- Jag önskar att vi orkade vara en kamporganisation också, och inte bara en stödorganisation. Men vi klarar bara av att hjälpa de kvinnor som kommer till oss. Det säger Åsa Alidasdotter som sitter i styrelsen för Riksorganisationen stödcentrum mot incest (Rsci). Rsci är en organisation för självhjälp där bara kvinnor som själva varit utsatta för sexuella övergrepp kan bli medlemmar. Skälet är att det inte ska uppstå en situation av "vi och dom" i organisationen, men det innebär också vissa problem:
- De flesta av oss är så trasiga att vi inte orkar tala i egen sak. Många går hem och skär sig i stället, säger Åsa.
800 Kr i timmen för terapi
Lite krasst kan man säga att eftersom våra medlemmar inte blir skjutna på öppen gata så uppmärksammas de inte heller. Självmord ses som något privat.- Ett krav som vi försökt lyfta fram är åtminstone att all terapi ska in under högkostnadsskyddet. Det är absurt att man ska betala 800 kronor i timmen för att hela en skada från en våldtäkt i barndomen!
Inte en rad i tidningar
I november 2001 firade Rsci 20-årsjubileum och ordnade fyra dagars "öppet hus" i Stockholm med en lång serie föredrag, omskakande personliga skildringar och utställningar. Bland talarna fanns Kerstin Rathsman, sociolog och författare till boken "Incest - att bo i en stulen kropp" och Christian Diesen, professor i processrätt. Jag gick dit en eftermiddag och upptäckte att lokalen var så fullsatt att jag fick stanna i tamburen. Till och med i trappan ner till föreläsningsrummet satt det folk. Helt klart var det brännande ämnen som behandlades och här fanns ett starkt och hoppingivande engagemang. Ändå skrevs det inte en rad i någon större tidning om alla de erfarenheter och alla fakta som lades fram på seminarierna.Minskade anslag
- Det har varit en tillbakagång för våra frågor under slutet av 90-talet, säger Åsa. Det märks bland annat på att våra anslag minskat från 1,8 miljoner kronor till en miljon kronor idag. Det är Socialstyrelsen som skurit ner. De tycks inte se sammanhangen - att när vi träffar varandra så läker vi. Skam, skuld och isolering släpper när man inser att det inte är en själv det är fel på.- Backlashen började med att "False Memory Syndrome Foundation" bildades i USA, säger Åsa. I Sverige fick den en uppföljare i "Familjer mot falska incestminnen" som bildades av bland annat två läkare. De i sin tur har kontakter i Socialstyrelsen.
- Inom psykiatrin skulle man kunna göra sexuella övergrepp till en gigantisk fråga. Eva Axelsson (norsk terapeut som skrivit boken "Resan tillbaka") har visat i en undersökning att varannan kvinna på psykiska institutioner varit utsatt. Men även de förtiger detta.
19 av 20 utredningar läggs ned
Bakslag var just det ord som Christian Diesen också använde när han pratade om barns rättstrygghet. En studie av polisdistrikt i Stockholm visar att 19 av 20 utredningar om sexuella övergrepp på barn idag läggs ner. Och det så snabbt som möjligt. 30% av barnen hörs aldrig. Den misstänkte hörs ofta inte heller. Inte ens ett erkännande leder alltid till lagförning. "Vissa åklagare tar aldrig upp åtal" konstaterade Diesen.På frågan "varför" räknade Diesen upp en rad förklaringar: Barn kan inte hävda sig i juridiska sammanhang, polisen har för dålig kompetens att hantera barns vittnesmål, åklagarna är fega - de vill inte ta minsta risk att gå på ett bakslag, kraven på bevisning har ökat och psykologer anlitas knappt längre av domstolarna.
Diesen menade också att mycket skulle kunna göras för att förbättra läget om mer tid, utbildning och resurser satsas.
Svarta hål i jaget
Frågan om minnen av övergrepp verkligen kan trängas bort
och sedan komma tillbaka till exempel under terapi togs upp av Kerstin
Rathsman. Hon hade själv innan hon började forska i ämnet
trott att man borde minnas en upplevd händelse hela tiden. Nu hade
hon tänkt om.
Hon menade att under ett övergrepp delas jaget upp i ett aktivt "I" som "försvinner", "går därifrån" "svimmar" och ett passivt "me", alltså kroppen, där minnen kan lagras.
Händelserna skapar svarta hål i jaget, identiteten, enligt henne. Minnesluckor blir följden.
(Samma sak åskådliggörs för övrigt tydligt i boken "Barn som inte berättar" av Svedin och Back)
Rituella övergrepp
De som har allra svårast att bli trodda - och alltså få hjälp - är de som utsatts för rituella, sadistiska övergrepp i ett gruppsammanhang. Om det talade Erik Rodenborg.De som helt förnekar förekomsten av rituella övergrepp hävdar ofta att offren fått falska minnen inplanterade av terapeuter som bara vill tjäna pengar. Men Erik gjorde en historisk återblick från 1400-talet och framåt där olika sällskap både motiverat rituella offer och förklarat hur flickor ska styckas i nio delar.
I USA och England finns fällande domar för rituella övergrepp, men även i flera fall där de misstänkta gått fria talar mycket för deras skuld.
Alla som vill veta mer om dessa frågor kan gå in på Rsci:s hemsida www.rsci.nu. Där kan man också läsa artiklar ur tidskriften Spegeln.
No comments:
Post a Comment