..."not just one of your toys"...

Ovanstående citat är från "Queens of Noise" med gruppen Runaways.

De senaste kanske tolv åren har jag alltid associerat den låten med bloggaren NoBoyToy (NBT) (jfr ordföljden "boys"..."toys").

NBT har varit en obekväm bloggare, som retat gallfeber på en del lättkränkta män. Inte helt oväntat,  då hon bland annat vågat göra djärva sammanställningar, som dessa.

Hon har utsatts för en intensiv hatkampanj, som till en början endast var virtuell, men som efter att tag uppenbarligen även blivit IRL

Hon har alltså vågat ta upp svåra frågor, på ett ofta mycket djärvt sätt.

Jag upptäckte hennes blogg ca 2010, och hon har sedan varit em stor inspirationskälla för mig.

Att kampanjen mot henne har växt över från att vara begränsad till nätet, till att uppenbarligen även operera i den materiella verkligheten, är oroväckande.

Så jag lägger på nytt ut en länk till "Queens of Noise", där huvudsångaren är Joan Jett. Jett är även en av NBT:s favoritartister. Därför tillägnar jag NBT denna låt, som kan höras här.

  

Bild av Joan Jett från 1980-talet

Dumpen.Live..

Dumpen.se finns nu också på YouTube. Deras YouTube-kanal heter DumpenLive och kan nås här. 

Barnmisshandel och spökjakt

Trots att jag helt entydigt är emot dödsstraff var min omedelbara reaktion på det så kallade ättiksfallet att de som gör sådana saker mot ett barn, bör ställas inför en exekutionspatrull.

Det var alltså min omedelbara reaktion. 

Efter att ha tittat på mammans inte speciellt innehållsrika YouTube-kanal fick jag ett mycket märkligt intryck. Dels några barnsånger, dels två paranormala inslag om spökjakt i ett hus. . Spökjakt...

En av barnsångerna handlar dessutom  om en familj där både barnen och föräldrarna är hajar, som går ut på jakt. Vad jagade hajarna? Spöken?

På något sätt tänker jag mig att ett av .barnen  "demoniserades" av föräldrarna. Kanske inte i bokstavlig  mening, men det sågs som på något sätt ont. Kanske blev den utsatta flickan det spöke som jagades.

Jag kommer att tänka på en mycket obehaglig skräckfilm, Case 39. där ett barn (också här en flicka) behandlas oerhört brutalt av föräldrarna, som till slut försöker döda det genom att stoppa in det i ugnen. Barnet räddas till sist och föräldrarna hävdar att barnet ( i filmen är det menat rent bokstavligt) är demoniskt och att det var rätt att försöka döda det.   

Mot slutet i filmen framställs det som att föräldrarna hade rätt (!) - barnet VAR demoniskt och sensmoralen var att föräldrarna hade haft rätt i att försöka döda det. Jag skrev då ett blogginlägg där jag tyckte att filmen borde förbjudas.

En sak som inte framkommit i  det aktuella fallet är förhållandet mellan föräldrarna.   Uppkom idén hur det drabbade barnet skulle behandlas spontant hos båda föräldrarna? Eller var det en som drev på och kraftigt påverkade den andra?

Min känsla är att vanföreställningarna kom från kvinnan, (som var missbrukare eller fd missbrukare av centralstimulantia) medan den värsta brutaliteten kom från mannen.

I vilket fall som helst. Föräldrar som behandlar alla barn utom ett väl, men under lång tid torterar ett av dem med en utstuderad grymhet  (och kanske i detta fall försökte mörda det med ättika - men i sista sekunden ångrar sig och kör barnet till sjukhus)  är helt ofattbart kusligt.

PS. Flashback har en mycket lång tråd om fallet.  Det var där jag hittade den info som möjliggjorde för mig att hitta mammans YouTube-konto. Som ännu finns kvar, men som mycket väl kan försvinna vilken dag som helst.

Att se övergrepp mot barn som en politisk fråga

När jag var redaktionsmedlem på tidningen Socialisten mellan 2001 och 2010 hade jag grundinställningen att kampen mot övergrepp mot barn var en politisk fråga och jag fyllde tidningen med artiklar om det ämnet. Pga redaktionens sammansättning mötte det förvånansvärt litet motstånd.

Det var ganska unikt för att vara en vänstertidning.

Den enda grupp som på något sätt (om inte alls i samma grad) närmat sig en sådan inställning är organisationen Socialist Workers Parry i Storbritannien. I deras tidning "Socialist Worker" tas ofta frågor om övergrepp mot barn upp på ett politiska sätt.

Det senaste exemplet är denna artikel.

Oavsett eventuella åsikter om deras linje i övrigt tycker jag att denna inställning är sympatisk.

"Louis Althusser was a pedophile"

/Har gjort viktiga ändringar i detta  inlägg./ 

Denna artikel med ovanstående titel är inte någon oseriös skvallerkrönika utan en genomarbetad text utifrån en vänsterståndpunkt.

Själv har jag för övrigt aldrig haft några sympatier för Althussers superakademiska "marxism".

Artikeln är intressant. Den visar att Althusser undertecknade ett upprop som krävde att de lagar  som förbjöd sex mellan vuxna och barn skulle avskaffas.

Detta innebar de facto att  han tog ställning för förövare. . Och detsamma gäller de andra från den franska kultureliten som enligt artikeln tillhörde de som undertecknade detta  upprop - Michel Foucault, Simone de Beauvoir, Felix Gauttari, Gilles Deleuze, Jacques Derrida, Jean-Francois Lyotard, och Roland Barthes.

Det viktigaste är inte frågan om var och en av dessa prominenta personer hade haft, eller ville ha, sex med barn - det viktigaste är att de alla försvarade förövares "rätt" att ha detta.   

Det säger en hel del om denna kulturelit.

PS. För övrigt ströp Louis Althusser också sin hustru till döds.

Är det någon som minns Bo-Göran Bodin?

Medan Dan Josefsson på ett lika skickligt som ohederligt sätt försökte få folk att tro att bortträngning inte existerar och samtidigt begick rena karaktärsmord på ett stort antal människor - inklusive Cajsa Lindholm - så försökte Bo-Göran Bodin i TV-serien "Att rädda ett barn" att på ett lika skickligt och ohederligt sätt få människor att betvivla barns och mammors berättelser om fäders övergrepp - även här kombinerat med karaktärsmord på ett antal människor - inklusive Monica Dahlström-Lannes.

Vad gäller Bodin - läs gärna Gunnila Madegårds grundliga genomgång av Bodins TV-serie (gå till länkarna på högerspalten på adressen ovan).

Den monumentalt ohederliga metoden hos dessa två journalister ställer definitivt frågan om deras motiv.

Att de objektivt sett går förövarnas ärenden är ju helt uppenbart. Men deras ohederlighet ställer också den olustiga frågan om det endast är "objektivt sett" - utan även subjektivt sett - dvs medvetet.

Är det någon som minns Dan Josefsson?

Jag gör det, tyvärr. Han är den person som jag skrivit mest inlägg någonsin om. De kan faktiskt läsas här. En lista på hela 43 inlägg....(Och med detta blir det 44).

Jag hamnade nyligen i en dispyt ned någon som ansåg att jag varit alltför negativt inställd till DJ. Den anser inte jag. 

Om han hade lyckats hela vägen med sin kampanj mot existensen av bortträngda minnen hade alla de (och de är många, oerhört många) som trängt bort traumatiserande övergrepp inte blivit trodda av någon. Det skulle lett till mänskliga tragedier i en ofattbar skala.

Jag misstänker dessutom att Josefsson var helt medveten om detta.

Dessbättre lyckades han inte. Det är inte hans synsätt som blev det helt dominerande, som han hade hoppats. Om man ex.vis nämner honom för människor  som arbetar inom psykologi och psykiatri får man mycket ofta en irriterad grimas till svar. De vet ju att han hade fel.

Obehagliga minnen kan trängas bort, men minnet av Josefssons kampanj bör hållas levande. För att vi ska vara förberedda om det dyker upp någon ny figur som försöker med något liknande.

Tidskriften Parabol om en dödlig vårdnadspolitik

Det har kommit en ny tidskrift på nätet - den heter Parabol och så vitt jag fattar är Kajsa Ekis Ekman initiativtagare till denna. Det första numret har alltså just kommit.

Från det vill jag speciellt nämna denna artikel - "Den svenska vårdnadspolitiken dödar barn".

Det är en historisk genomgång av hur den nuvarande, papparättsligt centrerade, vårdnadspolitiken växt fram och ett försök att utvärdera dess effekter.

Det är ju inte så svårt, egentligen. Den nuvarande politiken gynnar framförallt fäder som vill få vårdnad eller umgänge mot både kvinnans och barnets uttryckliga önskningar. Ibland leder detta till dödliga katastrofer. Som i fallet Tintin.

Mot slutet av artikeln sätter så äntligen författaren Lotta Lindqvist ned foten och skriver: "Den mest effektiva lösningen vore därför att mödrar alltid ensamma tillerkänns vårdnadsrätten för sina barn och att skrivningen om barns behov av nära och god kontakt med båda sina föräldrar stryks ur föräldrabalken."

Wow! Det har jag tyckt i över 20 år. Det kan låta extremt men är i praktiken mest av allt en återgång till den vårdnadspolitik som de facto  fanns före 1998 - då mörkret sänkte sig över barns rättigheter att slippa våldsamma och förövande fäder vid skilsmässor.

För kännedom

/Från min huvudblogg 11/8 2023/

Jag kan inte låta bli att länka till detta inlägg på NoBoyToys blogg. 

NBT  har gjort en enorm nytta genom åren. Personer som gör en sådan nytta  utsätts inte så sällan för obehagliga angrepp.

Men hon står inte ensam. Hon har många som uppskattar henne mycket och som ser med avsky på angreppen mot henne.

Men för att förekomma eventuella formallogiska invändningar mot några av formuleringarna i hennes inlägg.

Så vill jag tillägga att den vanligaste metoden att objektivt sett försvara övergrepp mot barn är att gång på gång på gång avfärda anklagelser om övergrepp mot barn som falska. Det finns några få´som ÖPPET försvarar övergrepp mot barn och säger att de är bra för barnen , men för det mesta tar sig försvaret uttryck i ett ständigt, och ettrigt och oftast helt orimligt, förnekande. 

Som sedan ofta kombineras med  elakartade personangrepp på människor som tar barns berättelser om övergrepp på allvar.

PN,  som NBT skriver om,  tillhör denna grupp.

Jag förstår inte...

... riktigt varför det har blivit en vänsterfråga att vara för att Drag Queens läser sagor för barn. Drag Queens är män som klär ut sig till sexualiserade karikatyrer av kvinnor och varför ska det vara en poäng att just sådana ska läsa sagor för barn?

Nej, jag säger inte att det ska förbjudas men man borde nog problematisera motiven bakom inställningen att just Drag Queens skulle vara lämpliga sagoläsare.

PS.
För att förtydliga vad jag skrev. Om män som föredrar att gå i kvinnokläder läser sagor för barn är det absolut inget problem. Manskläder år så förbaskat trista så om män vill använda kvinnokläder är det fullt förståeligt  - vare sig det finns underliggande transdrag bakom detta  val eller inte.

Men Drag Queens är något annat. Det är en utstuderat sexualiserad kultur, med  en del i vissa sammanhang problematiska undertoner. I sig inget att förfasa sig över, men om detta ska kombineras med uppfattningen att just personer som tillhör denna subkultur är särskilt lämpliga att läsa just sagor för barn så tycker i alla fall jag att det börjar bli lite...  underligt.

Svar om PAS-"teorin"

/Från min huvudblogg 18/ 5 2023/

 Som jag nämnt har Dagens Juridik publicerat flera debattartiklar som stöder den s.k. PAS-teorin. Nu har det äntligen kommit ett svar. Det är författat av Gerda Christenson,  Alva Jonåker och Amin Wikman från organisationen Kvinnofronten.

Det inleds så här. 

"Dagens Juridik har på sistone publicerat flera debattartiklar som driver att så kallad föräldraalienation ska lyftas fram i domstolarna. Frågan är kanske varför artiklarna kommer just nu?

Som av en tillfällighet har FN:s speciella rapportör kring våld mot kvinnor och flickor, dess orsaker och konsekvenser just nu i vår lagt fram sin senaste rapportsom ska tas beslut om i sommar. Rapporten föreslår att FN ska uppmana alla stater att i sin lagstiftning förbjuda användandet av föräldraalienation ´och relaterade pseudobegrepp´ i familjerättsliga mål. "....

Klicka på länken här och läs vidare.  

-------------------------------------------

PS. I de tre författarnas artikel fanns vetenskapliga referenser, som redaktionen för Dagens Juridik tyvärr valde att ta bort.

"Dumpen har bidragit till att rädda barns liv"

Ovanstående är rubriken på en debattartikel i Aftonbladet om Dumpen -  av Kajsa Ekis Ekman. Den är mycket bra.

Den kan läsas här.

Aftonbladet lät Ulrika Stahre - som bemöts av Ekman - svara direkt, en lite osympatisk metod som inte är speciellt vanlig i den typen av debatter. . 

Men det hjälper i detta fall inte Stahre. . Hennes  "svar" är  intetsägande och poänglöst.

Gå gärna in på länken och läs. Det är en viktig debatt, där Ekman gör ett  betydelsefullt inlägg. 

PS. Ekmans suveräna debattartikel kom inte in i papperstidningen. Sorgligt, men inte speciellt förvånande.

Veronica Palm om vad som gjorde Tintin-fallet möjligt

En del av oss har länge vetat att många barn regelbundet döms till umgänge med en förälder de är mycket rädda för - nästan alltid fadern.

Men de som skrivit om det har varit en ganska liten grupp hängivna barnrättsaktivister och det har inte blivit allmänt uppmärksammat. Tintin-fallet - där en åttaårig pojke mot sin vilja tvingades att umgås just med en fader som han var livrädd för, en fader som till sist mördade honom - har ändrat på detta.

Nu har betydligt fler människor börjat skriva om denna barbariska praktik, även i media som inte brukar ta upp den.

En av dessa är den socialdemokratiska politikern Veronica Palm i tidningen Dagens Arena. Hon skriver mycket bra.

Hennes debattartikel kan läsas här.

Gör det.

För kännedom

Nu har faktiskt även Tove Lifvendahl, Svenska Dagbladets politiska chefredaktör,  offentligt tagit avstånd från den omdiskuterade friande hovrättsdomen. Hennes ledarartikel kan läsas här. (Än så länge olåst). 

Jag prenumererar på SvD: Att de hamnar rätt i en sådan fråga, gör ju att jag kan fortsätta att göra det, trots den förfärliga nyliberala linje de driver i ekonomiska frågor. 

 

Tove Lifvendahl.  (Foto Jesper Sandström, hämtat från Wikimedia.)

Absurd motivering till friande dom

En av de mest absurda motiveringarna till en friande dom i ett mål som handlar om våldtäkt av barn kan man läsa om här .

Det är i en krönika av Oisin Cantwell i Aftonbladet. Han tillhör inte mina favoriter, men här skriver han mycket bra om den absurda domen.