Madeleine Leijonhufvud: sexuella övergrepp mot barn i praktiken avkriminaliserat

15/1 2011
Igår visade Madeleine Leijonhufvud i ett inlägg på DN/Debatt att HD genom prejudicerande domar i praktiken har avkriminaliserat sexuella övergrepp mot barn. Beviskraven ställs högra än för i stort sett alla andra brott.

Detta är det praktiska resultatet av den kampanj JK Göran Lambertz initierade 2006, om "felaktigt dömda". Istället för att en dom ska stå bortom "rimligt tvivel" blir det nu närmast så att ingen dom ska kunna fällas om det är teoretiskt möjligt att det SKULLE kunna ha gått till på ett annat sätt. Och det är det i stort sett alltid.

Nu skulle detta delvis kunna lösas om det utvecklades en praxis där man i allmänhet tillät exempelvis telefonavlyssning och buggning vid misstänkta sexualbrott. Men det kommer inte att ske, det heller. Att telefonavlyssning användes mot Göran Lindberg var ett extremt undantag, och tillämpas annars aldrig i sådana mål.

Samtidigt ökar medvetenheten och känsligheten hos stora grupper om övergrepp mot barn. Det leder till att en allt större motsättning mellan rättssystemet och rättsmedvetandet kommer att utvecklas. Rättssystemet kommer att stå längre och längre från det allmänna rättsmedvetandet, och te sig alltmer både stötande och upprörande.

Om det fortsätter kommer en del av oss efter ett tag att riskera att dra slutsatsen att sexualbrott med barn i stort sett endast kan bekämpas utifrån scenarior som liknar handlingen i Helen Zahavis Dirty Weekend... Det är naturligtvis ingen önskvärd utveckling men det borde bli en ganska så logisk konsekvens av HD:s agerande!

Dessutom kommer det att innebära att devisen att den som inte har dömts av domstol ska ses som oskyldig blir ett öppet skämt. Det är redan nu en ytterst tveksam utgångspunkt, men det här gör den öppet bisarr. Vi har redan,en stor grupp av människor som vare sig är eller bör ses som oskyldiga trots att de inte dömts av domstol. HD:s prejudicerande domar innebär att när det gäller övergrepp mot barn kommer det att bli regel snarare än undantag.

Rättssystemet i Sverige står inte på barnens sida. I och med HD:s domar står det öppet på förövarnas sida - åtminstone i varje fall där det saknas barnpornografiska bildbevis...

Ska vi behöva dra slutsatsen att kampen mot sexuella övergrepp mot barn i fortsättningen måste ske i direkt motsättning mot det juridiska systemet?