Tidskriften Parabol om en dödlig vårdnadspolitik

Det har kommit en ny tidskrift på nätet - den heter Parabol och så vitt jag fattar är Kajsa Ekis Ekman initiativtagare till denna. Det första numret har alltså just kommit.

Från det vill jag speciellt nämna denna artikel - "Den svenska vårdnadspolitiken dödar barn".

Det är en historisk genomgång av hur den nuvarande, papparättsligt centrerade, vårdnadspolitiken växt fram och ett försök att utvärdera dess effekter.

Det är ju inte så svårt, egentligen. Den nuvarande politiken gynnar framförallt fäder som vill få vårdnad eller umgänge mot både kvinnans och barnets uttryckliga önskningar. Ibland leder detta till dödliga katastrofer. Som i fallet Tintin.

Mot slutet av artikeln sätter så äntligen författaren Lotta Lindqvist ned foten och skriver: "Den mest effektiva lösningen vore därför att mödrar alltid ensamma tillerkänns vårdnadsrätten för sina barn och att skrivningen om barns behov av nära och god kontakt med båda sina föräldrar stryks ur föräldrabalken."

Wow! Det har jag tyckt i över 20 år. Det kan låta extremt men är i praktiken mest av allt en återgång till den vårdnadspolitik som de facto  fanns före 1998 - då mörkret sänkte sig över barns rättigheter att slippa våldsamma och förövande fäder vid skilsmässor.

För kännedom

/Från min huvudblogg 11/8 2023/

Jag kan inte låta bli att länka till detta inlägg på NoBoyToys blogg. 

NBT  har gjort en enorm nytta genom åren. Personer som gör en sådan nytta  utsätts inte så sällan för obehagliga angrepp.

Men hon står inte ensam. Hon har många som uppskattar henne mycket och som ser med avsky på angreppen mot henne.

Men för att förekomma eventuella formallogiska invändningar mot några av formuleringarna i hennes inlägg.

Så vill jag tillägga att den vanligaste metoden att objektivt sett försvara övergrepp mot barn är att gång på gång på gång avfärda anklagelser om övergrepp mot barn som falska. Det finns några få´som ÖPPET försvarar övergrepp mot barn och säger att de är bra för barnen , men för det mesta tar sig försvaret uttryck i ett ständigt, och ettrigt och oftast helt orimligt, förnekande. 

Som sedan ofta kombineras med  elakartade personangrepp på människor som tar barns berättelser om övergrepp på allvar.

PN,  som NBT skriver om,  tillhör denna grupp.