Jag är ingen expert på att lösa kriminalfall. Men jag har problem med Dan Josefssons och hans anhängares agenda.
I Quick-fallet kopplade DJ detta mycket snart, eller rättare sagt med en gång, till en kampanj mot att tro på de som fått upp bortträngda minnen. Lite absurt eftersom Bergwall/ Quick inte sade att han fått upp vare sig bortträngda eller falska minnen. Han sade att han hade ljugit. Fallet hade ingen som helst relevans för frågan om bortträngda minnen.
I Kevinfallet fanns en i alla fall implicit poäng - att man ska vara skeptisk när barn berättar hemska saker. Hos DJ:s anhängare blev denna implicita poäng snart helt explicit.
I da Costa-fallet ligger
hans fokus på hur mammor kan använda sitt barn till att förtala den
andre föräldern och beskylla den för övergrepp. Detta trots att barnets
berättelse inte låg till grund för domstolens uttalande om styckningen
av Catrine da Costa.
I alla tre fallen används hans rekonstruktioner sedan av de som vill förneka övergrepp. Han har lyckats leta upp fall som "bekräftar" förövarförsvarares och övergreppsförnekares tre huvudsakliga favoritargument . Han vet om det.
Han har uppenbarligen letat efter den typen av fall. Han driver en kampanj som inte endast handlar om dessa tre fall, utan som har denna gemensamma nämnare.
Hans kampanjer får effekter. Ett exempel. Efter Quick-kampanjen plockade kanske ett tiotal stadsbibliotek i Stockholm bort Judith Lewis Hermans fina bok "Trauma och tillfrisknande" från sitt sortiment. Den var inte längre politiskt korrekt.
Han kan konkret ha rätt eller fel i alla dessa tre fall. Eller rätt i något eller några av dessa fall, och fel i något eller några.
Men hans och hans anhängares generaliseringar utifrån dessa förblir falska - och har ett syfte.
Att han har valt just dessa fall är inte en tillfällighet. Han har valt dem med omsorg.
Som sagt, Dan Josefsson har en agenda. Som inte är sympatisk.
