I över fyrtio år har det i Sverige (och i stora delar av världen) förts en debatt om frågor som sexuella övergrepp mot barn, bortträngda minnen, liksom om pseudo-teorin om PAS, dvs en teori som bland annat går ut på att barn som berättar om övergrepp från pappan, berättar vad de gör pga att modern hjärntvättat barnet.
I denna debatt har man kunnat följa uppkomsten av två ganska så distinkta läger - ett som är beredd att seriöst lyssna på såväl barns, som vuxna överlevares och även mammors, berättelser om övergrepp. Och ett annat som i princip hävdar att alla återkallade minnen som inte funnits där hela tiden - är falska. Och som dessutom stödjer PAS-teorier, och i hög grad argumenterar för att en stor majoritet mammor som anser att barnen utsatts för övergrepp av fadern endast gör det för att diskreditera fadern ex.vis inför en vårdnadstvist.
Själv har jag i grunden stött den grupp som varit beredd att lyssna på barnen, mammorna och vuxna överlevare sedan 1993, då jag började skriva om saken. Jag anser att berättelser om övergrepp, är sanna mycket oftare än vad de flesta kanske vågar medge. Och att påståenden om falska anklagelser (för att nu inte tala om "falska minnen") oftast inte alls stämmer, och att många (kanske de allra flesta) av de som hårt driver förnekarlinjen har en dold agenda av det mer förskräckande slaget.Om ni vill ta del av
mina åsikter om saken kan ni ju söka på två av mina sido-bloggar. Jag
är inte längre en ettrig debattör på det sätt jag var förut, även om
jag alltså än idag stödjer det perspektiv jag hade då. Det mesta jag
skrev på ex.vis 90-talet står jag alltså för än idag.
En organisation som definitivt hårt tar avstånd från förnekarna är Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige). De har en tidning som heter Kvinnotryck, och i nummer 4/2019 gjodre de en kort men kärnfull beskrivning och analys av just denna debatt. Den är mycket läsvärd.
Ni kan ta del av den här.
Gör gärna det.
