"Folkets radio", som jag länkade till nedan, har även gjort ett positivt hållet program om Dumpen. Som kan höras här.
Även det är mycket bra.
"Dumpen" är annars angripen både här och där i de stora media. När det gäller kontroversiella aspekter på frågor om övergrepp mot barn är de stora media definitivt inte att lita på.
Därför är det mycket bra att det finns alternativa nyhetskällor.
Det är rubriken på ett webbradioprogram om sexuella övergrepp mot barn som finns på webbradiokanalen "Folkets Radio".
Det är faktiskt ovanligt bra. Så bra att det med all sannolikhet aldrig skulle sändas av Sveriges Radio. Tyvärr.
Lyssna gärna.
Det började med attacker mot bortträngda minnen men det har inte slutat där.
Kampanjen mot psykodynamisk teori har fortsatt.
I söndagens kulturbilaga i Svenska Dagbladet kan man hitta ett fyrasidigt (!) angrepp mot psykologprogrammet i Göteborg -- för att det finns psykoanalytiker som föreläsare,
Speciellt hemskt tycks det vara att det finns "föreläsare som pratar om drömtydning". Ve och fasa.
Att drömmar kan avspegla inre konflikter och farhågor är ju inte, hmm.. "evidensbaserat". Ett ord som är modeordet för dagen.
Att Freud - trots tvivelaktiga teorier om bland annat barnsexuell utveckling - kan ha sagt väsentliga saker om det omedvetna eller om drömmar får ingen säga.
Det som inte kan mätas och vägas eller hundraprocentigt kan bevisas med laboratorieexperiment bör inte finnas i några psykologprogram.
Så låt då all dynamisk djuppsykologi rensas ut och till leda ersättas av "evidensbaserad" ytpsykologi.
Du sköna nya värld.
En bok som ingen bör läsa
Jon Jordås heter en man som skrivit en liten bok om Palmemordet, (med den bisarra titeln "Den sista boken om mordet på Olof Palme") där han driver linjen att "Christer A" var skyldig. Jag har bara läst en liten del av den ännu, men när jag kom till sidan 51 fick jag nästan lust att sluta läsa.
Han ska just komma till att ett vittne till Palmemordet hypnotiserades för att minnas bättre, och det visar sig att han inte tror att sådan hypnos är en fungerande metod överhuvudtaget.
Innan han går in på själva hypnosen kan han inte låta bli att skriva detta:
"Sverige ska senare skakas av skandaler där polis och psykologer ställt ledande frågor till både barn och vuxna och skapat minnen som aldrig fanns, format berättelser som inte var sanna, så att människor dömts oskyldigt. Två av de mest kända fallen ska bli Thomas Quick samt Kevin-bröderna. Men vid tiden för mordet på Olof Palme fanns fortfarande en tongivande psykologisk inriktning som anser att dolda minnen kan plockas fram igen av en duktig hypnotisör".
Det är ju rent trams. Vare sig Thomas Quick eller "Kevin-bröderna" har sagt ett ord om att de fick några falska minnen. Tvärtom berättade Quick att han medvetet ljög för att få bensodiazepiner. "Kevin-bröderna" berättade att de ljög för att slippa fler plågsamma förhör.
Oavsett vad man anser om dessa fall, är det helt klart att just "falska minnen" inte hade någon som helst roll i dessa.
Mer allmänt - jag känner faktiskt inte till ett enda fall där det entydigt bevisats att någon fått "falska minnen" av att polis och psykologer ställt ledande frågor. Ja, det finns omstridda fall där detta har hävdats, men några entydigt bevisade fall har så vitt jag vet aldrig dokumenterats.
Om vår Palmemordsskribents omdöme ska kunna tas på allvar förutsätter det väl att han inte bevisligen fantiserar om andra saker...
"I över ett decennium har ”Linda” haft rättsliga tvister med pappan till sina tre barn. Han har gång på gång fått rätt till umgänge men när barnen vägrat träffa honom så har Linda fått betala vite för umgängessabotage."
Läs mer här.
"Umgängessabotage" kallas det om en mamma inte tvingar barn att åka till en pappa de är livrädda för. Då kan hon bötfällas.
Ondska finns på olika nivåer. Att mammor som inte vill hjälpa till med barntortyr straffas är ett exempel på detta.
Detta är rubriken på en angelägen debattartikel av Kajsa Ekis Ekman i Expressen.
Med denna ingress: "Vårt samhälle blundar för sexualbrott. Vi behöver en kommission som rannsakar inte bara vår lagstiftning, utan hela vårt samhälles tystnadskultur".
Den kan läsas här.
Gör det.
Göran Lambertz skriver nu om styckmordsdebatten i Parabol - här .
Han
kan definitivt inte beskyllas för att ha personliga sympatier för Dan
Josefsson, men i hans inlägg i Parabol lutar han faktiskt åt att
Josefsson har rätt om styckmordsfallet. Detta trots att han delar en del
av kritiken som framkommit mot dennes programserie.
I Quickfallet tog han ett annat ställningstagande.
2015
skrev Lambertz en bok med titeln "Quickologi," där han utförligt och
grundligt bemötte Hannes Råstams och Dan Josefssons åsikter om detta
fall.
Jag är ingen expert på att lösa kriminalfall. Men jag har problem med Dan Josefssons och hans anhängares agenda.
I Quick-fallet kopplade DJ detta mycket snart, eller rättare sagt med en gång, till en kampanj mot att tro på de som fått upp bortträngda minnen. Lite absurt eftersom Bergwall/ Quick inte sade att han fått upp vare sig bortträngda eller falska minnen. Han sade att han hade ljugit. Fallet hade ingen som helst relevans för frågan om bortträngda minnen.
I Kevinfallet fanns en i alla fall implicit poäng - att man ska vara skeptisk när barn berättar hemska saker. Hos DJ:s anhängare blev denna implicita poäng snart helt explicit.
I da Costa-fallet ligger
hans fokus på hur mammor kan använda sitt barn till att förtala den
andre föräldern och beskylla den för övergrepp. Detta trots att barnets
berättelse inte låg till grund för domstolens uttalande om styckningen
av Catrine da Costa.
I alla tre fallen används hans rekonstruktioner sedan av de som vill förneka övergrepp. Han har lyckats leta upp fall som "bekräftar" förövarförsvarares och övergreppsförnekares tre huvudsakliga favoritargument . Han vet om det.
Han har uppenbarligen letat efter den typen av fall. Han driver en kampanj som inte endast handlar om dessa tre fall, utan som har denna gemensamma nämnare.
Hans kampanjer får effekter. Ett exempel. Efter Quick-kampanjen plockade kanske ett tiotal stadsbibliotek i Stockholm bort Judith Lewis Hermans fina bok "Trauma och tillfrisknande" från sitt sortiment. Den var inte längre politiskt korrekt.
Han kan konkret ha rätt eller fel i alla dessa tre fall. Eller rätt i något eller några av dessa fall, och fel i något eller några.
Men hans och hans anhängares generaliseringar utifrån dessa förblir falska - och har ett syfte.
Att han har valt just dessa fall är inte en tillfällighet. Han har valt dem med omsorg.
Som sagt, Dan Josefsson har en agenda. Som inte är sympatisk.
