Elaine Eksvärd om Joe Biden

Elaine Eksvärd är (som bekant) författare till två böcker om hur hon utsattes för övergrepp i barndomen - och hur hon hanterar det idag.

Jag har läst den första - och köpt den andra. Men har ännu inte läst den. Den första har jag alltså läst och var både välskriven och läsvärd. 

Nu ser jag att hon har skrivit två inlägg om Joe Biden, och dennes märkligt gränslösa sätt att få kroppskontakt med kvinnor och barn.  

De kan läsas  här och här.

I kommentarsfältet i det första möter hon invändningar - som hon svarar bra på  i det andra.

Hon gör helt klart att hon inte alls är någon anhängare av Trump och att hon välkomnar att denne förlorade presidentvalet. Men att detta inte innebär att hon vill undvika de problematiska frågor man kan ställa om Joe Biden. 

Jag håller med. Och jag vill själv tillägga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att denne man var det "bästa" som ledningen i det demokratiska partiet kunde finna som motkandidat mot Trump.

På många sätt stämmer det gamla uttrycket att det personliga är politiskt. Biden är alltså den person som är den som högern inom Demokraterna tyckte var den bästa för att hindra en utveckling mot något bättre inom partiet.

Och nu visar det sig att hans högeråsikter kombineras med en milt sagt anmärkningsvärd brist på respekt för kvinnors och barns integritet. Jag är inte det minsta förvånad.

NoBoyToy är tillbaka...

Det är lite som julafton. Eller nåt sånt. 

Efter att jag har  ägnat snart tre år åt mer eller mindre desperat fantasifulla  teorier över vad försvinnandet kunde bero på, kommer NBT tillbaka.

Men lite förberedd är jag ändå. Den senaste tiden har det faktiskt funnit tecken på att något skulle kunna  hända. Men när det väl händer är det ändå... lite ofattbart.  

Välkommen tillbaka! :-)

Återigen till bing.com

/ Jag har förståelse för att detta kan ses som ett klassiskt fall av paranoia.  Men det är det inte. Jag har också förståelse  för att det finns de som ändå kommer att tro att jag är paranoid, Men det finns just  nu inte så mycket jag kan göra åt den saken...)

I  början av 2019 skrev jag om hur sökmotorn bing.com plöttsligt reagerade  på det mest konstiga  sätt när man sötke på mitt namn. Saker som rimligen borde ligga högt, som min blogg i realtid, försvann. Medan de mest obskyra personangrepp mot mig för ex.vis tio år sedan hamnade högst upp. 

Det bör tilläggas att Google inte under den tiden (eller senare) genomgick några sådana förändringar.

Sedan dess har bing.com fortsatt vara konstigt, ,men inte lika extremt som det var årsskiftet 2018-2019.  Efter ett tag kom min blogg i realtid åter på första plats - och perifera och urgamla personangrepp kom inte längre att helt dominera  listan. . 

Men samtidigt kunde jag notera att nästan  varje gäng min blogg mer direkt har lagt ut en serie inlägg som på ett kontroversiellt sätt  tog upp frågar om övergrepp mot barm lyftets egendomliga utfall mot mig högt upp på Bing - igen. 

Eller om jag skrev kritiska  inlägg om ledande aktörer på förnekarsidan.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som tog upp den hisnande kullerbytta som Ingrid Carlqvist - en gång ledande på förnekarsidan som då nära samarbetade med en stor grupp likasinnade! - nu har gjort. Från att förneka att satanistiska övergrepp finns har hon börjat stöda  QAnon - som hävdar att ett satanistiskt pedofilnätverk bakom kulisserna styr den djupa staten i USA.  

Igår kom jag plötsligt på att kolla vad bing listar om mig just nu. Jag hade onda aningar, och de bekräftades. 

Min blogg i realtid som under det senaste året  - liksom på Google och andra sökprogram - legat högst fanns inte alls. Den låg på första plats för några dar sedan, men nu har den försvunnit. Däremot finns  tidigare specifika inlägg  av mig på  min blogg med, lite längre ner.  Nu ligger istället em hattråd om mig på Flashback som startades för 20 år sedan på -  första plats., 

Men det mest pikanta är nog att en länk till Wikipedia-artikeln om Erik XIV - en svensk kung som giftmördades 1577! - ligger på andra sidan om man söker på mitt namn.  (i alla fall nu, 13.48). Det finns ingen möjlighet för ett normalt sökprogram att hamna på Erik XIV om den söker på mitt namn, eftersom jag förvisso inre delar efternamnet Rodenborg  med den giftmördade kungen...

Om jag vore paranoid - och man blir lätt det när sådan här händer! - kunde jag undra om detta med Erik XIV har något syfte art skrämmas. Redan som barn fick jag för övrigt reda på att denne kung skulle ha mördats av gift som hade lagts i ärtsoppa. Ärtsoppa eller inte ärtsoppa -  man har vid senare undersökningar funnit spår av arsenik vid undersökning av kung Eriks bevarade kropp. 

Om man tittar på hur Bings listor om mig har utvecklats - och speciellt då hur de såg ut just skiftet mellan 2018 och 2019 - kan man endast dra slutsatsen att de måste  ha påverkats av  en eller flera personer med följande drag. 

De måste för det första ha ett encyklopediskt minne vad gäller de senaste årtiondenas personangrepp mot mig. Även de mest perifera, som lades ut på stället som få läste då, och ingen läser nu,  lades upp i de första versionerna för två och ett halvt år sedan. 

För det andra måste de nära ett nästan patologiskt hat mot mig. 

För det tredje måste de ha ett glödande hat mot alla som deltar i kampen mot övergrepp mot barn. Alla de personangrepp som lades ut i den första  omgången angrep mig för mitt engagemang i just sådana frågor.

Det där med Erik XIV  var faktiskt olustigt. Men om det nu vore så att det inte är en otroligt märklig slump - kungen ifråga låg på tredje sidan för ett tag sedan, nu ligger den på den andra - blir jag mer arg än rädd.  Och om dessa underliga händelser kommer att påverka vad jag skriver om blir det snarare så att jag kommer att skriva mer om de frågor som jag brukar angripas för - och inte mindre.

PS. Det är förstås möjligt att sidorna på bing ändras  mycket snart efter att jag skrivit detta. Jag har dock sparat dessa sidor i min dator.

Ingrid Carlqvists helomvändning

Jag trodde att jag hade lämnat Ingrid Carlqvist för gott på denna blogg. Men nu har hon gjort en hundraåttio graders kullerbytta som jag inte vill undanhålla denna bloggs läsare. 

Jag minns ju mycket väl när hon i polemik mot mig, jag tror det var 2009,  länkade till Kenneth Lannings FBI-"rapport" och förklarade att den bevisar att det inte finns några  satanistiska övergrepp. 

Men nu har samma Ingrid Carlqvist kommenterar Facebooks åtgärder mot QAnon på sin tidslinje. Där skriver hon - "Det här bevisar med all tydlighet att Q är rätt på det. Annars skulle inte Facebook agera." 

Och vad säger nu QAnon? Deras grundtes är att "den djupa staten" i USA kontrolleras av...  ett  satanistiskt pedofilnätverk. 

2009 sade IC att satanistiska sexuella övergrepp var en vandringssägen. ,Detta hade FBI bevisat. Nu stöder hon uppenbarligen  en grupp som inte endast hävdar att det existerar satanistiska förövarnätverk men att dessa i princip kontrollerar USA - eller rättare sagt skulle göra det om inte Donald Trump fanns.

Och om Trump förlorar makten i detta val (vilket just nu verkar troligt)  torde satanistnätverkets  makt i så fall  på nytt bli oinskränkt.  

IC har nu under mer än tio år bevisat att hon aldrig upphör att  förvåna. Milt sagt.

Gunilla Madegård om "Att rädda ett barn"

Jag skrev tidigare om Gunilla Madegårds analys av första delen av första programmet av Bo-Göran Bodins "Att rädda ett barn". Nu har hon gjort samma genomgång för alla avsnitten (även om hon ännu inte är helt klar med tredje programmet). Jag har inte själv förmågan art avgöra allt om de olika detaljerna i hennes analysförsök. Men min uppfattning är att hennes genomgång är grundlig och på många sätt imponerande.

Samtidigt är hennes sajt - tycker jag -lite opedagogiskt upplagd . I alla fall hade jag svårt att hitta. Speciellt svårt hade jag att hitta andra avsnittet av analysen om det första programmet. När jag trodde att jag klickade på det kom jag ofta till Dokument Inifråns webb-adress.

Det kanske är jag som är dum, men i så fall kan det finnas fler som jag. Därför lägger jag här ut länkarna  - inte endast till Gunilla Madegårds text i allmänhet, utan till varje enskilt avsnitt av denna.


Första programmet analyseras i sju avsnitt.

Det första kan läsas här .

Det andra kan läsas här.

Det tredje kan läsas här.

Det fjärde kan läsas här.

Det femte kan läsas här.

Det sjätte kan läsas här.

Det sjunde kan läsas här.

Det andra  programmet har fått fyra avsnitt.

Det första kan läsas här.

Det andra kan läsas här.

Det tredje kan läsas här.

Det fjärde kan läsas här.

Från det  tredje programmet två har avsnitt hittills lagt ut, men de ska  finnas fler.. Jag uppdaterar detta inlägg när de kommit.

Det första kan läsa här.

 Och det andra kan läsas här.

Det är mycket att läsa,, men för den som vill se en problematisering av den förenklade bilden som programmet gett, kan det kanske vara bra att börja där.

Återigen till "Att rädda ett barn"

Gunilla Madegård. ställer i detta inlägg väsentliga frågor om Bo-Göran Bodins "dokumentär" "Att rädda ett barn" ..

Det finns ju många frågor att ställa om denna. "Dokumentären" skapar genom sitt selektiva urval av fakta och sitt klippande  och klistrande, hos många en känsla av att det är ett solklart fall: BRY bedriver en häxjakt  - en rent förtalsmässig kampanj mot en oskyldig man.

Eller det är vad dokumentären  hävdar.

Att granska granskarna, och titta lite närmare då deras metod, och bakgrund, är en viktig, och omfattande, uppgift. Gunilla Madegårds text kan ses som ett försök till att påbörja en sådan..

"Att rädda ett barn"

/Från min huvudblogg 17 juni 2010/
----------------------------------------------------------.--------------------------
Har just sett de tre programmen av Bo-Göran Bodin, om Elias och Anna.. Skickligt vinklade - milt sagt. Och hela tiden de upprepade orden om BRY:s "falska" anklagelser..

Och hur jag än vrider  och vänder på  det  hittar jag inte ett enda bevis på att de är falska.

Det enda som  kommer i närheten är  påståendet  att ca  tio utredningar  inte kunna  finna  några  bevis för sexuella övergrepp.

Problemet med det är att vi lever i ett land där i sort sett alla rättegångar om sexuella  övergrepp mot barn leder till ett friande  - därför att beviskraven ställs så högt att det  är omöjligt att  får det bevisat "bortom  rimligt tvivel". Eller också  läggs, som i detta fall,  redan förundersökningen  ner  av samma skäl..

Och soc brukar sedan nästan alltid utgå från frågan "fällande dom - eller inte". . Om inte en domstol sett det som bevisat till låt oss saga  95 procent rekommenderar mycket ofta soc att  anklagade får vårdnad..  Soc är alltså mycket ofta för att förespråka vårdnad för en förälder,  om det endast finns  90 procents risk för att de har begått övergrepp.

Typ.

Ungefär så är det. Även om mycket talar för att övergrepp har begåtts kan en anklagad lätt få vårdnaden om inte det gått till domstol eller om  domstolen inte finner den anklagade skyldig bortom rimligt  tvivel..

Det är ett rent hasardspel med barns liv.

Själv anser jag att barnens säkerhet i just vårdnadsfall l är viktigare än vuxnas rättssäkerhet. Även om domstolen kommer fram till  "rimligt tvivel" och måste fria,  eller inte ens låtit fallet  gå till  domstol, för att de inte tro att de kan  uppnå en fällande dom "bortom rimligt tvivel"   -  och det ändå kvarstår starka misstankar  bör den misstänkte inte få  vårdnad - även om det inte rent juridiskt gått att får en fällande dom.

PS. Om man använder tekniken att låtsas stå på någons sida, och  ha som det hemliga syftet att man vill krossa dem - och sedan under mer än ett år följer denne och får  ständiga intervjuer och inspelningar - kan man genom ett urval lätt få dem att framstå som skumma. Det skulle med all säkerhet ha varit hur lätt som helst att få samma resultat om reportrarna  istället hade ställt sig in hos det läger som stött pappan. Med syfte att "avslöja" dem.

Men då skulle det nog inte ha sänts av SVT.

"Förlåt, sa han"- en mycket angelägen bok

För några månader sedan kom en bok ut som i hög grad förtjänar att bli uppmärksammad. Det är "Förlåt, sa han" av Eva Berglund. Det finns många orsaker att läsa den. För dess språk, för dess personskildring - men framför allt för att det är en viktig skildring av en människa som utsattes för sexuella övergrepp i barndomen och långt senare mindes dem.   Och slutligen fick en övertygande bekräftelse på att det verkligen hänt - och inte var några "falska minnen".

Nej, det är inte en roman om ett fantiserat fall. Det är författaren som berättar om ett verkligt fall - sitt eget. Det  inleds  med personliga skildringar från både barndom och vuxet liv - och avslutas med mycket övertygande belägg för att minnena är sanna. Belägg som torde vara omöjliga att förneka.

Beskrivningen av funderingar och miljöer är nästan poetiskt skriven. Den ger en fin bild av både huvudpersonen och människor runt henne.

Så långt kan ju läsaren tänka att det är  skrivet på ett gripande sätt, men att sådant ju ändå inte går att bevisa. Men i det hår fallet går det. Vilket man kan ta del av i slutat av boken.

Fadern var huvudförövaren - och dottern bröt inte alla kontakter med honom, vilket många troligen skulle ha gjort i en motsvarade situation

Minnena hade inte alltid varit där. De kom  upp i vuxen ålder. Och det är ju den typen av minnen som konsekvent brukar förnekas av Dan Josefsson med anhang.

Men jag tror inte att dessa på något sätt vågar ta upp denna bok. Eftersom det är så oerhört svårt att förneka berättelsen i den

Som sagt - dottern bröt aldrig med fadern. Och flera gånger vände hon sig till honom för att få honom att själv erkänna vad han gjort.

Det gick inte med en gång. Det kom medgivanden som sedan togs tillbaka Men till sist kom en bekräftelse som knappast går att avvisa.

Dels i form av långa bandade intervjuer med fadern. Och dels i journalanteckningar från samtal med läkare som både fader och dotter deltog i.

I båda fallen börjar fadern med rutinmässiga förnekanden,  men efter ett tag tar hans önskan att berätta om det överhanden. Det är bokens höjdpunkt. Läs gärna dessa avsnitt med omsorg. Bevisvärdet är starkt - och det förklarar nog varför det blivit så tyst om boken.

Det som är populärt idag är ju att ta upp påstått falska anklagelser. Av anledningar somt de själva bäst känner till, föredrar producenter och redaktörer att välja sådana artiklar och program . Om man på djupet funderar över varför väcker det nästan outhärdliga frågor.

Slutligen är författarens förmåga att förlåta nästan, jag höll på att säga, övernaturlig. Jag; kan inte ens fatta hur den är möjlig . Mm utan den hade det troligen vare sig kommit några erkännanden – eller någon bok.

Även detta är nog en anledning till att läsa boken och förundras.

Boken kan beställes här .

 

Apropå en TV-"dokumentär"

Att tala om att "rättsväsendet påverkas av ett pedofilnätverk" kan ju låta extremt, i synnerhet  om det formuleras EXAKT så.

Men det behöver ju inte handla om en grupp människor som har ett möte där det på dagordningen finns en punkt  om att "Nu ska vi hjälpa andra pedofiler så att de slipper att bli dömda eller förlora vårdnaden trots att vi vet att de är skyldiga"

Däremot verkar "rättsväsendet" mycket ofta vilja titta åt andra hållet när det gäller frågor om sexuella övergrepp mot barn. Jag tror att det i många fall kan förklaras av att sexuella övergrepp mot barn inte endast utövas av en lätt avgränsbar och synlig grupp av "pedofiler", som alla kan enas om att ta avstånd från.

Redan på 1980-talet stod det klart att sexuella övergrepp mot barn är mycket vanligare än man förut trott, och att förövarna finns i alla samhällsklasser.

Detta faktum verkar  till och från ofta vara en sannolik förklaring, till att "rättsväsendet" i många fall beter sig mycket märkligt inför även mycket välgrundade misstankar om sexuella övergrepp mot barn.

Förundersökningar som läggs ner, saker som inte kollas upp, nyckelvittnen som aldrig förhörs etc. Den typen av agerande är mycket vanligare än vad många vill tro.

Jag tror inte att det alltid enbart beror på inkompetens och lathet...

Claes Borgströms sista artikel

Strax före sin tragiska död skrev Claes Borgström denna debattartikel till Svenska Dagbladet. Nu har den tagits in.

Det är alltså hans sista inlägg i Quickdebatten.  Det är faktiskt mycket läsvärt. Och än så länge olåst.

Läs den gärna.

Agneta Bravelius blogg

 /Från min huvudblogg 25 maj 2010/

Det finns en blogg som de som är beredda att lyssna på barn, och respektera dess vilja, bör läsa.

Den finns redan på min blogglista, men eftersom kvinnan som driver bloggen på sistone har blivit ettrigt  och osakligt angripen, har jag valt att också lägga ut den i detta inlägg.

De som angripit den är uppenbarligen den typ av personer, som med en sömngångaraktig säkerhet brukar liera sig med fäder, som anklagats för att göra barn illa.

Det vore väl inte så farligt om det endast var ett gäng bittra papparättsaktivister som satt och skrålade på en pub, men när SVT-journalister ansluter sig till denna illustra skara blir det verkligt otäckt.

Barnfientlighet frodas ju tyvärr hos de som har högt uppsatta positioner i samhället - alltifrån journalister till jurister och politiker.

Därför är varje motröst viktig.

För att komma  tillbaks till bloggen  heter den alltså Agneta Bravelius blogg och kan nås här.
-----------------------------------------------------------
TILLÄGG.
SVT:s agerande visade sig vara värre än jag kunde föreställa mig. Jag kommer inte att orka ta tag i det på allvar. Har varit med om sånt elände förut. Och jag blir tyvärr inte yngre. Min enda spontana kommentar just nu är nog:  NoBoyToy, var är du när vi behöver dig? /suckar/

Claes Bogrström in memorian

Claes Borgström är död, ett offer för covid-19. Jag kände honom inte personligen, men de senaste åren har jag fått mer och mer sympati med honom. Hans orädda försvar för det han trodde på i debatten om Quickmålet är en av de saker han kommer att minnas för. Liksom hans feministiska engagemang, bl.a som JämO. Att han bara för några år sedan tog steget från socialdemokratin till Vänsterpartiet ser jag förstås också som ett plus.

Jag uppfattade honom som väldigt ärlig. Och han var en av de som mest orättvist drabbades av lynch-drevet mot de som pekades ut av Råstam och Josefsson i Quickmålet  Att Borgström hade försvarat den linje som hans klient drev, istället för att aktivt ifrågasätta denna, användes på det mest absurda sätt för att ta heder och ära av honom.

Det han gjorde där var ju vad varje advokat i hans situation borde - och måste! - göra. Vad de som tog heder och ära av honom verkar ha menat, är att han istället för att föra ut sin klients linje, borde ha blivit någon sorts märklig privatspanare, som skulle försöka bevisa att hans egen klient hade fel....

Om man bortser från att vi i oktober möttes på på ett offentligt möte om Quickmålet har jag alltså inte träffat honom IRL. Likväl sörjer jag honom. Han har gjort många viktiga insatser. Och han skulle med all säkerhet fortsatt ha stått upp för det han ansåg vara rätt, om inte detta lömska virus hade förkortat hans liv.

Vila i frid...

Joe Biden är gränslös... eller vad ska man kalla detta?

/Från min huvudblogg 6 maj 2020./

Kommer Trump-sidan att offentligt gå ut med dessa scener, låt oss säga en vecka före valet?

Bilder som dessa har spridits, inte ofta, men tillräckligt mycket för att man ska kunna utgå från att strategerna på båda sidor i USA-valet torde känna till dem.

De är uppenbarligen autentiska och de visar en Joe Biden som är lika gränslös mot barn som han är mot kvinnor.

Gränslös är ett försiktigt uttryck, man borde faktiskt lägga till "sexualiserat" före ordet gränslös, så blir det mer adekvat.

Att kalla Biden för pedofil, som sägs i ovan länkade YouTube-videon,, är måhända lite oförsiktigt.. Men att inleda gränslösa episoder av kroppskontakt med barn, med ska vi ändå säga, någon forn av "sexuella undertoner", är faktiskt ett adekvat uttryck.

Dessutom är Biden här gränslös på mer än ett sätt. Dels mot barnen, men han ignorerar även det faktum att det är offentliga tillställningar och att han filmas hela tiden.

Det toppskikt som  i praktiken styr det demokratiska partiet måste ju vara desperata. Hellre en man som Joe Biden, än Bernie Sanders... Jag tror de hellre ser en Trump-seger i valet, än att Bernie Sanders ska kunna bli Demokraternas presidentkandidat.

En Trump-seger i valet innebär  fyra år till med en president som förnekar den globala uppvärmningen...  Det är en mardröm. Men toppskiktet  hos Demokraterna verkar vara mer intresserad av att stoppa vänstern i det egna partiet än de är av  att vinna nästa val..

Dirty Weekend på YouTube

Upptäckte just att filmen "Dirty Weekend" i sin helhet finns på YouTube.

Det bygger på en roman med samma namn av Helen Zahavti från 1992. Jag har läst boken (i dess svenska översättning) och även sett filmen, för flera år sedan.

Boken läste jag fredagen den 25 september 1992. Den gjorde ett förunderligt stort intryck på mig.

Den handlar om Bella, en kvinna som ”vaknade en dag och insåg att hon hade fått nog”. Hon har utsatts för grövre och grövre hot från en man som bor mittemot henne på samma gata. De tar aldrig slut, och när han till sist hotar henne att hälla syra i hennes ansikte, tar hon en hammare, går upp till hans lägenhet och slår ihjäl honom.

Sedan köper hon en pistol – och i den poetiskt förtätade handlingen möter hon över ett veckoslut den ena förövaren efter den andre och närmast tvingas att döda den ene efter den andre. Med det möjliga undantaget en våldsam och obehaglig psykolog, som ändå kanske hade någon antydan till försonande drag, är det faktiskt svårt att inte känslomässigt få sympati för vad Bella gör. .

Och vad gäller psykologen kan man ju glädja sig åt att Bella själv (i boken, inte i filmen) själv beklagar vad hon gjorde med honom...

I de tre följande fallen – en sadistisk våldtäktsman, en dito seriemördare, och några berusade manliga överklassungdomar som får för sig att hälla bensin på en kvinnlig uteliggare, för att sedan tända på, är sympatin för Bella närmast självklar...

Jag köpte den alltså på en fredag, på den numera nedlagda Kvinnobokhandeln Medusa. Jag läste den på samma kväll.

Boken hade alltså´börjat med att Bella vaknade en morgon och visste att hon fått nog. Bokens slut knyter direkt an till dess början.

Så här står det:

”Om du ser en kvinna på väg hem, en som går på lätta fötter, om du ser en kvinna flyta fram längs gatan. Om du vill bryta hennes sköra ben, och höra henne hopplöst vädja. Om du vill känna svedan i det skära skinnet och smaka blodet från den spända huden. Om du, med andra ord, får syn på henne och vill ha henne.

Tänk dig för. Rör henne inte. Låt henne bara gå förbi. Lägg inte din handflata över hennes mun och dra inte ned henne på marken. För utan att veta om det, utan att tänka dig för, utan att ha en aning om det, kan du ha lagt din hand på Bella. Och det kan hända att hon just den morgonen vaknade och visste att hon fått nog”..

När jag kom till dessa sista rader var det något dramatiskt som hände i mig. Och jag började storgråta.

Sedan skrev jag en recension till en vänsterridning, vars redaktör tyckte att den var för feministisk och därför skrev om väsentliga delar av den. Så här blev slutresultatet. . 

Filmen är inte lika starkt gripande som boken men mycket av bokens grundstämning finns kvar.

Och bokens avslutande ovan citerade sensmoral utgör också filmens slut.

Nej, jag menar förstås inre att metoderna som Bella använder sig i boken är de bästa för att bekämpa sexualiserat våld...

Men de metoder som samhället tillåter har ju inte lett till några väsentliga förbättringar. Och så´länge det är så det är, kommer Dirty Weekend och dess sensmoral även i fortsättningen gripa tag i många – även om de inte nödvändigtvis gör som jag och börjar storgråta när de kommit till slutet

Seminariet om Quick-fallet

24 oktober 2019 hade Cajsa Lindholm  ett seminarium på teater Lederman om fallet Thomas Quick. Seminariet videofilmades och hon har nu lagt upp det på Youtube i tre delar. Avsikten är att ge en alternativ bild till den media och public service - och inte minst filmen "Quick" - försett oss med det senaste decenniet.

Del 1 kan ses här.

Del 2 kan ses här

Del 3 kan ses här

Jag deltog  för övrigt i diskussionen på seminariet, och jag skrev om detta här.

Tiden förändras, men mönstret går igen

I DN.se får vi idag se hur Dan Josefsson likt en modern variant på senator Joseph McCarthy försöker införa yrkesförbund för personer vars åsikter han inte gillar.

För McCarthy var det verkliga eller inbillade kommunister, för Josefsson verkliga eller inbillade anhängare av att traumatiska minnen kan trängas bort.

Såväl McCarthy som Josefsson har gjort stor skada.

Eftervärldens dom över senator McCarthy blev hård. Jag är djärv nog att betvivla att Dan Josefsson i framtiden kommer att få en så mycket bättre renommé...

  Joseph McCarthy, 1908-1957

False Memory Syndrome Foundation finns inte mer...

False Memory Syndrome Foundation (FMSF) upplöstes den 31 december 2019. . Ingen officiell förklaring till varför FMSF upplösts har lämnats.

Organisationen bildades 1992 i USA av föräldrarna till en kvinna som. anklagat sin fader för incest. .

De såg som sin uppgift att sprida idén att bortträngda minnen inte existerade, och om någon trodde sig få upp sådana minnen - var dessa alltid falska.

Följaktligen tog de emot alla (säger alla) personer som ville gå med och som anklagades av nu vuxna, som hävdade att de hade fått upp minnen av att de hade utsatts för övergrepp av dem när de var barn..

Organisationen gick igenom en rad kriser, bland annat när en av dess ledande medlemmar, Ralph Underwager, var oförsiktig nog att ge en intervju för pedofiltidningen Paidika där han sa att han ansåg att pedofiler med stolthet borde säga att de utförde Guds vilja (se länk nedan).

Underwager tvangs att lämna, men hans fru Hollida Wakefield, som också intervjuades i Paidika, men inte sa lika grova saker, fick vara kvar.

De senaste åren har FMSF haft en mycket låg aktivitet. Möjligen på grund av att de åsikter de velat sprida, obegripligt nog fått en stark ställning så väl i USA som andra länder i västvärlden.

Det skulle förklara nedläggningen - men min gissning är snarare att det handlar om att deras grundare (Peter och Pamela Freyd) som ser ut att ha styrt organisationen på ett mycket auktoritärt sett inte orkade fortsätta vid en så hög ålder...

Del ett av Paidika-itervjun med Underwager  kan läsas här. Del två kan läsas här.

PS. Sida med länkar till kritisk information om FMSF kan man finna här.