniken" och sedan dess under många år kombinerade två ämnen - att gå emot "falska" anklagelser om sexuella övergrepp, speciellt de inom familjen (som hon hävdade nästan inte existerade), och ettriga ställningstaganden för pappor i allehanda vårdnadstvister.

Efter 2011 kombinerades detta med den uttalade åsikten att barn som utsattes för sexuella övergrepp inte led speciellt mycket, utan upplevde det som "skönt men konstigt".

Men 2012 började ett nytt ämne dominera hennes inlägg, utan att hon helt lämnande det gamla. Nu blev islamofobi och invandringsskräck det nya temat i hennes utgjutelser. Dock kombinerat med att hon ännu klart avgränsade sig mot nazismen.

Denna avgränsning började efter ett tag luckras upp - och hon hävdade för en tid sedan att man borde samarbeta med nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (grundat av en man som suttit i fängelse för mord på en antirasist!)  - mot "mångkulturen".

Och nu får man reda på detta.

Numera anser hon alltså att "judarna" spelat en ödesdiger och avgörande roll i Sveriges påstådda urartning, och "grymma" förvandling till "Absurdistan", och öppnar dessutom dörren för ett förnekande av Förintelsen.

Om hon fortsätter med att utveckla det sistnämnda blir cirkeln dessutom närmast sluten. Det finns en gemensam logik i att förneka övergrepp mot barn och att förneka Förintelsen. Argumenten liknar ofta varandra, vilket var och en som jämfört "Issues in child abuse accusations" med "Journal of historical review" har kunnat notera.

Men jag avstår ändå från att än en gång säga att IC nu har nått sin slutpunkt. För henne verkar det inte finnas någon sådan. Hennes "utveckling" de senaste åren måste beskrivas som ett accelererande fall rakt ut i intet.

"Otäckt" är bara förnamnet.

Intressant om Ingrid Carlqvist och SD

I denna intressanta artikel i Aftonbladet får vi läsa om relationerna mellan Ingrid Carlqvist och Sverigedemokraterna.

För att komma från de större media är artikeln nästan unik i det avseendet att den inte endast beskriver Carlqvists invandrarfientliga och islamofobiska agenda utan även det tema som dominerade i hennes verksamhet före 2012 - dvs den roll hon spelade i grupper som förnekade och även bagatelliserade övergrepp mot barn.

Artikeln beskriver alltså kontakterna mellan henne och SD - och de friktioner som IC:s främsta tidigare agenda skapade i hennes relationer med de "nationella" miljöerna.

Väl värt att läsa.

Ingrid Carlqvist, Muhammad och övergrepp mot barn

Ingrid Carlqvist slår i denna artikel (och i kommentarsfältet under den) med en anmärkningsvärd tvärsäkerhet fast att profeten Muhammad var en "pedofil" som "våldtog en 9-åring".

Det är till att vara tvärsäker. Lite konstigt, för när barn i realtid berättar om att deras fäder våldtagit dem brukar hon avfärda dessa som lidandes av "PAS", eller falska minnen. Och när mammor berättar om det brukar hon hävda att de bara ljuger för att få vårdnad.

Och när någon beskrivit övergrepp av satanister slår hon alltid fast att det inte är något att bry sig om, det är ju bara en folksägen.

Men om några ca 12- 1300 år gamla texter, som skapades mer än 100 år efter Muhammads död, spekulerar om åldern på Muhammads hustru Aisha, "tror" IC obetingat på det . All den (ofta helt befängda) "kritik" som hon regelbundet kastar ut mot berättelser om sexuella övergrepp finns det inte ett spår av här. Här gäller det bara att tro, för att stärka fronten mot de otäcka muslimerna.

Nu råkar det faktiskt vara så att haditherna om Aisha är fyllda med logiska, kronologiska och andra svagheter. Det är sådant som IC rutinmässigt skulle ha kastat sig över om det handlat om ett nutida sexualbrottsfall - i alla fall om den anklagade hade varit en vit icke-muslimsk man. Men så alltså inte här.

Att kalla detta pinsamt är ju bara förnamnet.

Ingrid Carlqvist om kvinnor och män

"Att bli angripen av fienden är en bra sak" - är nog ett av de mer kända Maocitaten. Det stämmer kanske inte alltid, men det stämmer åtminstone nästan alltid när det gäller Dispatch International. Att bli angripen där är nästan alltid hedrande, och det inser nog de flesta. Så jag misstänker att Eva Berglund inte blev alltför ledsen när hennes bok Gullungen nyss angreps i en recension i denna så kallade tidning.

Nej, jag tänker här inte gå in och "försvara" Gullungen mot Ingrid Carlqvist. Det känns kanske inte helt och hållet nödvändigt.... Alla vet ju ändå vad IC tycker, och att jag och hon inte har riktigt samma uppfattning om Gullungen torde väl alla ändå inse. I synnerhet som IC ju faktiskt också citerar från min recension av boken .

Möjligen skulle jag här vilja säga att åtminstone jag inte alls uppfattar Gullungen som ett debattinlägg om fallet Catrine da Costa. Och att det följaktligen är lite fånigt att jämföra den med Per Lindebergs Döden är en man. Om man ska jämföra Lindebergs bok med något, är det väl snarare med Lars Borgnäs bok Sanningen är en sällsynt gäst.

Nej, det som får mig att ta upp IC:s recension här är något helt annat. Nämligen något hon skriver mot slutet. Här får de läsare som inte följt henne så länge plötsligt en inblick i IC:s och Dispatchs världsbild. Eller åtminstone mer specifikt IC:s syn på kvinnor och män.

För ICs åsikter kan ju inte alls uttömmande beskrivas som "islamofobiska" och "invandrarfientliga". Hon har ju också andra agendor. En av dessa är en ganska uppenbar sexism. . Och ingenstans har väl detta visats så klart som i denna avslutande mening i IC:s recension:

"Vill man vara brutalt ärlig kan man säga att Gullungen är ytterligare ett bevis på att kvinnor i gemen struntar i fakta men älskar obevisat känslosvall, och att Döden är en man visar att män i gemen klarar att förhålla sig till fakta och bortse från känslopjunk. Jag vet vad jag föredrar."

Så redaktören för den tidning som mer än andra varnat oss för att muslimerna kommer att ta över och sedan kommer att behandla kvinnor som andra klassens medborgare - gör alltså själv just detta. För henne är kvinnor irrationella och känslostyrda medan män är logiska och rationella. Man kan förstås i så fall fråga sig om dessa känslostyrda kvinnor egentligen borde få behålla rösträtten? IC har kanske trots allt mer gemensamt med de extremislamister som hon tror hotar oss än vad hon själv kanske vill inse?

Men om kvinnor nu är så känslostyrda ser IC naturligtvis sig själv som ett lysande undantag. Mitt ibland alla dessa känslostyrda våp har vi åtminstone en kvinna som tänker som en riktig karl...  Och alltså kan förhålla sig till "fakta" och bortse från "känslor" så bra att hon "inser" att muslimerna kommer att ta över Europa och förvandla vår fina världsbild till ett "Eurabia"

Ja, jo, att bli angripen av Dispatch är nog definitivt en bra sak....

Ingrid Carlqvist vid vägs ände

Man tror inte sina ögon när man ser detta tal av Ingrid Carlqvist. Hon höll det tydligen vid någon form av invandrarfientligt forum vid Europaparlamentet.

Ja, hon har ju gradvis bytt inriktning. Nu ägnar hon den mesta tiden att varna för islamiseringens och invandringens faror. Jag vet det. Men vad hon säger här gör mig ändå ganska så förvånad.

Så här säger hon i sitt tal: "In this New Sweden we have more reported rapes than any other country in the European Union, according to a study by professor Liz Kelly from England. More than 5 000 rapes or attempted rapes were reported in 2008 (last year it was more than 6 000). In 2010 another study reported that just one country in the world has more rapes than Sweden, and that is Lesotho in South Africa. For every 100 000 inhabitants Lesotho has 92 reported rapes, Sweden has 53, The United States 29, Norway 20 and Denmark."

Man häpnar. När IC förut tog upp frågan om hur många våldtäkter som anmäls i Sverige var det för att driva temat om hur vanligt det är med falska anklagelser. Nu används det för att bevisa hur invandrarna förstört vårt förut så trygga land.

Och hon bygger på Liz Kelly. Engelsk feminist, med en grundinställning som ligger nära Eva Lundgrens. Kelly brukar föreläsa för ROKS, och hon refereras positivt i Eva Lundgrens m.fl. bok om rituella övergrepp "La de små barn komme til meg".

Ja, Liz Kelly är säkert en utmärkt forskare, men hur i allsina dar kan just Ingrid Carlqvist tycka det?

Låt oss se vad hon skrev om Liz Kellys våldtäktsstatistik 2009.

Då var den inte vatten värd. IC  noterar att även den svenske professorn Christian  Diesen instämmer med Liz Kellys bedömning och tillägger: "Så nu vet ni vilka vi har att göra med. Två professorer som inte är så noga med sanningen, uppenbarligen. Jag kan utan att blinka räkna upp ett antal skäl till att vi inte bör tro ett enda dugg på att våldtäkterna är flest i Sverige."

Men nu anför hon alltså Kelly som auktoritet, och "tror" på just det hon inte ville tro på "ett dugg" 2009. Jo, säger hon nu, vi HAR mest våldtäkter i Sverige.   Och det är invandrarnas fel!

IC:s motiv är lika vedervärdiga nu som då. Då ville hon försvara "oskyldiga" svenska män från alla misstankar om att de skulle kunna tänkas begå sexualbrott. Och ville inte en sekund tro på Kelly och hennes våldtäktsstatistik. Nu vill hon demonisera invandrare. Då duger tydligen den statistik som hon rakt av avfärdade 2009.

Jag har känslan av att IC står vid vägs ände. Hon har trasslat in sig lite för mycket genom åren.

Redan 2009 tyckte jag ju att IC i ett annat sammanhang höll på att såga av den gren hon själv satt på. Idag är den grenen för länge sedan avsågad.

Ingrid Carlqvist har passerat en gräns

Som framgår av dessa blogginlägg från Cattas Bubbla och Monica Antonssons blogg har Ingrid Carlqvist till sist passerat den ganska viktiga gränsen mellan att "endast" förneka sexuella övergrepp mot barn - och att öppet försköna dem.

Cattas Bubbla länkar direkt till Ingrid Carlqvists blogg, så därifrån kan ni gå vidare och kolla själv.

Jag har länge envisats med att hävda att bakom mycket förnekande av övergrepp mot barn döljer sig något annat. Och att många i förnekarlägret, om man undersöker saken, ofta också visar sig försvara, bagatellisera och försköna övergrepp.

Nu har även IC placerat sig i denna explicita kategori. När hon i anslutning sin sin amerikanska meningsfrände Susan Clancy använder sig av förmuleringar som (bland annat) de nedanstående är det inte svårt att se vad klockan är slagen:

"Medan övergreppen pågår blir barnen sällan rädda eller panikslagna utan mest konfunderade. De förstår (av begripliga skäl) inte riktigt vad sex är, men eftersom det är sällsynt att förövarna plågar och skadar barnen, kan de uppleva det hela som skönt men konstigt."

"Hela industrin kring ”incestöverlevarna” gör mer skada än nytta. Genom att ständigt behandla offren som om det som hände var fasansfullt och ger livslånga skador, utsätter de offren för nya och ibland ännu värre kränkningar än övergreppet i sig självt. Förstår ni så hemskt?”.

Vi får också reda på att det som orsakar trauman hos de utsatta barnen inte är övergreppen i sig, "utan det som händer när de blir medvetna om samhällets syn på det inträffade och när de får ”hjälp”"

Ytterligare kommentarer är faktiskt helt överflödiga....

TILLÄGG
Se också det uppföljande inlägget på Cattas bubbla, "Falska, förträngda och glömda minnen", och diskussionen på kommentarsfältet..

Ingrid Carlqvists tidigare liv

/Skrivet 3 mars 2009./

Jag måste nog återkomma till Ingrid Carlqvist, och till och med bryta mot mitt löfte att inte länka till hennes blogg. För den 27 februari publicerade hon ett inlägg som ställer hela hennes kampanj mot de “orimliga” anklagelserna om övergrepp i en helt ny dager.

Vi får hålla i minnet att hon alltsedan 1995 med en oerhörd energi bekämpat barn och vuxna överlevare som berättar om övergrepp. Men en form av pseudorationell vädjan till ”det sunda förnuftet” har hon hånat och förlöjligat den ena berättelsen efter den andra. Att någon skulle kunna tränga bort en otäck händelse under många år – är absurt, enligt henne. Om barn berättar om övergrepp, och i något sammanhang uttrycker sig ologiskt betyder det enligt henne att berättelsen måste vara påhittad. Osv.

Man har undrat om hon kanske också skulle börja skriva på Vetenskap och folkbildnings forum, där hon säkert skulle kunna få visst medhåll i dessa frågor. Men efter att ha läst inlägget den 27 februari och några av kommentarerna under inser man att – nej, det är nog inte aktuellt.

Inlägget börjar med det sedvanliga gnället mot Liza Marklund, och man får läsa ganska länge innan Carlqvist släpper bomben. Men på näst sista stycket kan man läsa följande:
”I dag var vi hos mediet Benny för att få höra om Carolinas / Carolina Gynnings, min anm./ tidigare liv och då fick vi förklaringen till att vi känt oss så samstämmiga sedan första stunden vi träffades - vi var systrar i ett tidigare liv! Det var i Norge på 1600-talet och vi satte oss upp mot kyrkan och behandlade sjuka med örter och annan läkekonst. Givetvis slutade det illa för oss - vi brändes på bål för häxeri ...”

Är det ett skämt? Nej, faktiskt inte. Hon försvarar sig mot skeptiska frågor i kommentarfältet, och framkastar sedan att det faktum att hon brändes på 1600-talet nog kan vara en förklaring till hennes nuvarande engagemang för anklagade män: ”Kanske är det för att jag själv (tillsammans med Carolina Gynning!) blev anklagad för häxeri och bränd på bål på 1600-talet som jag nu kämpar så frenetiskt för alla andra oskyldigt anklagade?!”

Och hon planerar till och med att ge ut en bok om saken: ”Snart kommer boken Ljusfolket som jag och mediet Benny Rosenqvist har skrivit om livet på andra sidan. Du behöver inte tro ett enda dugg på att det är så det funkar och jag garanterar dig att varken du eller någon annan kommer att lida någon som helst skada av den boken!”

Ja, hur ser Ingrid Carlqvist egentligen på världen? Att en vuxen människa minns grova övergrepp som hon tidigare helt eller delvis har glömt är enligt henne orimligt, strider mot förnuftet, och mot vetenskapen. Hennes vetenskapliga favorit på området är minnesforskaren Elizabeth Loftus, en av teoretikerna i False Memory Syndrome Foundation. (Loftus är nu inte riktigt lika kategorisk i frågan som Carlqvist, men det är en annan historia).

Men även om barn berättar om grova övergrepp utan att alltid exakt följa den formella logikens lagar är det ovetenskapligt att tro på dem, och man borde kalla in vittnespsykologer för att massakrera barnens ologiska berättelser.

Men om Ingrid själv går till ett medium som berättar för henne att hon brändes som häxa i Norge på 1600-talet tror hon det genast. Ja, hon tror det så mycket att hon till och med använder det som en förklaring till varför hon är så engagerad för ”oskyldiga” män.

Minnen kan enligt henne inte trängas bort i detta liv. Men minnen av att ha blivit bränd som häxa kan trängas bort i någon sorts astralvärld, för att återkallas, inte av en själv, men av ett medium som kan berätta för en vad man egentligen innerst inne minns.

Jag är tagen. Hade svårt att sova inatt för att jag låg och tänkte på Ingrid Carlqvists märkliga värld.

Men en mer taktisk del av mig själv känner någon form av bister tillfredställelse. Det är inte varje dag som en ettrig debattör på motståndarsidan i en debatt jag deltagit i under mer än 15 år sågar av inte bara den gren som hon sitter på utan rentav är i färd att fälla hela trädet.
.............................................

TILLÄGG 4/3 2009.

Ingrid Carlqvist har kommenterat mitt inlägg på sin blogg. Bland annat citerar hon från en kommentar till henne jag skrivit som jag sedan raderat, eftersom jag tyckte att jag redan sagt allt väsentligt.

Hon citerar också ett svar hon skrev till denna kommentar som jag också raderade. I övrigt handlar hennes inlägg mest om hennes samarbete med mediet Benny.

Jag har inte så mycket att säga om hennes nya inlägg. Mer än att de som påverkats av hennes ståndpunkter om bortträngda minnen gärna kan läsa de länkar jag samlat på min hemsida.

Och att jag personligen föredrar när hon skriver om den andra världen än när hon skriver om denna.

Erik Rodenborg 3/3 2009


TILLÄGG 24/1 2012

Ingrid Carlqvist har numera flyttat inläggen till sin nya blogg, och tagit bort kommentarerna.