Pages

Friday, May 15, 2015

En skam för svensk press

På Aftonbladets löpsedel och förstasida skriks idag med rena världskriksrubriker ut att Göran Lambertz har erkänt att han hade fel.

Det visade sig att han medgivit att ett (säger ett) av de 110 belägg han i kapitel 8 i sin bok lägger fram som han anser talar för Quck/Bergwalls skuld inte stämde.

Aftonbladet är en skam för svensk press.

6 comments:

  1. Detta var det mest centrala beviset i Göran Lambertz argumentation. Se detta:
    https://www.youtube.com/watch?v=g3fOfXQBLq8
    14:00 in i inslaget säger han att han har läst protokollet. Detta protokoll har nu visat sig inte existera:
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6165818

    Så att Aftonbladet uppmärksammar att ett justitieråd beslås med lögn i Sveriges största rättsskandal genom tiderna gör dem inte till en skam för svensk press. Annat gör möjligtvis dem till det, men inte detta.

    ReplyDelete
  2. Du kan ha rätt. Saken är den att jag reflexmässigt tenderar att hamna i försvarsställning för de som hamnar i skottgluggen för en kampanj där de mest aktiva har som uppenbart syfte att diskreditera bortträngda minnen.

    För DÄR är jag inte osäker. Jag vet att bortträngning som mekanism existerar, och jag vet att både Josefsson och Råstam förvrängde den debatten och mörkade de belägg som finns för existensen av bortträngning som mekanism.

    Det är den enda punkt där jag anser mig vara säker. När jag uttalar mig om en del andra aspekter av Quick-debatten är jag en diletant som så många andra, och kan mycket väl förledas till allehanda misstag. Jag borde nog inskränka mig till att fokusera på de aspekter av debatten som handlar om bortträngda minnen och överlåta de andra delarna till andra personer.

    ReplyDelete
  3. Dan Josefsson påpekar att "bortträngda minnen" inte går att använda som enskilda bevis i en rättsprocess. Dels för att det vetenskapliga kan ifrågasättas men framförallt för att utan kompletterande teknisk bevisning så är "bortträngda minnen" inte falsifierbara och därmed helt ointressanta i en rättsprocess. Detta vet även Göran Lambertz och därför är det så viktigt för honom att visa att även teknisk bevisning finns. Hittills så har det ju gått sådär får man väl säga.

    Den vetenskapliga sfären är långt ifrån konsensus angående bortträngda minnens eventuella existens. Större vetenskapligt stöd finns för falska och planterade minnen. Det är väl egentligen detta som Dan Josefsson påpekar. Han argumenterar inte för eller emot.

    Jag har blivit lite intresserad av bortträngda minnen efter att ha följt Quick-affären och ska läsa igenom din blogg lite noggrannare. Du skriver att Josefsson och Råstam förvränger och mörkar belägg för existensen av bortträngning. Skulle vara intressant om du kunde utveckla detta.

    ReplyDelete
    Replies
    1. "Den vetenskapliga sfären är långt ifrån konsensus angående bortträngda minnens eventuella existens. Större vetenskapligt stöd finns för falska och planterade minnen. Det är väl egentligen detta som Dan Josefsson påpekar. Han argumenterar inte för eller emot."

      Här anser jag DEFINITVT att du har fel. eller rättare sagt, det som är BEVISAT är att grovt traumatiska minnen kan försvinna och sedan återkallas. Ingen förnekar detta i den akademiska debatten, men somliga tvingar sig till de mest solistiska hårklyverier för att få det till att det handlar om vad som helst utom just - bortträngning.

      Egentligen är det ointressant. . Om man väl slagit fast att traumatiska minnen kan försvinna och sedan komma tillbaka, kan man inte automatiskt avfärda andra fall när något sådant verkar ha skett. Vare sig man nu vill säga att det är "bortträngning" eller något annat.

      ..."påpekar att "bortträngda minnen" inte går att använda som enskilda bevis i en rättsprocess"

      För en gångs skull har Josefsson i så fall rätt, men detta gäller också även "vanliga" minen, som aldrig varit försvunna. En persons minne bör aldrig vara det enda beviset i någon rättsprocess, alldeles oavsett om det varåt bortträngt eller inte.

      Jag anser att bortträngda minnen bör ha samma rättsliga status som andra minnen. Ensamma bör i princip de inte räcka till fällande dom - men tillsammans med stödbevisning bör de kunna användas.

      För övrigt har Josefsson sagt grövre saker än de du tillskriver honom. Det du ger är en form av "Josefsson-light"-version.

      Delete
    2. Alldeles riktigt att "vanliga minnen" ej heller är att betrakta som bevis. De är att betrakta som vittnesmål. Huruvida "bortträngda minnen" också är att betrakta som regelrätta vittnesmål är nåt som vetenskapen först måste visa. Det försökte man sig på i Quick-fallet och det visade sig vara helt galet.

      Hursomhelst, riktigheten i "vanliga minnen" måste i varje rättsfall också prövas. "Vanliga minnen" är bevisligen ofta ej med det skedda överensstämmande och detta är ett känt fenomen. Det finns ingen anledning att tro att "bortträngda minnen" som framkallas i terapi skulle vara mer med sanningen överensstämmande än "vanliga minnen". Snarare tvärtom.

      Hur ser bevisen för teorin om "bortträngda minnen" ut och var kan jag finna dem?

      En annan sak som slår mig är att du tycker Dan Josefsson har gjort teorin om bortträngda minnen en otjänst. Men är det inte snarare Sven Å Christiansson, Göran Lambertz, Seppo Penttinen m.fl. som har skadat anseendet för teorin? Vad är det för grova saker Dan Josefsson har sagt?

      Vet inte om det tillför nåt till diskussionen men personer som lider av multipla personligheter har nästan alltid utsatts för mycket grova övergrepp i barndomen. Detta är en form av bortträngning men den har mycket stora konsekvenser för psyket.

      Delete
    3. Jag tar det kort, för jag har lite bråttom, och dessutom är jag inte mycket för nätdebatter. ;-)

      Jag misstänker att Josefsson inte skulle hålla med om ditt sista stycke, men du kan ju fråga honom... Själv anser jag att du har rätt där.

      Jag säger inte att Josefsson gjort teorin "en otjänst", det är en missvisande term, då han är en öppen motståndare till teorin.

      Men nåväl, det är svårt att "bevisa "bortträngda minnen" eftersom det bland annat finns en hel del knepiga definitionsfrågor inblandade. Vad jag bestämt hävdar är att det är bevisat att traumatiska minnen kan försvinna - och sedan komma tillbaka.

      Och här tycker jag att du ska BÖRJA titta på nedanstående länk. Den är knuten till Browns universitet och redigeras av professor Ross E Cheit. Han började engagera sig för att han en dag fick upp minnen av att regelbundet utnyttjats av en ledare på ett ungdomsläger. Han började undersöka saken, fick tag i andra med minnen av detta, (som i motsats till hans egna ofta varit "alltid-minnen"), och fick till sist förövaren fälld i en civilrättslig process (brotten hade hunnit bli preskriberade).

      I nedanstående länk har han samlat mycket material - bland annat om bevisade fall av återkallade traumatiska minnen.

      http://blogs.brown.edu/recoveredmemory/

      MVH Erik

      Delete