Freuds "urfader" - och hans egen fader

Det är egentligen lite konstigt att Freud i "Totem und Tabu" beskriver en incestöus mordisk fader. Efter 1897 hade han lagt ner mycket energi på att försvara fäder mot anklagelser om övegrepp. Inte minst de anklagelser han själv kom med under de föregående åren.

Nu vet vi att Freud, när han under 1890-talet beskrev hur hans kvinnliga patienter berättade om sexuella övergrepp från sina fäder, också innefattade sin egen far i denna skara av förövare.

Dagen innan sin fars begravning, då Freud ännu stod fast vid sin "förförelseteori" (det missvisande namnet på teorin att hysteri orsakas av minnen av sexuella övergrepp från barndomen) hade han en dröm. Denna dröm bestod huvudsakligen av ett meddelande: "Du är ombedd att sluta ett öga".

Och det var det han gjorde. Inte så långt efter skrev han sitt berömda brev till Fliess där han övergav "förförelseteorin". Ett av hans argument mot denna var att om teorin var sann skulle också hans fader ha varit pervers.

Så han ångrade sitt eget intellektuella "fadersmord". Hans egen fader, och ett stort antal andra fäder, frikändes från alla anklagelser. Eller det var vad han ville att vi skulle tro.

Men det bortträngda har en tendens att komma tillbaka. Så också hos Freud.

Så i "Totem and Tabu" beskriver han en verklig förövarpappa. Han gör sig inte bara skyldig till incest utan till mord och kannibalism. Och Freud försäkrar att detta inte är en fantasi. Det är verkligt. Det har hänt.

Visserligen menade han att de kvinnor som i hans terapirum hade anklagat sina fäder för övergrepp fantiserade. Visserligen menade han att han själv hade varit ute och cyklat när han själv hade trott dem.

Men en gång i tiden hade det ändå varit verkligt. Urfadern hade funnits, HAN var ingen fantasi. Och han var en förövare av monstruösa mått.

Och precis som Freud hade gripits av dåligt samvete för att han hade anklagat sin far, hade sönerna i urtiden också gripits av dåligt samvete. De hade "gjort sitt dåd om intet". Det gjorde Freud också.

Men att han någonstans förstod vad som hade hänt kanske avspeglar sig i "Totem und Tabu"...

Litteraturtips

Marianne Krüll, Freud and his father, 1986