Pages

Thursday, July 19, 2018

NoBoyToy...

Nu kommer ett mycket känslomässigt inlägg.

I maj skrev jag lite om om vad bloggen NoBoyToy (NBT) betytt för mig... Sedan dess har tiden gått och nu är det juli. Senaste gången NBT skrev var i februari. Något så långt uppehåll har hon aldrig gjort förut.

Så den känsla jag hade redan då - att hennes blogg nu kanke har kommit till bloggvärldens himmelrike för gott - har förstärkts.

Om den nu har gjort det vill jag bara säga detta. Jag kommer i så fall att minnas den med värme och saknad hela mitt liv. Förutsatt, förstås, att jag inte mot slutet drabbas av Alzheimers sjukdom eller något liknande.

Jag vet förstås inte om hon ens läser min blogg längre. Hon kanske har dragit sig så långt bort från blogglivet som det bara går. Inte konstigt, i så fall,  med tanke på alla ohemula angrepp hon fick uthärda.

Men oavsett vilket, vill jag i så fall avsluta kontakten mellan våra grannbloggar med att än en gång tillägna henne denna låt. Det är alltså The Runaways Queens of Noise och det passar ovanligt bra till just NBT - med tanke på hennes bloggnamn och dessa återkommande textrader i just den sången.

"We're the queens of noise.
come and get it boys.
Queens of noise,
not just one of your toys"
..

Eftersom jag vet att NBT väldigt mycket gillar Joan Jett, som var en av Runaways medlemmar, och kanske den mot talangfulla, passar ju den låten ännu bättre. :-)

Länken ovan är förresten till en studieversion, inte till den liveversion jag brukar lägga ut.

Fadersrätt och mord

Fadersrätten är en integrerad del av varje patriarkalt samhälle. Den har förvisso ekonomiska och sociala rötter.

På det ideologiska planet fungerar den som en närmast pseudoreligiös föreställning av "credo quia absurdum"-typ. En fader har rätt till sina barn - alldeles oavsett hur usel han är.

Vad detta system av föreställningar i grunden säger är att de minuter, eller sekunder, som det tar för en man att avla ett barn ger honom en rätt att kontrollera detta åtminstone till dess det är myndigt,

Även om barnet är rädd för fadern, och/eller berättat att fadern utssatt det för övergrepp. Ja,  även om fadern varit helt  frånvarande under barnets första år kan han plötsligt dyka upp och kräva någon form av rätt.

Det är – ideologiskt – en form av biologisk metafysik.

I praktiken fungerar det ofta som en ideologisk överbyggnad för att försvara förövares och våldsmäns "rättigheter".

Man tycker att det borde gå en sorts gräns när den avlande mannen bevisligen mördat barnets mor. Så bevisligen att han fällts i domstol - som inte dömer om det inte handlar om "bortom rimligt tvivel"-

Men inte ens då slipper man den. I denna artikel i Aftonbladet får vi bland annat reda på detta: "164 barn har under 2000-talet upplevt att pappa dödat mamma. Vart tredje barn har sin morddömda pappa som vårdnadshavare"... Vi får också reda på att detta ofta sker i direkt motsättning mot barnens uttalade vilja.

Detta har diskuterats i flera år, men hittills har ingen lagändring skett.

I artikeln intervjuas bland  annat Anna Norlén, psykolog och psykoterapeut med lång erfarenhet av traumatiserade barn som bevittnat mord, nu chef för Ericastiftelsen. Hon betonar att när fadern har vårdnaden tvingas barnet alltid att samarbeta med honom, dvs  den man som mördade barnets moder.

Det här är alltså endast isbergets topp. I fall där det inte finns fållande domar för mord men där barnen är livrädda för sin avlare tvingas de i än högre grad att "samarbeta",  eller rättare sagt underordna sig,  den man som de är livrädda för.

Fadersrätten måste avskaffas.  

Friday, July 6, 2018

Uppdrag Granskning kastar sten i mycket litet glashus

Uppdrag Granskning-redaktionen har i ett debattinlägg i Aftonbladet riktat ett utfall mot media för att de inte brukar kvalitetssäkra sin reportage. Utgångspunkten är förstås Expressens och SvD:s artiklar om Fredrik Virtanen.

Min spontana kommentar är "look who's talking". Som om UG:s klipp- och klistraprogram brukar hålla så där vansinnigt hög kvalitet. Uppdrag Granskning och liknande program är ökända för att hela tiden just klippa och klistra på ett demagogiskt sätt. Syftet är att de som de vill misstänkliggöra ska framtå som förvirrade, eller obehagliga, eller allmänt skumma. Eller en kombination av detta - och mycket mer.

Vad en sådan metod kunde leda till i SVT 1994 har vi idag fått se i Sveriges Radios program om Hästgården. Det skulle vara intresset om någon med resurser kunde gå in och skärskåda senare program i den genren – som Hannes Råstams, Evin Rubars, Dan Josefssons. Men ett sådant förslag skulle inte ges resurser av några större nyhetsmedia.

Uppdrag Granskning betonar att alla är oskyldiga intill motsatsen är bevisad. Men det gäller inte de som berättar om att de utsatts för övergrepp. Dessa - och de som stöder dem - är det nästan alltid helt fritt fram att karaktärsmörda på bästa sändningstid.

Uppdrag Granskning, Dokument Inifrån och andra liknande program har under åren producerat den ena ohederliga partsinlagan efter den andra. Idag ställer man sig alltså upp - och på ett skenheligt ;sätt klandrar andra för deras  dåliga journalistiska moral.

Jag mådde illa redan innan jag läste UG:s artikel. Nu är det mycket nära att jag spyr.

Tuesday, July 3, 2018

Elaine Eksvärd skriver förnuftigt

Jag tycker Elaine Eksvärd här skriver förnuftigt om debatten efter Anton Magnussons låt.

Hon tar bland annat upp Åsa Linderborgs reaktion. Å andra sidan verkar hon inte riktigt inse att Åsa L även tidigare, under flera år, faktiskt har skrivit en rad problematiska saker om ämnen relaterade till sexuella övergrepp mot barn.