Dumpen.Live..

Dumpen.se finns nu också på YouTube. Deras YouTube-kanal heter DumpenLive och kan nås här. 

Barnmisshandel och spökjakt

Trots att jag helt entydigt är emot dödsstraff var min omedelbara reaktion på det så kallade ättiksfallet att de som gör sådana saker mot ett barn, bör ställas inför en exekutionspatrull.

Det var alltså min omedelbara reaktion. 

Efter att ha tittat på mammans inte speciellt innehållsrika YouTube-kanal fick jag ett mycket märkligt intryck. Dels några barnsånger, dels två paranormala inslag om spökjakt i ett hus. . Spökjakt...

En av barnsångerna handlar dessutom  om en familj där både barnen och föräldrarna är hajar, som går ut på jakt. Vad jagade hajarna? Spöken?

På något sätt tänker jag mig att ett av .barnen  "demoniserades" av föräldrarna. Kanske inte i bokstavlig  mening, men det sågs som på något sätt ont. Kanske blev den utsatta flickan det spöke som jagades.

Jag kommer att tänka på en mycket obehaglig skräckfilm, Case 39. där ett barn (också här en flicka) behandlas oerhört brutalt av föräldrarna, som till slut försöker döda det genom att stoppa in det i ugnen. Barnet räddas till sist och föräldrarna hävdar att barnet ( i filmen är det menat rent bokstavligt) är demoniskt och att det var rätt att försöka döda det.   

Mot slutet i filmen framställs det som att föräldrarna hade rätt (!) - barnet VAR demoniskt och sensmoralen var att föräldrarna hade haft rätt i att försöka döda det. Jag skrev då ett blogginlägg där jag tyckte att filmen borde förbjudas.

En sak som inte framkommit i  det aktuella fallet är förhållandet mellan föräldrarna.   Uppkom idén hur det drabbade barnet skulle behandlas spontant hos båda föräldrarna? Eller var det en som drev på och kraftigt påverkade den andra?

Min känsla är att vanföreställningarna kom från kvinnan, (som var missbrukare eller fd missbrukare av centralstimulantia) medan den värsta brutaliteten kom från mannen.

I vilket fall som helst. Föräldrar som behandlar alla barn utom ett väl, men under lång tid torterar ett av dem med en utstuderad grymhet  (och kanske i detta fall försökte mörda det med ättika - men i sista sekunden ångrar sig och kör barnet till sjukhus)  är helt ofattbart kusligt.

PS. Flashback har en mycket lång tråd om fallet.  Det var där jag hittade den info som möjliggjorde för mig att hitta mammans YouTube-konto. Som ännu finns kvar, men som mycket väl kan försvinna vilken dag som helst.

Att se övergrepp mot barn som en politisk fråga

När jag var redaktionsmedlem på tidningen Socialisten mellan 2001 och 2010 hade jag grundinställningen att kampen mot övergrepp mot barn var en politisk fråga och jag fyllde tidningen med artiklar om det ämnet. Pga redaktionens sammansättning mötte det förvånansvärt litet motstånd.

Det var ganska unikt för att vara en vänstertidning.

Den enda grupp som på något sätt (om inte alls i samma grad) närmat sig en sådan inställning är organisationen Socialist Workers Parry i Storbritannien. I deras tidning "Socialist Worker" tas ofta frågor om övergrepp mot barn upp på ett politiska sätt.

Det senaste exemplet är denna artikel.

Oavsett eventuella åsikter om deras linje i övrigt tycker jag att denna inställning är sympatisk.

"Louis Althusser was a pedophile"

/Har gjort viktiga ändringar i detta  inlägg./ 

Denna artikel med ovanstående titel är inte någon oseriös skvallerkrönika utan en genomarbetad text utifrån en vänsterståndpunkt.

Själv har jag för övrigt aldrig haft några sympatier för Althussers superakademiska "marxism".

Artikeln är intressant. Den visar att Althusser undertecknade ett upprop som krävde att de lagar  som förbjöd sex mellan vuxna och barn skulle avskaffas.

Detta innebar de facto att  han tog ställning för förövare. . Och detsamma gäller de andra från den franska kultureliten som enligt artikeln tillhörde de som undertecknade detta  upprop - Michel Foucault, Simone de Beauvoir, Felix Gauttari, Gilles Deleuze, Jacques Derrida, Jean-Francois Lyotard, och Roland Barthes.

Det viktigaste är inte frågan om var och en av dessa prominenta personer hade haft, eller ville ha, sex med barn - det viktigaste är att de alla försvarade förövares "rätt" att ha detta.   

Det säger en hel del om denna kulturelit.

PS. För övrigt ströp Louis Althusser också sin hustru till döds.

Är det någon som minns Bo-Göran Bodin?

Medan Dan Josefsson på ett lika skickligt som ohederligt sätt försökte få folk att tro att bortträngning inte existerar och samtidigt begick rena karaktärsmord på ett stort antal människor - inklusive Cajsa Lindholm - så försökte Bo-Göran Bodin i TV-serien "Att rädda ett barn" att på ett lika skickligt och ohederligt sätt få människor att betvivla barns och mammors berättelser om fäders övergrepp - även här kombinerat med karaktärsmord på ett antal människor - inklusive Monica Dahlström-Lannes.

Vad gäller Bodin - läs gärna Gunnila Madegårds grundliga genomgång av Bodins TV-serie (gå till länkarna på högerspalten på adressen ovan).

Den monumentalt ohederliga metoden hos dessa två journalister ställer definitivt frågan om deras motiv.

Att de objektivt sett går förövarnas ärenden är ju helt uppenbart. Men deras ohederlighet ställer också den olustiga frågan om det endast är "objektivt sett" - utan även subjektivt sett - dvs medvetet.

Är det någon som minns Dan Josefsson?

Jag gör det, tyvärr. Han är den person som jag skrivit mest inlägg någonsin om. De kan faktiskt läsas här. En lista på hela 43 inlägg....(Och med detta blir det 44).

Jag hamnade nyligen i en dispyt ned någon som ansåg att jag varit alltför negativt inställd till DJ. Den anser inte jag. 

Om han hade lyckats hela vägen med sin kampanj mot existensen av bortträngda minnen hade alla de (och de är många, oerhört många) som trängt bort traumatiserande övergrepp inte blivit trodda av någon. Det skulle lett till mänskliga tragedier i en ofattbar skala.

Jag misstänker dessutom att Josefsson var helt medveten om detta.

Dessbättre lyckades han inte. Det är inte hans synsätt som blev det helt dominerande, som han hade hoppats. Om man ex.vis nämner honom för människor  som arbetar inom psykologi och psykiatri får man mycket ofta en irriterad grimas till svar. De vet ju att han hade fel.

Obehagliga minnen kan trängas bort, men minnet av Josefssons kampanj bör hållas levande. För att vi ska vara förberedda om det dyker upp någon ny figur som försöker med något liknande.

Tidskriften Parabol om en dödlig vårdnadspolitik

Det har kommit en ny tidskrift på nätet - den heter Parabol och så vitt jag fattar är Kajsa Ekis Ekman initiativtagare till denna. Det första numret har alltså just kommit.

Från det vill jag speciellt nämna denna artikel - "Den svenska vårdnadspolitiken dödar barn".

Det är en historisk genomgång av hur den nuvarande, papparättsligt centrerade, vårdnadspolitiken växt fram och ett försök att utvärdera dess effekter.

Det är ju inte så svårt, egentligen. Den nuvarande politiken gynnar framförallt fäder som vill få vårdnad eller umgänge mot både kvinnans och barnets uttryckliga önskningar. Ibland leder detta till dödliga katastrofer. Som i fallet Tintin.

Mot slutet av artikeln sätter så äntligen författaren Lotta Lindqvist ned foten och skriver: "Den mest effektiva lösningen vore därför att mödrar alltid ensamma tillerkänns vårdnadsrätten för sina barn och att skrivningen om barns behov av nära och god kontakt med båda sina föräldrar stryks ur föräldrabalken."

Wow! Det har jag tyckt i över 20 år. Det kan låta extremt men är i praktiken mest av allt en återgång till den vårdnadspolitik som de facto  fanns före 1998 - då mörkret sänkte sig över barns rättigheter att slippa våldsamma och förövande fäder vid skilsmässor.

För kännedom

/Från min huvudblogg 11/8 2023/

Jag kan inte låta bli att länka till detta inlägg på NoBoyToys blogg. 

NBT  har gjort en enorm nytta genom åren. Personer som gör en sådan nytta  utsätts inte så sällan för obehagliga angrepp.

Men hon står inte ensam. Hon har många som uppskattar henne mycket och som ser med avsky på angreppen mot henne.

Men för att förekomma eventuella formallogiska invändningar mot några av formuleringarna i hennes inlägg.

Så vill jag tillägga att den vanligaste metoden att objektivt sett försvara övergrepp mot barn är att gång på gång på gång avfärda anklagelser om övergrepp mot barn som falska. Det finns några få´som ÖPPET försvarar övergrepp mot barn och säger att de är bra för barnen , men för det mesta tar sig försvaret uttryck i ett ständigt, och ettrigt och oftast helt orimligt, förnekande. 

Som sedan ofta kombineras med  elakartade personangrepp på människor som tar barns berättelser om övergrepp på allvar.

PN,  som NBT skriver om,  tillhör denna grupp.

Jag förstår inte...

... riktigt varför det har blivit en vänsterfråga att vara för att Drag Queens läser sagor för barn. Drag Queens är män som klär ut sig till sexualiserade karikatyrer av kvinnor och varför ska det vara en poäng att just sådana ska läsa sagor för barn?

Nej, jag säger inte att det ska förbjudas men man borde nog problematisera motiven bakom inställningen att just Drag Queens skulle vara lämpliga sagoläsare.

PS.
För att förtydliga vad jag skrev. Om män som föredrar att gå i kvinnokläder läser sagor för barn är det absolut inget problem. Manskläder år så förbaskat trista så om män vill använda kvinnokläder är det fullt förståeligt  - vare sig det finns underliggande transdrag bakom detta  val eller inte.

Men Drag Queens är något annat. Det är en utstuderat sexualiserad kultur, med  en del i vissa sammanhang problematiska undertoner. I sig inget att förfasa sig över, men om detta ska kombineras med uppfattningen att just personer som tillhör denna subkultur är särskilt lämpliga att läsa just sagor för barn så tycker i alla fall jag att det börjar bli lite...  underligt.

Svar om PAS-"teorin"

/Från min huvudblogg 18/ 5 2023/

 Som jag nämnt har Dagens Juridik publicerat flera debattartiklar som stöder den s.k. PAS-teorin. Nu har det äntligen kommit ett svar. Det är författat av Gerda Christenson,  Alva Jonåker och Amin Wikman från organisationen Kvinnofronten.

Det inleds så här. 

"Dagens Juridik har på sistone publicerat flera debattartiklar som driver att så kallad föräldraalienation ska lyftas fram i domstolarna. Frågan är kanske varför artiklarna kommer just nu?

Som av en tillfällighet har FN:s speciella rapportör kring våld mot kvinnor och flickor, dess orsaker och konsekvenser just nu i vår lagt fram sin senaste rapportsom ska tas beslut om i sommar. Rapporten föreslår att FN ska uppmana alla stater att i sin lagstiftning förbjuda användandet av föräldraalienation ´och relaterade pseudobegrepp´ i familjerättsliga mål. "....

Klicka på länken här och läs vidare.  

-------------------------------------------

PS. I de tre författarnas artikel fanns vetenskapliga referenser, som redaktionen för Dagens Juridik tyvärr valde att ta bort.

"Dumpen har bidragit till att rädda barns liv"

Ovanstående är rubriken på en debattartikel i Aftonbladet om Dumpen -  av Kajsa Ekis Ekman. Den är mycket bra.

Den kan läsas här.

Aftonbladet lät Ulrika Stahre - som bemöts av Ekman - svara direkt, en lite osympatisk metod som inte är speciellt vanlig i den typen av debatter. . 

Men det hjälper i detta fall inte Stahre. . Hennes  "svar" är  intetsägande och poänglöst.

Gå gärna in på länken och läs. Det är en viktig debatt, där Ekman gör ett  betydelsefullt inlägg. 

PS. Ekmans suveräna debattartikel kom inte in i papperstidningen. Sorgligt, men inte speciellt förvånande.

Veronica Palm om vad som gjorde Tintin-fallet möjligt

En del av oss har länge vetat att många barn regelbundet döms till umgänge med en förälder de är mycket rädda för - nästan alltid fadern.

Men de som skrivit om det har varit en ganska liten grupp hängivna barnrättsaktivister och det har inte blivit allmänt uppmärksammat. Tintin-fallet - där en åttaårig pojke mot sin vilja tvingades att umgås just med en fader som han var livrädd för, en fader som till sist mördade honom - har ändrat på detta.

Nu har betydligt fler människor börjat skriva om denna barbariska praktik, även i media som inte brukar ta upp den.

En av dessa är den socialdemokratiska politikern Veronica Palm i tidningen Dagens Arena. Hon skriver mycket bra.

Hennes debattartikel kan läsas här.

Gör det.

För kännedom

Nu har faktiskt även Tove Lifvendahl, Svenska Dagbladets politiska chefredaktör,  offentligt tagit avstånd från den omdiskuterade friande hovrättsdomen. Hennes ledarartikel kan läsas här. (Än så länge olåst). 

Jag prenumererar på SvD: Att de hamnar rätt i en sådan fråga, gör ju att jag kan fortsätta att göra det, trots den förfärliga nyliberala linje de driver i ekonomiska frågor. 

 

Tove Lifvendahl.  (Foto Jesper Sandström, hämtat från Wikimedia.)

Absurd motivering till friande dom

En av de mest absurda motiveringarna till en friande dom i ett mål som handlar om våldtäkt av barn kan man läsa om här .

Det är i en krönika av Oisin Cantwell i Aftonbladet. Han tillhör inte mina favoriter, men här skriver han mycket bra om den absurda domen.

"Vänster"sekten som försvarat förövare

Det verkar som om Spartacist League (SL) i USA sjunger på sista versen.  Deras "utåtriktade" tidning "Workers Vanguard" (WV) som funnits sedan oktober 1971, har inte kommit ut med ett enda nummer sedan 2020. Däremot har några få (och ovanligt tunna) numer av deras "teoretiska" organ kommit ut, så man behöver kanske inte dricka begravningskaffet i förskott.

Däremot har gruppens av allt att döma mycket auktoritäre ledare, James (Jim) Robertson definitivt dött. Han dog 2019. Han blev hela 90 år gammal. Ont krut förgås inte så lätt, som det sägs i den svenska idiotiska felöversättningen av det det tyska uttrycket "Unkraut vergeht nicht".

Det kan vara elakt sagt, men Robertson har lett en mycket säregen sekt på "vänster"kanten som i alla fall sedan 1978 försvarat sexuella övergrepp mot barn.

Och inte endast implicit ("objektivt sett") utan helt explicit. Vilket jag snart återkommer till.

Men först några andra allmänna fakta om sekten.

Den grundades under första delen av 1960-talet (även om den först senare tog sitt nuvarande namn). Den var en utbrytning från det då trotskistiska partiet Socialist Workers Party, och ansåg dessutom  att de själva, i motsats till det parti de bröt med, var "äkta" trotskister. En åsikt som delades av mycket få förutom de själva.

Jag stötte först på dem  1972, då en medlem av SL besökte bokhandeln Röda Rummet, för att få denna att regelbundet sälja WV.  Jag blev nyfiken och började efter ett tag att läsa den.

Det som slog mig först var att den hade en mycket säregen karaktär. Uppemot hälften av deras artiklar var polemiker med andra vänstergrupper, eller sekter, som ofta till och med var mindre än de själva, 

Polemiker mot dessa, och skvaller om dessa. Om man exempelvis ville få reda på skvaller om den senaste splittringen i "Revolutionary Communist Party"  (RCP)  kunde man i januari 1978 läsa denna artikel - som helt dominerade numret. 

Detta gjorde att många, exempelvis jag själv,  av nyfikenhet  på sektvärlden till och från läste VW trots att vi kraftigt ogillade dess linje. 

Denna var extremt sekteristisk. Jag ska bara ta ett exempel - antikrigsrörelsen i USA. Denna hade gradvis blivit större genom åren och kunde mobilisera miljoner människor i massiva demonstrationer mot kriget i Vietnam. Dess främsta paroll var "Out Now" - kravet att USA omedelbart och villkorslöst skulle lämna Vietnam och Indokina.

Detta uppskattade inte SL. Man drev linjen att antikrigsrörelsen absolut inte fick samarbeta med personer med borgerliga åsikter. Det var förräderi att göra detta. Eftersom USA inte ens hade ett reformistiskt arbetarparti av någon betydelse, och alla politiska strömningar med något större stöd var  borgerliga - ledde detta förstås till att SL ansåg att de enda man borde tillåta delta i en rörelse mot USA:s krig var de själva, och andra små vänstergrupper. 

När representanter för exempelvis det Demokratiska Partiet som var emot USA:s krig i Vietnam var inbjuda att tala på möten och demonstrationer mot Vietnamkriget försökte SL:are i publiken tysta dem genom burop och genom att skrika paroller riktade mot dem.

En tragisk sekt, förvisso. men från och med just 1978 började det visa upp en än mer kuslig sida.

/Vill varna för att jag nedan kommer att länka till artiklar som är obehagliga, och kan verka triggande. Men det är för att i svart på vitt visa vad sekten faktiskt står /

Det första uttrycket för denna var en artikel de publicerade i WV i februari 1978. Den hade rubriken "Stop the puritan witch hunt against Roman Polanski" och försvarade den kände filmregissören,  efter att denne hade anklagats för en våldtäkt mot en 13-årig flicka. WV:s Polanski-artikel, tillsammans med ett senare försvar för dennna i den engelska systertidningen Workers Hammer, har lagts ut nätet av SL Den kan läsas här. 

Detta var bara början. Gradvis, och från och med ca 1991 språngvis, började de fylla sin tidning med förövarförvarande artiklar,  som alltid tog upp övergreppsfrågor från ett förövarperspektiv.

Ett exempel av många återfinns här. 

(De som mot förmodan är intresserade av att studera fler exempel på eländet, kan ju leta på "Workers Vanguard" både på Marxist Internet Archive, och på webbsidan för den internationella organisation av SL-satelliter  som bildades 1974, och som numera heter "International Communist League".)

Om man ska sammanfatta ca 45 år av SL:s förövarförsvar, kan man säga så här.

De hyllar pedofilorganisationen North American Man/Boy Love Association (NAMBLA) , och har försvarat dem i ett mycket stort antal artiklar.

De driver linjen att alla, säger alla, åldersgränser, för sexuellt umgänge ska avskaffas.

De har ofta skrivit om kända personer som anklagats för sexuella övergrepp mot barn - och då alltid för att försvara dem. Förutom Polanski, har de bland annat också försvarat Woody Allen och Michael Jackson.

Det behöver väl inte tilläggas att de också var en av de mest aktiva grupperna i försvaret av Mark Curtis...

De har dessutom tagit upp en hel del kontroversiella fall av anklagelser om "rituella" övergrepp (som McMartin, Wenatchee, Fells Acre) - och jag behöver ju inte säga på vilken sida de ställer sig i dessa kontroverser. 

Det finns en sak som här särskilt måste påpekas. De försvarar ofta de som anklagas för övergrepp på två nivåer, För det första hävdar de att argumenten för att övergreppen skedde inte håller. Men för det andra lägger de till att - även om de har skett övergrepp spelar det ändå ingen roll - eftersom "intergenerationell sex" är helt OK, och ofta till glädje för barnen.

Ett undantag från deras linje att sex med vuxna är bra för barnen  är  rituella och rent sadistiska övergrepp. Där skulle det nog även för SL te sig oförsiktigt att hävda att barnen vill det själva. Så där nöjer de sig med att hävda  att det inte har hänt. 

Spartacist League har haft två större utbrytningar genom åren, "Bolshevik Tendency" 1982, och "Internationalist Group" från 1996. Båda dessa liknar SL politiskt - men ingen av dem har efter splittringarna tagit över SL:s förövarförsvar.

I de  tidigaste  numren av Bolshevik Tendencys tidskrift "1917" (som   finns på" Marxist Internet Archive") får man för övrigt en del anmärkningsvärda skildringar av James Robertsons  tyranniska styre och excentriska ledarstil. 

Men nu är han alltså  död. Och redan året efter hans  död upphörde utgivningen av "Workers Vanguard' . 

Man kan hoppas att sekten nu snabbt självdör. Och att de medlemmar i den som själva inte är eller har hunnit bli förövare kan träda fram och kasta ett ljus över det inre livet i denna egenartade sekt.