TV-program om "oskyldigt anklagade män" har en tendens att väcka upp manliga försvarsreflexer hos de mest fridsamma män. Så även nu, efter Dan Josefssons senaste uppkastning.
Ta ett exempel på sådana reflexer, ta Fredrik Sjöberg.
Han skriver alltså i SvD. Under Quick-debatten tillhörde han inte de som var mest inställsamma mot Josefsson. Men Josefssons senaste sväljer han med hull och här.
Och kan inte låta bli att generalisera på temat - alla andra stackars falskanklagade män.
Låt oss se vad han skriver.
Han berör "den anklagelse om incest som ingick i pjäsen". Och tillägger: "Men så var det då. En armé av journalister skrev om att incest förekom snart sagt överallt. Många helt vanliga pappor hämtades av polisen under de där åren. "
Jag antar att han med "helt vanliga" menar oskyldiga. Gott så. Men hur kan han veta något om hur vanligt eller icke vanligt det var att helt oskyldiga fäder "hämtades av polisen". Är han telepatisk? Eller klärvoajant? Eller har han en ovanligt allvetande kristallkula?
Eller
syftar han på att många familjefäder som "hämtades av polisen" efter
ett tag friades? Tror Sjöberg att alla som frias definitionsmässigt är
oskyldiga? Är han verkligen så naiv eller är det endast de manliga
försvarsreflexerna som spökar?
Hans formulering är, förstås, en vulgär dumhet - värdig en Ingrid Carlqvist.
Men någonstans har kanske även vår SvD-journalist en känsla av att saker kan gå för långt. Så han avslutar sålunda.
"Serien 'Det svenska styckmordet' kan därför på gott och ont ses som ett uttryck för en viss återmaskulinisering av samhällsdebatten. Antagligen slår pendeln över för långt den här gången också."
Visst. Det är hans karikatyrartade vulgärbeskrivning av den svenska incestdebatten ett solklart exempel på.
