"Dubbelmoral när medier rapporterar om övergrepp"

Ovanstående är rubriken på en ledare  som Kajsa Ekis Ekman skrivit i ETC. Den är väl värd att läsa. Gör det... 

Ledaren har förresten också en underrubrik: "Kvinnor i Sverige som berättar om övergrepp och våld betraktas som brottslingar"....  I denna ledare tar Ekman upp ett faktum som kanske inte alla har uppmärksammat. Eller  kanske inte dragit några specifika slutsatser av. 

Det är att när svenska media skriver om anklagelser om sexuella övergrepp i andra länder brukar de genomgående tro på dessa - även om de inte alls har den inställningen när samma typ av anklagelser förs i vårt eget land. 

Hon inleder med ett antal fall i Egypten, där kvinnor konfronterat högt uppsatta män för övergrepp. DN beskriver dessa kvinnor som modiga, och utgår som en självklarhet att anklagelserna är sanna.

Ekman kommenterar detta exempel så här.

"Artikelförfattaren tycks glömma att om svenska lagar tillämpades i Egypten skulle samtliga kvinnor bli dömda för förtal. De har nämligen vittnat om övergrepp på sociala medier så att man kan ana vem förövaren är, vilket redan lett till ett tiotal domar i Sverige mot kvinnor som gjort just så".

Hon går vidare och visar att samma tendens ofta finns även när svenska media skriver om andra länder än Egypten. Ja, till och med om de ligger så nära oss som Danmark. 

I andra länder är kvinnor som lägger fram sina anklagelser så att förövarna kan identifieras   enligt svenska mainstreammedia (oftast) ett exempel på modiga kvinnor som kämpar mot patriarkala strukturer. 

Men med undantag av två helt ovanliga  MeToo-mänader  hösten 2017 behandlas inte kvinnor som gör samma sak i Sverige på detta sätt. Även om det under den mest intensiva MeToo-perioden i Sverige  det i media kunde finnas en bild att kvinnor som exempelvis Cissi Wallin var just modiga och värda respekt, varade detta inte länge. 

Och när stora media skriver om sådana svenska fall nu visar de oftast en förskrämt generad inställning. Ja, det är ju förtal, ja, det kanske, kanske skulle kunna vara sant, med det är ju underordnat. För så får man väl inte göra.. Typ. 

Nu är Ekman  själv ett av de  få undantagen från denna regel-  eftersom hon själv fick kommentera Cissi Wallin och debatten om dennes fall i Aftonbladet - där hon alltså kritiserade angreppen mot Wallin. 

Men det är som sagt ett undantag. De som vill skriva inläggs så att säga i MeToos anda kan ibland göra det i ex.vis ETC. eller Gardet. Men i de stora media är det försvinnande sällsynt. 

Tråkigt, men naturligtvis inte förvånande.

"Sweden’s Fritzl"

Jag brukar sällan skriva här om saker som de stora media tar upp grundligt, och på ett någorlunda bra sätt. Men nu har vi ett fall med en man som har ställts inför rätta för ett brott som man skulle tänka sig att kvällspressen skulle slå upp stort - men där de (i alla fall än så länge) inte verkar göra det. Morgontidningarna verkar skriva än mindre.

Däremot har media i andra länder en klart mer grundlig bevakning av fallet, med detaljer som inte framkommit i svensk media. Ett exempel kan ses här, ett annat här.

I engelskspråkig media brukar ibland den anklagade kallas "Sweden’s Fritzl". I flera artiklar tas fallet där upp så grundligt att jag faktiskt inte sett något liknande i någon svensk tidning.

Det handlar alltså om en svensk läkare som kidnappat en kvinna. Redan det borde lett till ett stort intresse från kvällspressens sida, men det hela visade sig snart vara något än mer extremt.

Mannen kidnappade kvinnan till en ljudisolerad bunker, som han hade ägnat fem år till att bygga. Dess enda syfte var att hålla kidnappade människor instängda. Han hade planerat att hålla den kidnappade kvinnan fången i åratal. Vad han tänkt att göra med henne efter det framgår inte.

Anledningen till att planen misslyckades är att mannen, obegripligt nog, tog med kvinnan till polisen för att hon där skulle förmås att berätta att allt stod bra till med henne - eftersom han ville ha saker som fanns i kvinnans lägenhet, som numera var avspärrad av polisen. Polisen blev dock misstänksam, skilde mannen och kvinnan åt, och när hon fick vara ifred för mannen släppte rädslan och hon började berätta.

Hela den otäcka historien är till synes klassiskt kvällstidningsstoff. Men i det här fallet får man alltså gå till utländsk media för att få en mer detaljerad information om det hela.

Man kan undra sig varför de stora media i Sverige har tagit upp ett så allvarligt och principiellt oroväckande fall på ett så knapphändigt sätt. Jag har en del funderingar kring detta, men jag avstår just nu från dessa. .

Tills vidare - de som är intresserade att veta mer kan ju klicka på länkarna ovan.