En långsiktig kampanj för förövarnas "rätt" att begå övergrepp

/Från min huvudblogg 9/9 2013/

Den kampanj som startats i och med Uppdrag Gransknings program bör inte ses isolerat. Det är ännu ett steg i  något mycket mer långsiktigt.

När kunskapen om omfattningen av fysisk barnmisshandel kom i tidigt 60-tal, om omfattningen av sexuella övergrepp mot barn kom  i slutet av 70- och början av 80-talet, och om existensen av organiserade och "rituella" övergrepp kom i sent 80- och tidigt 90-tal, skakades stora sektorer av samhället. Detta samhälle är i hög grad uppbyggt på en underförstådd "pakt" - vissa håll ska man inte titta åt, vissa frågor ska man inte ställa. Nu var pakten sönderbruten.

Sedan dess har backlashen verkat för att minimera "skadeverkningarna" av denna historiska vändpunkt. Ett arbete för att göra världen säker för de som ville begå övergrepp startade i hela västvärlden.

En del av aktörerna har varit omedvetna, andra har i högsta grad varit medvetna.

I Sverige har denna kampanj förts på många olika plan. Angreppen mot existensen  av bortträngda minnen är ett. Om inga trodde de som fick upp minnen senare i livet skulle omfattningen av övergreppen kunna döljas bättre.

En annan var att sprida idén om PAS. Om barn som berättar om övergrepp skulle kunna avfärdas som hjärntvättade av mamman skulle många förövare kunna få behålla kontrollen över sina barn.

Med hjälp av teorier om "satanistpanik", och "moralpanik", kunde de som berättad om organiserade och "rituella" övergrepp diskrediteras.

Ett annat plan är det juridiska. Genom en rad praxisändringar gjordes det nästan omöjligt att fälla någon i domstol för övergrepp mot barn. Sexuella övergrepp mot barn blev, som Madeleine Leijonhufvud påpekat, i praktiken legaliserat. Det är idag nästan omöjligt att få någon fälld.

Men det var inte nog. För även om många anklagade inte blev dömda var familjerätten skild från vårdnadsrätten. Så nu krävdes det en kampanj för att familjerätten skulle förlora sin självständighet. Om man blev friad i domstol, och det blev nästan alla, skulle man alltid få vårdnad . Dvs.  kontroll över de barn som man var misstänkt för att utnyttja.

Uppdrag Gransknings program och kampanjen som följer  är det senaste i en rad steg för att ta ifrån barn och utsatta för övergrepp den minimala rättssäkerhet de hade.

Den värld som vi kommer att få om backlashen inte hejdas kommer inte att vara värd att leva i. För att vi ska får en värld för människor måste den slås tillbaka.

"Uppdrag Granskning struntar i våldsutsatta barn"

My Vingren har skrivit ett inlägg om Uppdrag Gransknings program, på bloggen Genusfolket.

Läs det gärna!

Det machopopulistiska Uppdrag Granskning

Efter att ha sett Uppdrag Gransknings program om den incestmisstänkte mannen och hans vårdnadstvist kommer jag på mig själv med att konstruera ett nytt ord: machopopulism.

Janne Josefsson slår i programmet indignerat fast att man i Sverige måste ses som oskyldig till motsatsen är bevisad. Och så säger förstås an massa upprörda män som vill ha vårdnad om barn fast de har anklagats och misstänkts för övergrepp. Om de inte får det skriker de om bristande rättssäkerhet...

Men nu är det faktiskt så att en domstol i brottsmål dömer utifrån principen "bortom allt rimligt tvivel". Om socialtjänst och domstolar gör samma sak i vårdnadsfrågor kommer en rad barn att hamna hos misstänkta förövare för att domstolar inte lyckats bevisa något med låt oss säga 95-procentig säkerhet. Och så sker faktiskt mycket ofta idag.

I detta fall skedde det inte. Det talar till socialtjänstens fördel. Men UG och Janne Josefsson använder fallet för att skapa en kampanj som vänder sig till de som är mer engagerade i att försvara den "lille mannen" och dennes "rättigheter" än att se till barns skyddsbehov. Detta kallar jag machopopulism...

Jag ser snarare det här fallet som ett exempel på att systemet har fungerat som det borde. Det finns inte tillräckligt starka skäl för att fälla fadern, men det finns faktiskt tillräckligt för att han inte bör få ha vårdnad. I programmet uppmanas man att "leka" med tanke att fadern är oskyldig. Varför då inte "leka" med tanken att han är skyldig?

Om mannen ÄR skyldig kan det bli så att UG-programmet och den kampanj Janne Josefsson m.fl. driver kan leda till att ett barn kommer att utsättas för övergrepp. Jag säger inte att det är så, men det kan absolut inte uteslutas.

Har UG-redaktionen tänkt den tanken? Jag hopas att de inte har det. Det skulle visserligen tyda på en gränslös naivitet. Men om de har det är det frågan om något värre. Nämligen en ofattbar cynism.

Dessutom - att UG använder den ökände övergreppsförnekaren Bo Edvardsson (som till och med skriver texter ihop med charlatanen Max Scharnberg) som "expert" - ter ju sig märkligt. Liksom att de mot slutet intervjuar två vänner till fadern som får tota ihop en "alternativ förklaring" till varför dottern anklagade fadern. Att UG inte inser att dessa de facto är jäviga, är ... märkligt.

Om UG lyckas med sin machopopulistiska kampanj kan det innebära att pressen kraftigt ökar på både sociala och rättsväsendet att låta alla de som är anklagade men inte dömda för brott mot sina barn att få vårdnad om dessa.  Det bådar inte gott...

Vilka som än kommer att vinna på en sådan utveckling, inte är det barnen!

Fadersrätten - ett hot mot utsatta barn

Jag vet att många förtvivlade mammor har försökt intressera program som Uppdrag Granskning att ta upp fall där barn tvingas leva med fäder de är livrädda för. Fäder som de berättar gör dem illa. Fäder som de berättar utsätter dem för övergrepp.

Men de "undersökande journalisterna" har inte varit intresserade.

Men andra saker är de intresserade av. Att pappor säger sig vara oskyldigt anklagade - se där ett ämne som man kan ta upp. Gång på gång.

Nej, jag har inte sett onsdagens program på SVT och jag är inte säker på att jag kommer att se det. Jag litar inte på detta programs vilja att ge en saklig bild. Och även om de nu skulle göra det, vilket jag inte tror, så kvarstår det faktum att de är totalt ointresserade att ta upp fall där allt tyder på att fadern är en förövare - men ändå har vårdnaden.

I detta samhälle saknas empati för barn. Det gäller i högsta grad i domstolar, och bland macho-journalister. Det finns ingen anledning att lita på att det juridiska systemet tillvaratar barns intressen.

Däremot är de ofta mycket intresserade av att försvara fäders intressen. Och vad är då en "fader"? Jo, en fader är en person som en gång har deltagit i en sexualakt som har lett till att ett barn har fötts nio månader senare. Denna sexualakt behöver endast ha tagit några minuter.

Men dessa minuter ger sedan "fadern" ifråga den potentiella rätten att kontrollera det barn som blivit resultatet av denna akt ända till dess barnet blir myndigt. Det är perverst.

Faderskap och moderskap kan inte jämställas. Moderskap innebär alltid en form av relation. Modern har burit barnet i sig i nio månader. Det skapar för det mesta ett automatiskt och intensivt band.

En ettrig papparättsnisse skrev för ett tag sedan i en kommentar som jag raderade att jag var emot fäders rätt. Det är sant. I grunden anser jag inte att några minuters avlande i sig bör leda till några rättigheter alls. "Faderskap" bör avskaffas som juridisk kategori.

Naturligtvis bör en man som lever tillsammans med en kvinna delta i vårdnaden om de barn som hon har fött. Men det finns i sig inga anledningar till att han mot barnets och kvinnans vilja får några "rättigheter" efter att relationen har avbrutits.

I matrllinjära samhällen hade "fäder" inte någon sådan rätt. Etnografiska studier visar att sådana samhällen oftast var mer harmoniska än patrilinjära. Och att i synnerhet barnen hade en starkare ställning.

Vi bör studera barnens ställning hos exempelvis trobriander, irokeser, hopi-indianer och andra matrilinjära samhällen. Och lära oss något av detta.

Fadersrättens införande var enligt Friedrich Engels kvinnokönets världshistoriska nederlag. Jag skulle vilja tillägga att det också var ett nederlag för barnen.

Om vi ska få ett mänskligt samhälle för barn, kvinnor och män måste fadersrätten avskaffas. Och med den de perversa principer som ger åratal av makt över barns väl och ve till någon bara för att han under några sekunders sädesuttömning har "avlat" detta barn.

Uppdrag Granskning skadar barn

Alldeles oavsett vad som är sant eller falskt i det program som Uppdrag Granskning sänder ikväll är det en sak som är säker.

Resultatet av att det sänds kommer att leda till att förövare får blodad tand, och att domstolar i högre grad än nu kommer att känna sig pressade till att ge misstänkta förövare vårdnad om barn.

Det är en sak som borde stå klar. Det är ingen mänsklig rättighet att få ha vårdnad om barn. Och sexualbrott mot barn kan nästan aldrig "bevisas". Det bör inte behöva "bevisas" att en misstänkt fader är skyldig till incest för att han inte ska få vårdnad.

Barnens säkerhet bör få väga tyngre än fädernas rättssäkerhet. Även om en domstol så gör bedömningen att det endast är, för att ta ett extremfall, 30 procents risk att anklagelserna är sanna bör den misstänkte inte få någon vårdnad.

Domstolar dömer i brottsfall utifrån principen om "bortom rimligt tvivel". Det kan inte vara kriterierna när det gäller vårdnadstvister.

Det är värre att ett barn tvingas att umgås med en förövare än att en icke-förövare förlorar vårdnaden. Varför inser så få människor detta självklara faktum?