Anmälan mot Insider

/Insider bedriver osaklig kampanj mot Nina Yderberg. Anmälan till engelsk granskningsnämnd. Inlagd med anmälarnas tillstånd./

Ofcom Contact Centre Stockholm 2006-02-20

Riverside House

2a Southwark Bridge Road
London

SE2 9 HA
Anmälan mot TV3´s program "Insider"
torsdag 9 februari 2006 kl. 22.00

Inslaget i "Insider" har initierats av fäder som befinner sig i vårdnadstvister och syftet verkar ha varit att väcka massmedial sensation och stoppa Dr. Nina Yderbergs verksamhet till fördel för fäderna i de enskilda fallen.

För drygt ett år sedan så vände sig fäderna sig till journalisten Stefan Lisinski som 2004-12-13 skrev en artikel i Dagens Nyheter om Dr. Nina Yderberg.



Denna gång så har fäderna vänt sig till TV3 som utan hänsyn till de berörda barnen eller deras familjer bla visade ett klipp från ett polisförhör med ett av barnen.

Bakgrunden till vad som föregick detta polisförhör tas inte med. Polisen hade talat om för fadern vilken dag som sonen skulle förhöras så dagen innan förhöret så begav sig fadern, X, till skolan och knivhotade sonen. X drog in sonen på toaletten och sa att han skulle döda honom om han inte sa till polisen att modern ljög om övergreppen.

Eftersom X vid tidigare tillfällen hade misshandlat modern inför barnen så var detta hot i allra högsta grad verkligt för sonen. Resultat av detta hot var det som tv-tittarna sedan fick se i polisförhöret i tv.

X har setat i fängelse för misshandel av modern i närvaro av barnen, våld och hot mot tjänsteman, skadegörelse, grov kränkning, ofredande och hemfridsbrott (mål nr. B 7618-97). Han har haft besöksförbud (mål nr. C 03-6-5188-97).

2005-03-31 häktades X i sin frånvaro. 2005-04-13 greps han i Portugal. 2005-05-06 överlämnades han till Sverige och greps samma dag. 2005-05-07 häktades han och 2005-05-23 frigavs han. Sedan ca 6 mån tillbaka så söks han med anledning av en huvudförhandling i grov smuggling av Stockholms Tingsrätt (mål nr. B 4029-05).

I befolkningsregistret står X registrerad som utvandrad eller överförd till obefintlighets-registret.

För TV3 så är han i varje fall inte lika obefintlig som för Tingsrätten. X visades i helbild i programmet "Insider" och det var möjligt att identifiera hans son.

Polisen har misslyckats med sin sekretessprövning då dom har lämnat ut videoförhöret till den misstänkte som nu alltså flera år senare får hjälp av TV3 att sända det i tv. Konsekvensen av att visa detta inslag på tv blir att sonen kränks ytterligare en gång, och nu inför alla tv-tittarna.

Programmet används som en privat rättsskådeplats och det strider mot respekten för den enskildes privatliv och kan inte motiveras av något allmänintresse. Det strider också mot kravet på opartiskhet och saklighet då mödrarna inte getts tillfälle att kommentera innehållet som i större delar är felaktigt beskrivet, taget ur sitt sammanhang och förvrängt.



Dr. Nina Yderberg framställs i "Insider" som en oseriös yrkesutövare med bristande kompetens. Hon kritiseras för att hon har anmält misstankar om sexövergrepp på barn som sedan inte har lett till åtal och att misstankarna därför skulle vara ogrundade. Inslaget vill ge intryck av att hon lurar barn att berätta om sexövergrepp som inte har hänt.



Syftet med programmet verkar vara att underblåsa och befästa fördomen att mödrar ljuger om övergrepp och misshandel för att vinna vårdnadstvister.

Fäderna påstår till och med att Dr. Nina Yderberg på beställning av mödrarna skriver läkarintyg med syfte att frånta fäderna deras umgänge och vårdnad om deras barn.



Hälso- och sjukvårdens Ansvarsnämnd, HSAN, och Socialstyrelsen, som är de tillsynsmyndigheter i Sverige som granskar läkare, har aldrig prickat Dr. Nina Yderberg trots flera anmälningar mot henne. Så sent som -2005 gjorde Socialstyrelsen en inspektion och fann då ingenting att kritisera, tvärtom så fick Dr. Nina Yderberg beröm för att hon skrev professionella intyg.



På TV3´s hemsida står det att läsa – "En rad anmälningar mot barnpsykiatrikern har lämnats in till HSAN, Hälso- och sjukvårdens Ansvarsnämnd men de har inte kunnat prövas av formella skäl eftersom det endast är mödrarna som är behöriga att anmäla.



TV3´s formulering är vilseledande och i programmet får man också uppfattningen att man måste vara kvinna/mamma för att ha behörighet att anmäla Dr. Nina Yderberg. Det är naturligtvis felaktigt. Det som är avgörande vid en anmälan till HSAN är inte om man är mamma eller pappa utan om föräldrarna har gemensam vårdnad eller inte. I det avseendet följer HSAN föräldrabalken vilket betyder att bägge föräldrarna måste underteckna anmälan om dom har gemensam vårdnad.

Det är alltså fel att skriva att det bara är mödrarna som kan anmäla, för om fäderna som är vårdnadshavare motsätter sig att en anmälan görs så går det inte heller.

Genom sin formulering så insinuerar TV3 dessutom att mödrar generellt sett motsätter sig att Dr. Nina Yderberg anmäls för att skydda henne från ev. kritik från HSAN.



TV3 fortsätter sedan med "Yderberg´s verksamhet kan därför fortsätta ostört år efter år". Uttalandet är vilseledande då dom här även utesluter att Socialstyrelsen har en möjlighet att granska läkare i de fall där bägge vårdnadshavarna inte vill underteckna anmälan. För att anmäla en läkare till Socialstyrelsen så behöver man inte vara vårdnadshavare, vem som helst kan anmäla.



Fäderna som står bakom programmet har nu gemensamt uppmanat Socialstyrelsen att bla utreda deras konspirationsteori, att Dr. Nina Yderberg skriver intyg på beställning av mödrarna. Antalet anmälningar som de har gjort för att motivera denna extra tillsyn av Dr. Nina Yderberg liknar mest av allt en hetsjakt.

Vidare så står det på hemsidan att "anklagelserna om sexuella övergrepp har varit förödande för fäderna. Relationer har spruckit, de har tvingats flytta och i några fall har de inte ens orkat bo kvar i Sverige".

Fäderna i programmet som har utvandrat, X och Y, söks bägge två för olika slags brott. I programmet så får tv-tittarna uppfattningen att de enbart har utvandrat pga anklagelser om övergrepp och inte att de med all sannolikhet har utvandrat pga de brott som de söks för i Sverige.



Tv-tittarna får också uppfattningen att det enbart är anklagelserna om övergrepp som är den bidragande orsaken till att relationerna i dessa fall har spruckit och att föräldrarna har flyttat isär. Uppgifter om att det har funnits andra orsaker, som fädernas våld och trakasserier mot mödrarna, nämns inte i detta samband.



I programmet intervjuas också en psykiatriker från Karolinska, Christer Allgulander. En av hans patienter är en av fäderna bakom Stefan Lisinskis artikel i Dagens Nyheter 2004-12-13 och nu programmet "Insider".

Dr. Christer Allgulander anser att en nedlagd polisanmälan ensamt utesluter alla misstankar om övergrepp och att ett nedlagt åtal utgör grund för att kvarstående misstankar inte är befogade.

Enligt statistiken så leder enbart 6 % av polisanmälningarna till åtal.

Dr. Christer Allgulanders teori att enbart polis och åklagare kan avgöra om övergrepp har skett är felaktig då patienter som bla vårdas på de psykiatriska klinikerna med övergreppsproblematik i botten är betydligt större till antalet än 6 %.

Skulle man omsätta Christers teori i praktiken skulle det dessutom innebära att han först skickar sina patienter till polisstationen - för att vara säker på att bedömningen om övergrepp är riktig - innan han påbörjar sin behandling!



Då TV3 använder sig av Dr. Christer Allgulander som sakkunnig för att belysa Dr. Yderbergs behandling så tror därför tv-tittarna att Dr. Christer Allgulanders uttalanden är vetenskapligt förankrade.

När Dr. Christer Allgulander sedan uttalar sig så framstår det med stor tydlighet att han inte behärskar området, är öppet fördomsfull och misstror mödrarna och att hans kritik i stort sett bara grundar sig på informationen som han fått från en av hans patienter, dvs från en av fäderna bakom programmet.



Dr. Christer Allgulander påstår bla att" CDC-testet används av mödrarna för att få vårdnaden om barnen".

Det Christer Allgulander kort sagt då menar är att Dr. Nina Yderberg först före testet talar om för mödrarna dom ska kryssa för att barnet mår mycket dåligt och sedan att hon med testet som underlag påvisar att barnet har varit utsatt för övergrepp av fadern i ett intyg.

Uppfattningen att det går till på detta sätt visar på en cynisk inställning till barnens problem och på en mycket fördomsfull inställning till mödrarna/kvinnorna, att de är en grupp som generellt sätt manipulerar och ljuger.



CDC-testet är inte avgörande för att aktualisera misstankarna om övergrepp utan utgör endast en del av den sammanlagda bedömningen av barnet/patienten. Bedömningen görs i kombination av symptom, anamnestiska uppgifter och på vilket sätt som barnet framför sin berättelse på.



Dr. Nina Yderberg kritiseras i programmet också för att hon inte tagit kontakt med fäderna innan författandet av intygen. Det är ytterst ovanligt att förövare av sexuella övergrepp erkänner. Av den anledningen så har Dr. Nina Yderberg bedömt att ett samtal med fäderna inte skulle tillföra relevant information i den kliniska bedömningen.

"Insider" tar också upp att trots att Dr. Nina Yderberg är sakkunnig inom psykiatri i Länsrätten så har hon inte fått några uppdrag där.

Tv-tittarna får uppfattningen att Länsrätten inte har efterfrågat hennes tjänster pga att dom anser att hon är en oseriös yrkesutövare och inte pga formella orsaker.

Orsaken till att Dr. Nina Yderberg inte har haft uppdrag i Länsrätten är att hon själv har avsagt sig uppdragen. Då Länsrätten har ställt krav på att de sakkunniga ska uttala sig både inom vuxen- och barnpsykiatri och Dr. Nina Yderberg enbart vill uttala sig inom barnpsykiatri så har hon därför inte tagit några uppdrag.



Z, en av fäderna i programmet, berättar att det tog 6 veckor innan Dr. Nina Yderberg skrev anmälan om misstankar om övergrepp till socialtjänsten.

Han vill förvandla Dr. Nina Yderbergs semester till att hon inte tog sonens berättelse på allvar och menar att om hon hade tagit den på allvar så hade hon inte gått på semester, då hade hon "gjort någonting åt det" tidigare.

Både uppgifterna och resonemanget är felaktiga. Läkare som gör en anmälan ansvarar inte för hur socialtjänsten sedan hanterar inkomna anmälningar, muntligen som skriftligen.

2002-06-24 så tog socialtjänsten emot en muntlig anmälan från Dr. Nina Yderberg och drygt 5 veckor senare, 2002-07-31, så gjorde Dr. Nina Yderberg även en skriftlig anmälan till socialtjänsten.

I det här fallet så bedömde socialtjänsten med all sannolikhet att en snabb utredning av skyddsbehovet inte var nödvändig då "Andreas" i alla fall inte hade något umgänge med sonen just då.



Sonen hade ett år tidigare rymt ifrån fadern vid ett umgänge och Z hade sedan dess bara umgänge med sonen i närvaro av kontaktperson. Modern var dessutom på semester med sonen vid den här tidpunkten som Z uppger, så därför träffade han inte sonen alls.

Något samband mellan Dr. Nina Yderbergs ev. bedömning av sonens trovärdighet och hennes semester som Z söker efter, går inte att påvisa.



Z fortsätter vidare med att domstolen inte har tagit Dr. Nina Yderbergs misstankar om övergrepp på sonen på allvar. Detta är också felaktigt. 2002-09-24 så beslutade domstolen att allt umgänge skulle upphöra och Z har sedan sonen rymde från honom för 4 ½ år sedan -2001, inte haft något eget umgänge med sonen. Sonen rymde när han var 7 år, det var 1 år innan modern konsulterade Dr. Nina Yderberg för sonens problem.



Z säger vidare att barn har svårt att förstå vad som är sant och inte sant. Han uttalar sig som om han vore expert på området och det verkar som att han inte vill att man ska lyssna på barn för att det passar honom.

Ja, vad skulle du inte själv säga om du hade behov av att försvara dig?



Män står för 95 % av våldet i samhället. Det förekommer, inte förvånande nog, våld på kvinnor och barn i ca 70 % av vårdnadstvisterna. Myndigheternas bristande kunskap och agerande i vårdnadstvister har fått förödande konsekvenser för många barn och föräldrar, främst kvinnor.

Det som är beklagligt med detta angrepp i TV3 mot mödrarna och Dr. Nina Yderberg är att fokusen på barnen försvinner helt. Men det kanske är just det som är meningen eller varför törs TV3 inte lyssna på barnen?







Avslutningsvis vill vi citera från några artiklar.

Överläkare Göran Bodegård skriver i Läkartidningen nr. 14, 2003


Vad är vi beredda att lyssna till och lyssna efter

På 1960- och 1970 talet förstod vi att barn kan misshandlas av sina föräldrar. Vi lärde oss att diagnostisera "the battered child syndrome" men överlämnade sedan det hela till juridiken, socialvården och "tiden".

På 1980-talet blev informationen också om sexuella övergrepp mot barn så massiv att man på allvar måste beakta detta motbjudande perspektiv i differentialdiagnostiska bedömningar av barn med beteendestörningar, inte bara anse dessa företeelser vara beklagansvärd kuriosa.



Nu blev flera av de flickor som decenniet innan hade uppfattats som patienter med ungdoms-psykos och hysteriska anfall igenkända som ungdomar som brast under omöjligheten att integrera dissocierade sexuella upplevelser från barndomen.



Hur är det med barns trovärdighet när det gäller att berätta om sexuella övergrepp?

Hela detta svåra område har emellertid fått konkret belysning av en svensk rapport, Svedin CG och Back K -1996, som framhåller att det finns barn som inte kan, inte vill, inte förmår, inte minns att berätta om sexuella övergrepp som de bevisligen varit med om. Deras utsagor präglas alltså av deras försvarsstrategier mot minnen av dessa upplevelser.



Man kan alltså, utifrån Svedins och Backs rapport, konkludera att barns utsagor alltid måste ses utifrån barnets privata förhållningssätt till sina upplevelser och psykiska sanningar innan de tillmäts juridisk "face value". Deras rapport är också en demonstration av olika psykiska försvarsmekanismer och förhållningssätt som svenska barn som utsatts för övergrepp använder sig av.

Därmed är rapporten också en konkret guide till hur man bör förhålla sig till och applicera psykoterapeutisk kunskap i relation till barn och deras behov/förmåga/vilja att tala eller inte tala om vad de bär i sina medvetna eller omedvetna minneslager.



Vidare måste behandlaren förstå att den skuld, skam och delaktighetsupplevelse barnet kan ha, inte bearbetas om barnet inte hjälps att i sin egen takt förstå vem som hade ansvaret.



Det blir givetvis heller aldrig möjligt att vare sig diagnostisera eller behandla dessa barn om barnet som egen individ aldrig får en privat och skyddad plats i kontakten med vården, utan kontakten villkoras med att den skall ske med hela familjen alltid närvarande etc.



Det finns stor brist på både kunskap och resurser när det gäller att skapa en relation till sexuellt utnyttjade barn som kan möta deras behov/förmåga/vilja att tala eller inte tala om vad de bär i sina medvetna eller omedvetna minneslager.



Många barn är hänvisade till att i sin ensamhet treva efter hjälp i anonymitet; Barnens rätt i samhället (BRIS) rapporterar en skrämmande utsatthet för barn i vårt samhälle.



Professor i psykologi, Sven Å Christianson, intervjuas av Magnus Andersson och Tom Knutson i nummer 1, 2006 i "Advokaten".



Christianson ser flera allvarliga briser i arbetet med hur barns vittnesmål hanteras i rättsväsendet. Både då barnen förhörs och då barnets vittnesmål ska värderas görs allvarliga fel.

Christianson är övertygad om att det avkunnats åtskilliga felaktiga domar pga hur barnen hanteras. För att komma tillrätta med problemen måste ett beteendevetenskapligt centrum inrättas.

Många poliser, även erfarna och utbildade i förhörsteknik, gör mängder av allvarliga fel. De ställer ledande och slutna frågor, påverkat av vittnet och förstår inte hur barnet kan ha påverkats av olika felkällor.

Det krävs betydande baskunskap om människors kognitiva och känslomässiga utveckling, om det sociala samspelet och om intervjuteknik överhuvudtaget. Polisen saknar dessa baskunskaper, därför bör annan personal intervjua barn, precis så som sker i flera andra länder.

Det finns särskilda svårigheter att ta hänsyn till när barn förhörs. Till exempel barnets utveckling av anknytning, realitetstestning, behov av meningsskapande, perspektivtagande, att kunna välja mellan lögn och sanning samt språk- och minnesutveckling.

Åklagarna saknar ofta, precis som poliser, barnklinisk kompetens för att förstå, utvärdera och kunna gå vidare med barnets vittnesmål.



Jag har sett åtskilliga exempel då åklagare lagt ner utredningar eftersom de inte tror att det är framkomligt, när det kanske finns möjlighet att gå vidare med den misstänkte förövaren.

De tror att om barnet inte kan berätta något hur ska då förövaren kunna det? Det visar att de inte förstår hur ett sådant här samspel går till. Ibland kan berättarbehovet vara större hos förövaren än hos barnet.



Poliser och domare förlägger mycket till barnet. Om det inte kommer fram information så beror det kanske på barnet, anser de. Barnet kommer inte ihåg eller har inte varit med om någonting, tror de. Medan vi (psykologer) ser mer att det handlar om förhörsledarens kompetens och förmåga att intervjua barnet.



Intervjuerna och förhören med barnen borde utföras av psykologer, säger Christianson. Primärt handlar det inte om att ha kunskap om brott utan att ha kunskap om barn som har utsatts för brott.

Liv Westberg
Iréne Grolleman
Hanna Persdotter