Dan Josefsson - folkbildare eller förvillare?

Vetenskap och folkbildning (VoF)  - Sveriges mest kända sammanslutning av organiserade pseudoskeptiker - har som bekant gett Dan Josefsson priset "Årets folkbildare". Man drar sig till minnes att samma förening 1996 gav samma pris till - Lilian Öhrström.

Om VoF hade varit riktiga skeptiker skulle de tvärtom ha oroats över att en person nästan oemotsagd kan driva en kampanj som så grovt förvränger den vetenskapliga debatten om existensen av bortträngda och återkallade minnen.

Och vad gäller "folkbildningen" skulle de ha oroats över att denna är så låg att en stor del av befolkningen så okritiskt och automatiskt anammat den förvrängda bild som Josefsson ger. Det tyder inte endast på en dålig folkbildning - det tyder också på att läroplanens målsättning att fostra eleverna till kritiskt tänkande har misslyckats kapitalt.

Effekterna av Josefssons kampanj är inte folkbildande -den är förvillande. I en riktig skeptikerorgansation skulle han därför ha varit en god kandidat till den andra av VoF:s "utmärkelser" - Årets förvillare.

Men - som sagt - VoF är ju inte en riktig  skeptikerorganisation.

Magnus Kihlbom och "falska minnen"

I Magnus Kihlboms tidigare nämnda artikel om bortträngda minnen kan vi dessutom läsa detta milt sagt tveksamma avsnitt.

"På 1990-talet i USA blev ett stort antal kvinnor övertygade om att de i psykoterapi börjat minnas tidiga sexuella övergrepp och därmed ­orsaken till sina psykiska problem. Senare visade det sig att dessa ”bortträngda” men ”återvunna” minnen var falska i ett stort antal fall, och att flera oskyldiga fäder hade dömts till mångåriga fängelsestraff."

Det är tvetydiga, och obehagligt glidande formuleringar. Av de USA-fall där minnen av övergrepp i barndomen  (som så vitt jag känner till, dessutom praktiskt taget alltid understöddes av andra typer av stödbevisning!) bidrog till fängelsestraff, eller där sådana minnen blev kända av andra orsaker, "bevisades" det mig veterligt aldrig att övergreppen inte hade ägt rum, eller att de anklagade var oskyldiga. Däremot friades en hel del i slutändan i brist på bevis, och/eller för att anklagelserna sågs som "orimliga" (exempelvis för att de innefattade berättelser med rituella inslag).

Det är möjligt att det funnits något speciellt fall jag missat, men jag följde ändå när det begav sig debatten mycket noga. Möjligen skulle man i några fall här kunna tala om felaktigt dömda, men det är inte nödvändigtvis detsamma som oskyldigt dömda.*

För övrrigt refererar  jag gärna Judith Lewis Hermans uttalande i frågan. Hon påpekade att det i dessa fall inte handlade om bevisat falska minnen, utan om omdiskuterade minnen. Och det är en helt annan sak.
---------------------------------------------------------
*Dessutom handlade de mest kända fallen av kritiserade (och ibland upphävda) domar om övergrepp mot barn under amerikanskt 90-tal inte om bortträngda minnen, utan om barn som till sina föräldrar och under förhör berättat om organiserade "rituella" övergrepp i privata förskolor. Det finns inga belägg för att barnen här under någon period hade hunnit tränga bort de traumatiska upplevelser de berättade om under förhören. Man kan diskutera dessa fall för och emot, men i motsats till vad många tror handlar de inte ens i teorin om bortträngda minnen.

"Freud and the seduction theory"

Här kan ni ta del av en viktig text av Jeffrey Masson om hur Sigmund Freud kom att överge insikten om att sexuella övergrepp i barndomen var orsaken till psykiska problem.

Denna text kom ut strax efter publiceringen av Massons bok,  "The Assault on Truth", svensk översättning "Sveket mot sanningen", 1984.

Den finns att få tag i på flera bibliotek, tyvärr numera oftast förvarade i magasin. Anledningen till detta är att Massons bok i den numera vanligtvis vedertagna forskningshistoriken anses obsolet. Massons grundsyn, som skakade om debatten när den kom, har nu ofta ersatts med en "teori" som med hjälp av formallogiska sofisterier hävdar att Freuds patienter inte mindes något alls, utan att Freud konstruerade upp berättelser om övergrepp alldeles på egen hand.

Denna grundsyn strider på det mest löjliga sätt mot det mest elementära sunda förnuft. Freud skulle alltså genom ett rent bedrägeri kommit fram till samma insikter som på senare tid bevisats gång på gång.

I denna revisionistiska historieskrivning har för övrigt den inte helt obekante Max Scharnberg spelat en viktig roll, genom sina två nonsensvolymer från 1993, "The Non-Authentic Nature of Freuds Observations". Jag recenserade dessa i Spegeln 2/94 - lyckligt ovetande om att centrala delar av detta hopkok bara 15 år senare skulle bli en del av en allmänt spridd forskningshistorisk grundsyn.

Det är som om en lärobok om kalla kriget skulle basera sig på - Joseph McCarthys "teorier" !

Detta säger en del sorgliga saker om det intellektuella klimatet idag.

Mellanposition om bortträngda minnen

I ett debattinlägg i DN kan vi läsa ett inlägg av psykoanalytikern Magnus Kihlbom som intar någon form av mellanposition i synen på bortträngda minnen. Det är välkommet, efter att media så lång tid har dominerats av Dan Josefssons dumheter, men det innehåller en hel del tveksamt.