I skuggan av Assange

Som många torde veta har Anna Ardin kommit ut med en bok med just denna titel. Den kan beställas här. 

Anna Ardin  är en av  de två kvinnor som berättade att de utsatts för handlingar av Julian Assange,  som polisen bedömde som sexualbrott. För Annas del blev rubriceringen  sexuellt ofredande. För den andra  kvinnan, Maria, blev  den våldtäkt. 

Jag är inte jurist, och är bland annat därför definitivt osäker på om det skulle kunna leda till en fällande dom i en domstol. Men två saker känner  jag mig säker på. Att Assange dels är en man med en ganska så förfärlig syn på kvinnor. Som han även visar i praktiken. Och dessutom en uttalad,  på gränsen till paranoid anti-feminist. 

Det första bygger jag delvis på bokens skildring, men även den son läser på nätet publicerade texter  från förundersökningen, mellan raderna,  torde  få en sådan bild. Det finns  de som hävdar att bokens innehåll står i strid med det man får reda på i materialet från förundersökningen. . Det är definitivt inte min åsikt. 

Assanges paranoida anti-feminism är dock inget man behöver gå till boken för att bekräfta.  Hans egna uttalanden - som exempelvis att Sverige är "feminismens Saudi-Arabien" räcker gott och väl. 

Även om jag inte kan uttala mig om han skulle ha kunnat fällas i en domstol anser jag att det borde ha prövats. Nu avbröts förundersökningen innan den hade avslutats - därför att Assange stack sin väg. 

Men de starkaste partierna i boken är dess skildring av den hetskampanj de båda kvinnorna utsattes för - i stort sett från dag ett. Somliga har betvivlat den bild som boken ger av denna - men det gör jag absolut inte. Eftersom jag just när det begav sig ganska noga följde förövarförsvarande, övergreppsförnekande och även "papparättsliga" sidor. 

En av anledningarna till att jag följde dem var att jag själv till och från utsattes för angrepp på dessa.

Hatet på dessa sidor mot dessa två kvinnor var rosenrasande. 

Man kunde för övrigt tidigt se att  angreppen  mot dessa  kvinnor kom  huvudsakligen från  två håll. Dels från en fyrkantig  och småparanoid "vänster" som redan från dag ett började spekulera i att de två kvinnorna skulle vara CIA-agenter eller mer i allmänhet redskap för USA-imperialismen. Det talades om en "honey trap" där Assange lurades in en situation där han skulle kunna utlämnas till USA.

Det fanns aldrig skymten av belägg för detta. 

Men ganska snart dök det upp nya aktörer i denna hetskampanj.  Det var övergreppsförnekare som aldrig ens en sekund skulle bry sig om hoten mot Assange om det inte kunde  användas mot "feminister " som "styrde Sverige" och vars högsta mål var att sätta så många "oskyldiga  män" som möjligt i fängelse. En del av dessa var faktiskt mest av allt  mörkblå, och skulle aldrig brytt sig om att försvara någon mot hot från USA - om det inte vore för den anti-feministiska poäng de kunde få. 

Den som läser boken inser att Anna Ardin är såväl vänster som anhängare av Wikileaks.  Det finns inget som helst stöd för att hon skulle ha haft en dold agenda av högertyp. Hon hamnade i en situation där hon plötsligt befann sig i ett ovanligt ettrigt och långvarigt drev. 

Jag kan ha fel, men mitt intryck är att angreppen efter ett tag inriktade sig mer specifikt på just Anna A, möjligen för att hon var en offentlig person. 

Och när kampanjen mojnade, började hon även angripas för att vara krypto-islamist, eftersom hon aktivt arbetade  mot islamofobi. Hur någon på en och samma gång kan vara CIA-agent och islamist-agent framgick kanske inte helt klart. 

Jag tycker att boken borde läsas. Gärna parallellt med de delar av förundersökningen som Assanges advokater sammanställt och som kan hämtas bland annat från nättidningen  Paragraf. Trots att detta måste ses som en partsinlaga bekräftar det snarast boken - om man läser kritiskt.

Boken ger en form av djupperspektiv som i alla fall får mig att se på dessa utvalda delar av förundersökningen med nya ögon.