Aftonbladets föraktlige angivare

I början av fyrtiotalet rådde Nazi-Tyskland över merparten av Europa. De var allmänt hatade. Men en liten grupp människor gav villigt ockupationsmakten upplysningar om människor den ville ha tag på. Som motståndsmän och -kvinnor, judar, homosexuella, romer, Jehovas vittnen…

Denna grupp människor kallades angivare. Dessa var allmänt hatade och när kriget var slut fick en hel del av dem en ganska så hårdhänt behandling.

Tiderna förändras, men mönstret går igen.

Idag har en föraktlig angivarjournalist i den föraktliga angivartidningen Aftonbladets pappersupplaga brett ut sig på två sidor om ett fall där en kvinna gömt sig med sitt barn för att hon misstänker sin man för sexuella övergrepp mot barnet. För att underlätta att kvinnan och barnet hittas har inte endast mannens namn och bild publicerats - på nästan hela andra sidan av uppslaget finns en bild på barnet.

För att ingen ska missa uppslaget läggs det dessutom ut över nästan hela förstasidan.

Angivaren försöker ursäkta sig med att det saknas fällande dom. Jag uttalar mig inte om enskilda fall. Men den överväldigande majoriteten av sexualbrott mot barn leder aldrig till fällande dom, eller ens åtal. Det vet angivaren med all säkerhet om. Ändå publicerar han artikeln, och bilden på barnet.

Den föraktlige angivaren, och hans likaså föraktlige chef, som tillät publiceringen, bör betraktas på samma sätt som man betraktade angivare i det tidiga fyrtiotalets Europa. Inga anständiga människor bör umgås med dem. De bör frysas ut, till dess de inser hur vidrigt de agerat. Detsamma gäller naturligtvis också de människor som anger dessa gömda barn för polisen.

Om människor blev medvetna om många barns och mödrars situation, skulle mycket angiveri kunna stoppas i sin linda och fler barn kunna räddas.

Nu tror jag inte att medvetenheten är så stor att detta kommer att ske i någon större skala. Tyvärr. Men någonstans måste vi börja.


Erik Rodenborg 14/6 2009