/Ett uttalande från representanter för nio kvinnoorganisationer, som tidigare bland annat har publicerats i ETC./
Regeringen
har nu lagt fram en proposition om ändring av lagen om vårdnad. Det är
tänkt som en förbättring, men är i praktiken istället ett förslag som
ytterligare ökar risken för fortsatt våld mot utsatta mammor och barn
efter att kvinnan lyckats ta sig ifrån en våldsam man. Vi som dagligen
möter utsatta kvinnor och barn är djupt oroade över denna utveckling
Redan
idag står det i lagen att bedömningen om vårdnaden ska utgå ifrån
föräldrarnas ”förmåga att samarbeta”. Det låter kanske rimligt för den
som inte vet att vårdnadstvister så ofta handlar om våld mot kvinnor och
barn.
Men att tvinga offret att ”samarbeta” med förövaren står i
direkt motsättning till all kunskap om hur farligt det är för utsatta
kvinnor att lämna en våldsam man och hur dessa män använder just vårdnad
och umgänge som möjlighet att fortsätta kontrollera kvinnan och barnen
och utsätta dem för våld.
Istället för att stötta utsatta kvinnor
och barn har Sverige alltså skrivit in i lagen att kvinnorna inte har
rätt att komma undan sin förövare, utan måste ”samarbeta” med honom för
att inte förlora vårdnaden om sina barn. År efter år har vi sett hur
utsatta kvinnor misshandlas och till och med mördas just när de försöker
leva upp till detta, för att försöka skydda sina barn och inte förlora
vårdnaden till förövaren.
Det faktum att våldsamma män utsätter
kvinnor och barn i hemmen gör att det ofta inte finns stödbevisning.
Därför leder detta våld alltför sällan till fällande domar. Istället
hamnar fallen i vårdnadstvister. Såväl kvinno- som
barnrättsorganisationer har under många år försökt lyfta att barnen då
sällan blir lyssnade på, att vare sig socialtjänst eller rättsväsende
tar barnens berättelser på allvar.
Ändå vet vi mycket om barnens
villkor i familjer där pappan utsätter mamman för våld.
Brottsoffermyndigheten har redovisat hur 98 procent av barnen har sett
eller hört misshandeln i samma eller angränsande rum. Cirka 60 procent
av barnen har själva utsatts för våld. Cirka 30 procent har utsatts för
sexuella övergrepp.
Sverige har under senare år utvecklas från
att ha varit ett föregångsland när det gäller mäns våld mot kvinnor och
barn till att tvärtom gå katastrofalt bakåt. Idag ser vi i fall efter
fall hur samhället i praktiken ofta tvingar kvinnor att gå tillbaka till
sina förövare för att försöka att trots allt skydda sina barn. Vi ser
ett samhälle som tvingar mammor att lämna sina barn till förövaren trots
att barnen uttalar till både socialtjänst och domstolar att de inte
vill träffa sin pappa för att de är rädda för honom. Vi ser hur
domstolar ger även dömda förövare vårdnaden om mamman inte förmått sig
till att tvinga barnen, med motiveringen att hon därmed ägnat sig åt
”umgängessabotage”.
När pappan sedan inte låter mamman träffa
barnen, döms inte han enligt ”umgängessabotage”, utan får behålla
vårdnaden med motiveringen att det inte vore rätt att flytta barnen
igen. Fadersrätt går före kvinnors och barns säkerhet.
Kvinnorörelsen
har sedan länge försökt synliggöra hur förövare fortsätter utöva våld
mot mammor och barn just i samband med umgänge/vårdnad, en verklighet
som bekräftas även i forskning. Vi har krävt att samhället måste ta bort
kravet på ”samarbete”.
Efter att vi uppvaktat justitieministern
med en namninsamling för barns rätt i domstolarna gav regeringen
Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga förekomsten av våld i
vårdnadstvister. Men istället för att avvakta resultatet av denna
kartläggning föreslår regeringen nu tvärtom själva motsatsen; en
skärpning av formuleringen om samarbete, om offer och förövares
”gemensamma” ansvar.
Frågan om vårdnad får aldrig utgå från att
tvinga offer till ”samarbete” med förövaren, den ska utgå från barnens
behov och vem som kan tillgodose dem. Regeringens proposition är
ytterligare ett svek mot redan utsatta kvinnor och barn.
Samhället måste börja ta mäns våld mot kvinnor på allvar.
Gerda Christenson
Kvinnofronten
Jenny Westerstrand
Roks
Leila Qaraee
Kvinnors Nätverk
Azam Qarai
Linna-mottagningen
Maria Rashidi
Kvinnors Rätt
Susanne Bergenbrant Glas
Kvinnliga Läkares Förening
Olga Persson
Unizon
Clara Berglund
Sveriges Kvinnolobby
Gita Rajan
Wonsa
