Veronica Palm om vad som gjorde Tintin-fallet möjligt

En del av oss har länge vetat att många barn regelbundet döms till umgänge med en förälder de är mycket rädda för - nästan alltid fadern.

Men de som skrivit om det har varit en ganska liten grupp hängivna barnrättsaktivister och det har inte blivit allmänt uppmärksammat. Tintin-fallet - där en åttaårig pojke mot sin vilja tvingades att umgås just med en fader som han var livrädd för, en fader som till sist mördade honom - har ändrat på detta.

Nu har betydligt fler människor börjat skriva om denna barbariska praktik, även i media som inte brukar ta upp den.

En av dessa är den socialdemokratiska politikern Veronica Palm i tidningen Dagens Arena. Hon skriver mycket bra.

Hennes debattartikel kan läsas här.

Gör det.

Fadersrätt och mord

Fadersrätten är en integrerad del av varje patriarkalt samhälle. Den har förvisso ekonomiska och sociala rötter.

På det ideologiska planet fungerar den som en närmast pseudoreligiös föreställning av "credo quia absurdum"-typ. En fader har rätt till sina barn - alldeles oavsett hur usel han är.

Vad detta system av föreställningar i grunden säger är att de minuter, eller sekunder, som det tar för en man att avla ett barn ger honom en rätt att kontrollera detta åtminstone till dess det är myndigt,

Även om barnet är rädd för fadern, och/eller berättat att fadern utssatt det för övergrepp. Ja,  även om fadern varit helt  frånvarande under barnets första år kan han plötsligt dyka upp och kräva någon form av rätt.

Det är – ideologiskt – en form av biologisk metafysik.

I praktiken fungerar det ofta som en ideologisk överbyggnad för att försvara förövares och våldsmäns "rättigheter".

Man tycker att det borde gå en sorts gräns när den avlande mannen bevisligen mördat barnets mor. Så bevisligen att han fällts i domstol - som inte dömer om det inte handlar om "bortom rimligt tvivel"-

Men inte ens då slipper man den. I denna artikel i Aftonbladet får vi bland annat reda på detta: "164 barn har under 2000-talet upplevt att pappa dödat mamma. Vart tredje barn har sin morddömda pappa som vårdnadshavare"... Vi får också reda på att detta ofta sker i direkt motsättning mot barnens uttalade vilja.

Detta har diskuterats i flera år, men hittills har ingen lagändring skett.

I artikeln intervjuas bland  annat Anna Norlén, psykolog och psykoterapeut med lång erfarenhet av traumatiserade barn som bevittnat mord, nu chef för Ericastiftelsen. Hon betonar att när fadern har vårdnaden tvingas barnet alltid att samarbeta med honom, dvs  den man som mördade barnets moder.

Det här är alltså endast isbergets topp. I fall där det inte finns fållande domar för mord men där barnen är livrädda för sin avlare tvingas de i än högre grad att "samarbeta",  eller rättare sagt underordna sig,  den man som de är livrädda för.

Fadersrätten måste avskaffas.